Orättvis behandling av egenutgivarna

Orättvis behandling av egenutgivarna

På grund av Arbetsförmedlingens diskriminering av Egenutgivare när de sökte barn- och ungdomsförfattare till en resa till Lissabon, blev jag intervjuad av Boktugg, artikeln kan du läsa här. 

Jag hade betydligt mer att berätta än vad som kom med i inlägget på Boktugg. Här kan du läsa alla svaren på de frågor jag fick till artikeln. Frågorna är ställda av Conny Palmkvist på Boktugg.

1. Vad tycker du den största skillnaden är rent spontant, mellan att bli utgiven på ett vanligt förlag och ge ut själv? Varför tittar man så surt på egenutgivare ibland? (jag har också gett ut en bok på eget förlag)

Att ge ut på ett etablerat förlag ger en kvalitetsstämpel, som egenutgivarna inte har. Att köpa in böcker från etablerade förlag garanterar att boken blivit korrekturläst, rätt satt, bra omslag, bra baksidestext, samt att boken med största sannolikhet kommer ut hos bokhandlarna genom centrala inköp.

 

Många egenutgivare vet inte vad det innebär att ge ut en bok, det finns många skrämmande exempel på det. Men överlag håller de flesta egenutgivare samma höga kvalité som böcker utgivna hos de större förlagen.

 

När jag hoppade av B. Wahlströms efter att ha sålt Tillbaka till Pompeji och Jag är ingen Häxa i 11.000 ex vardera på en enda vecka och därmed gjort dundersuccé, hade jag inga svårigheter att få vissa bokhandlare att ta in min första egenutgivna bok, Faraos förbannelse. Det var de bokhandlare som kände till mina tidigare böcker och visste att de sålde.

 

Däremot hade jag ingen chans att få in min bok hos andra bokhandlare, de som inte hade hört talas om mina böcker och mitt namn. Där fick jag kalla handen direkt, eftersom jag hade gett ut boken själv. “Det vet man ju vilken sorts böcker det är, när de ges ut själv!” var det en surmulen bokhandlare som sa, innan han slängde luren i örat på mig.

 

Ofta får jag höra “det är ju lätt för dig att sälja in dina böcker som egenutgivare, du gjorde ju succé med dina första böcker hos stort förlag”. Men så var det alltså inte. Även jag har fått kämpa för att göra mig ett namn som egenutgivare, genom att visa på att egenutgivare visst håller samma kvalité som de större förlagen, att vi har en lika bra berättelse, ibland bättre,  att vi duger trots att vi har gett ut böckerna själv.

 

2. Har du tidigare upptäckt att man bli diskriminerad som egenutgivare? Har du något exempel? (inklusive Lissabon)

Som egenutgivare har man ingen chans till de litterära priserna. I vissa fall är det de stora förlagen som har gått samman och startat priserna. Där är det i stort sett omöjligt att komma in.

 

Man räknas liksom inte om man inte har gett ut på ett stort förlag. Jag närmar mig nu 50 utgivna böcker, samtliga på eget förlag. Mina böcker är översatta till sex språk och jag är jättestor författare på Island, där jag ges ut av ett etablerat förlag. Där har jag fått pris för “En av årets bästa utländska böcker!”

 

Att sedan få veta att jag är utestängd från att resa till Lissabon för att promota mina böcker hos de portugisiska förlagen, för att jag ger ut själv, det känns som ett hån, inte bara mot mig, utan mot alla de fantastiska författare som ger ut på eget förlag. För mig känns det extra hårt eftersom jag i år släpper Tsunamikatastrofen i Lissabon. När jag gjorde research i Lissabon sa alla jag pratade med “Åh, den boken behövs här!” Gissa om jag önskar att jag var en av dem som fick åka till Lissabon...

 

 

Som jag pratade om i tidigare frågan är det svårare för egenutgivare att få in sina böcker hos bokhandlarna, till och med att få komma och signera. Många egenutgivare orkar inte bry sig om att kämpa. De är glada om de får sina böcker utgivna. Kanske tänker de som jag “underbart att få sätta ännu en av mina egna böcker i bokhyllan”, för det är just det som driver mig att skriva.

 

Du anar inte hur många egenutgivna böcker jag har läst som är betydligt bättre än många förlagsutgivna översatta böcker. Vi har en bortglömd litterär skatt hos egenutgivarna. Det är dags att de böckerna lyfts fram, att egenutgivarna får en annan status.

 

3. Vad tror du det beror på att man formulerar en platsannons på det sättet? Vad vill man uppnå? Vad blir resultatet? https://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Lediga-jobb/Platsbanken/annonser/10499387

Det är förmodligen en person på arbetsförmedlingen som har haft kontakt med någon på de stora förlagen, en person ur den gamla skolan, som inte tycker att egenutgivna böcker duger. De vill sända kvalitetsböcker till Lissabon, visa det bästa av svensk litteratur, men åh, så många de går miste om när de gör på det här sättet. Jag blev helt galen när jag läste formuleringen och jag tror många med mig tänker på samma sätt, i alla fall de som kommer ut på eget förlag.

