I måndags träffade jag pressen i Blekinge angående lördagens boksläpp på biblioteket i Ronneby 12.00 av Mysteriet med Guldgubbarna (se mer information om boksläppet nedan). En bok jag har gjort i samarbete med Ronneby kommun och Blekinge museum. Boksläppet nämndes i gårdagens nyhetssändning och idag hade båda Blekinges tidningar fina artiklar.
Även Blekinge Läns Tidning var där och skrev en fin artikel om boksläppet och om cykelkartan.
Efter att alla hade gått roade Ebon och jag oss med att ta egna foton. Det var lite svårt, för Ebon såg inte motivet på mobilskärmen, eller var avtryckarknappen satt. Men jag tycker hon gjorde ett mycket bra arbete. Här är några av bilderna.
Du är hjärtligt välkommen på boksläpp
lördag den 17 juni 12.00 på biblioteket i Ronneby.
Vi fortsätter till Kulturcentrum 13.00
där det hålls föredrag om guldgubbarna
och visas foton från utgrävningen.
På båda ställena har vi bokbord.
De 25 första som köper Mysteriet med Guldgubbarna
får även en annan bok skriven av mig.
Vill du försäkra dig om ett exemplar
och en extra bok
rekommenderar jag dig att komma till biblioteket.
Hoppas vi ses!
Den här texten finns i cykelkartan:
Mysteriet med Guldgubbarna, är en nyskriven bok som levandegör de historiska platserna i området och tar dig med på en resa som utgår från byn Vång under järnåldern. Du får bland annat ta del av vardagen och det händelserika liv folk levde på den tiden. Hit färdades Theo och Ramona, genom tiden, efter en oväntad gåva i form av en guldgubbe. Kim M. Kimselius bjuder alltid läsarna på spänning och äventyr i en historisk miljö. Det gör hon även i denna bok där läsaren träder in i en spännande fantasyvärld som är baserad på historisk fakta. Detta är Kim M. Kimselius 5:e fristående bok i serien Theo- och Ramonaäventyr. Boken finns på turistbyrån i Ronneby, på biblioteket och i bokhandeln
Utdrag ur Mysteriet med Guldgubbarna:
Långsamt öppnade Ramona sin knutna hand, finger för finger. Hon visste att det låg ett föremål där. Hon hade fått det kastat till sig i samma ögonblick som de reste tillbaka hem efter tidsresan till Island.
Hon kände Theos grepp om hennes hand hårdna. Hon hörde hur han svalde när även han insåg vad som hade hänt. Ramona lyfte blicken och såg på honom.
"Förlåt! Jag kunde inte hjälpa det", sa hon och kände hur blicken blev suddig när besvikelsens tårar vällde fram.
"Jag vet. Det är inte ditt fel", sa Theo och lät tummen stryka över Ramonas handflata. "Se efter vad det är du håller i. Kanske kan det ge oss en ledtråd till var vi befinner oss."
Ramona drog den halvt öppnade handen över ögonen och fick bort diset av tårar. Sedan sänkte hon handen och höll den mellan dem båda. Därefter lät hon alla fingrar släppa greppet om föremålet.
Båa flämtade till när de såg vad det var för något.
"Så litet!" sa Theo coh böjde sig närmare för att undersöka föremålet.
"Det kändes inte så litet när jag tog emot det. Dessutom kändes det betydligt tyngre", sa Ramona och kunde inte slita blicken från det som glimmade i hennes hand. "Kanske har det krympt under tidsresan."
Theo skrattade till.
"Nej, det tror jag inte. Något sådant har aldrig hänt tidigare. Men varför fick du den?"
Ramona svarade inte på frågan, eftersom hon inte hade en aning om vad hon skulle säga. Hon stod bara tyst och såg ned på det glimmande föremålet.
Theo lyfte blicken från Ramonas hand, drog henne intill sig och kramade hårt. Han förstod hennes tystnad.
"Har du ingen aning om var vi befinner oss?" sa han.
Ramona skakade på huvudet utan att säga ett enda ord.
Just nu kändes det som om Theo och hon var de enda levande människorna på hela jorden. Kanske var de det. Kanske hade de kommit till framtiden, all jordens befolkning hade dött ut och de skulle bli de nya Adam och Eva. Men varför hade de blivit skickade hit?
"Jag tror att vi har en historia att berätta", sa Theo, som mindes Ramonas ord om att hon tänkte skriva ned allt de hade upplevt under alla tidsresor.
Sedan skulle hon försöka få ett förlag intresserat av berättelserna. Som hon givetvis skulle säga var påhittade. Vem skulle tro Ramona om hon sa att hon hade upplevt allt personligen?
Ramona bet sig i läppen och studerade omgivningen. Inte en enda människa. Då hördes skällandet av ett rådjur och leendet sprack upp i Ramonas ansikte. Det fanns i alla fall djur under den här tidsåldern.
"Ja, jag tror att vi har en historia att berätta, något att föra vidare till vår generation. Något som får dem att vara rädda om varandra och om jordens resurser. Jag tror att vi är någonstans i gryningen av jordens födelse", sa Ramona.
"Hmmm. Där tror jag du har fel", sa Theo. "För om så var fallet skulle den där lilla krumeluren inte ha funnits. Och det är den som har tagit oss hit."
Ramona insåg att han förmodligen hade rätt.
Båda såg ned på föremålet i Ramonas hand.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.
På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!