Skugga över månen av Annah Nozlin

Skugga över månen av Annah Nozlin

Från en klar femma ramlade boken ner till betyg tre när berättelsen avslutades mitt i en spännande händelse. Vad är det med dagens fantasyförfattare? Varför sluta berättelsen när den är som mest spännande? Det går att få läsaren att vilja läsa vidare genom att ha ett bra slut, som lockar till vidare läsning. Det här slutet får mig att aldrig mer vilja läsa en bok av Annah Nozlin, även om jag älskar vartenda ord i boken, fram till de sista raderna.

Under läsningen har jag i mina tankar öst beröm över författaren, ordval, miljöskildringar, karaktärer. Jättebra skrivet förutom slutet...

Dessutom tycker jag att prologen kan plockas bort helt och hållet. Jag läste bara de två första raderna och tänkte "Åh, vilken tråkig bok!" Sedan gick jag direkt till första kapitlet där författaren visade sin talang genom att gripa tag direkt. Om det är första boken i en serie, behöver man inte ha en prolog som berättar om vad som har hänt i författarens tidigare böcker. Om man vill ha med dem händelserna kan de vävas in i historien.

Som sagt, jag älskade verkligen boken, men jag kommer tyvärr aldrig mer att läsa någon mer bok av Anna Nozlin, för jag vet att författaren kommer att göra samma sak med nästa bok, i tron att det inte finns något annat sätt att få läsaren att läsa nästa bok. Tyvärr blir det motsatt effekt i det här fallet.

Om du inte har något emot att inte få reda på hur allt slutar tycker jag du ska läsa boken för språkets skull och berättelsens uppbyggnad.


Hennes ögon skvallrar om en hemlighet som ingen vill veta.

Den föräldralösa flickan Mira blir återigen hemlös när hennes hus brinner ner och hon tvingas klara sig själv.
Trots att det är förbjudet dras hon till den yngsta prinsen av blodet Arkin Zain. Prinsen som göms undan av sin egen familj.
Ett sekel har passerat sedan kriget mot kung Jalpesh och trädälvorna har lämnat de Nordliga kungadömena. Efter många år har två trädälvor nu återvänt. Kanske är det ödet, som stjärnorna styr, som gör att Mira följer med när prinsen rymmer från slottet i Kebca.

Storkonungen utfäster en väl tilltagen belöning till den som återlämnar hans son och det lilla sällskapet jagas genom skogarna.
En skugga fördunklar månen och inte ens skogens vinterväktare vet vad det är, bara att skuggan är något som är djupt fel.

Boken får tre stjärnor av fem möjliga.

Blev du nyfiken på boken ? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln eller Storytel.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!