 

Jag hoppas att resultatet blir ett ramaskri, att egenutgivarna börjar ta plats på ett helt annat sätt, att bokhandlarna och media inser hur många fantastiska egenutgivna böcker det finns här i Sverige.

 

4. Finns det något sätt, som du ser det, att komma runt den här problematiken? Att komma tillrätta med det fördomsfulla/diskriminering?

Det där är en svår fråga. Jag tror att det enda sättet är att bevisa hur bra böcker man skriver, är att inte ge upp, att fortsätta visa upp sina böcker i alla lägen, vara på mässor, kontakta bokhandlarna och de centrala inköparna. Att inte bara skriva en bra berättelse, utan också vara ytterst noga med korrekturläsningen, gärna ta hjälp av någon utomstående, se till att sättningen blir bra, samt att göra ett kvalitétsomslag, som inte skriker EGENUTGIVEN. Ibland är det värt att satsa pengar på ett bra omslag. Köparna bryr sig inte om ifall boken är egenutgiven eller om den kommer från ett stor förlag. De ser på omslagen, är det lockande vänder de på boken och läser baksidestexten. Är den välformulerad och fångar läsaren, då köper de boken, oavsett vilket förlag som har gett ut den. Men... Först ska boken komma ut i handeln för att kunna nå läsarna.

 

Biblioteken spelar en stor roll där. Om de tar in egenutgivna böcker får läsarna upp ögonen för författarna. Biblioteken kan bli det skyltfönster bokhandeln inte är för egenutgivarna. De som ger ut böcker själv har oftast något viktigt att berätta, en intensiv historia, eller en berättelse som bränner hål på dem om de inte får ge ut den som bok. Det borde biblioteken utnyttja och bjuda in fler egenutgivare till föreläsningar, mot betalning, för det är också en signal på att egenutgivaren är värd lika mycket som en författare från ett av de större förlagen.

 

5. Vad vi som är etablerade författare kan göra

Efter 21 år som etablerad författare, varav många av dem som egenutgivare, kämpar jag för alla som ger ut själv. Under mina skrivarkurser lär jag inte bara ut hur kursdeltagarna ska skriva en bok, utan jag berättar även om de olika möjligheterna att få ställa sin egenskrivna bok i bokhyllan, ett exempel är då egenutgivning. Därför är det extra roligt att se hur många av mina kursdeltagare har blivit utgivna på större förlag, eller gett ut böcker själv. En av mina skrivkursdeltagare som tagit Sverige med storm är Elias Wåhlund, som tillsammans med sin fru Agnes ger ut Handbok för superhjältar. De som gett ut böcker själv är desto fler och jag gläds med dem varje gång de lägger ut ett nytt bokomslag på sociala medier, och bifogar slående recensioner.

 

Egenutgivarna är en kraft att räkna med, utan dem skulle det inte alls finnas det utbud för läsarna som det finns idag. Där är ljudboks/ebokssajterna till stor hjälp. Där kan en egenutgiven bok bli upptäckt, trots att den kanske bara har blivit utgiven som e-bok.

 

Om varje författare som kommit ut på stort förlag tog en egenutgivare under sina vingars beskydd och lyfte fram personen och berättelsen, för samarbetet något gott med sig för båda partner.

 

Att “skicka vidare” är något jag alltid gör. Om du har missat filmen med samma namn, kan jag berätta at den handlar om en liten pojke som gjorde stor skillnad. Han hjälpte människor. Istället för att få ersättning för det han gjorde bad han att de han hade hjälpt i sin tur skulle hjälpa tre andra. När jag startade eget förlag som egenutgivare, fick jag hjälp av Lennart Frick, som då hade eget förlag, samt Jörgen Högberg på Rabén & Sjögren. Utan deras hjälp hade det förmodligen inte gått lika bra för mig. Jag kan aldrig betala dem för all den tid de satsade på att lotsa mig fram i den djungel det då var att ge ut en egen bok. Däremot kan jag “skicka vidare” och i min tur hjälpa andra att ta sig fram bland skären. Det gör jag genom mina skrivarkurser, mina handböcker om skrivandet, egenutgivning med mera, samt att jag är mentor för många egenutgivare.

 

När jag kom ut med min första egenutgivna bok 2002, var det ovanligt att folk gav ut böcker själv. Nuförtiden finns det mängder av företag som hjälper personer som vill ge ut en bok. Det finns hybridförlag, där författaren och förlaget delar på kostnaden för utgivningen och Print-on-demand. Med andra ord har det blivit lättare att ge ut en egen bok.

 

Vi måste visa världen att egenutgivna böcker är lika bra som de förlagsutgivna och som jag sa tidigare, ibland till och med bättre.

 

Upp till kamp mina kära egenutgivarkollegor! Det kommer en dag när alla är lika värda, det är jag övertygad om, jag hoppas bara att jag får uppleva den dagen.

 

Kramisar Kim
Roslagstext förlag (eget förlag)
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.