Åskoväder och strömavbrott

Åskoväder och strömavbrott

Igår var en riktigt otäck dag. Den började ljuvligt, med riktigt tropisk värme och hög luftfuktighet. Jag hade paket att hämta, två mil hemifrån och körde iväg på förmiddagen i strålande sol. När jag vände hemåt såg jag den svarta molnbanken framför mig. Jag körde rakt mot den och såg blixtarna fara fram och tillbaka utan avbrott.

Kiara och Kotten var med i bilen. När vi kom in i ovädrets centrum dånade åskan över oss och både jag och hundarna hukade för varje åskdån. Blixten slog ned alldeles bredvid bilen. Då blev jag rädd, även hundarna, eftersom knallen kom samtidigt. Regnet vräkte ner.

Som tur var stod grindarna öppna, det var bara att köra in och jag körde så nära huset som möjligt. Jan stod med paraply och väntade. Jag ropade åt honom att det var farligt med paraply, medan jag hoppade ut ur bilen, slet upp bakluckan och sa åt hundarna att hoppa ut och springa in. Det var nog onödiga order, för de slängde sig ut och rusade in i boningshuset så fort de kunde. Jag efter. Jan gick ut och stängde grinden med paraplyet över sig.

Mullret från åskan var konstant och blixtarna ljungade över himlen utan slut. Hundarna och jag kröp upp i soffan och husse satt mittemot. Vi gjorde det till en gosestund, eftersom vi var utan ström och det var nästan lika mörkt som på natten på grund av åskmolnen.

Ungefär en timma satt vi så medan åskan dundrade och blixtarna lyste upp himlen med jämna mellanrum. En rejäl smäll och vi förstod att blixten hade slagit ner i närheten. Till slut fick hundarna nog av kel och kröp ner på golvet och somnade nedanför mig.

Molnen drog bort och solen kom fram. Fortfarande strömlöst. Men nu kunde vi gå ut och sätta oss i skuggan, för det var fortfarande varmt och mycket fuktigt. Det hade kommit 17 mm på en timma.

Jag läste research inför kommande bok och hundarna låg vid mina fötter när de inte pussade på varandra.

På kvällen var det hundträning för Kotten. Det var skönt att komma till klubbstugan och kunna tvätta händerna och gå på toaletten.

Det märktes att Kotten blivit påverkad av ovädret, för när agilityträning pågick och vippbrädan smällde duckade han och svansen åkte in under magen.

Vi var hemma igen strax efter 21.00. Då hade strömmen nyss kommit tillbaka. Idag kliar det i fingrarna efter att skriva. Jag hoppas att vi slipper åska och strömavbrott idag. Om det blir så tänker jag skriva för hand, för nu måste jag få ur mig orden.

Ha en fin dag vänner!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!