Det är tungt att läsa in research för min bok På liv och död i andra världskrigets skugga. Det ligger så nära. Många jag möter har på något sätt upplevt det, har släktingar som upplevt det osv.Idag har jag varit i stan och uträttat ärenden. Får alltid frågan vart jag än kommer vad jag skriver på just nu. "En bok om andra världskriget", svarade jag idag varje gång jag fick frågan.
Normalt när jag berättar om vad jag håller på med får jag fler frågor om ämnet, men idag fick jag många berättelser, hemska, svåra att förstå, fruktansvärda att ta till sig.
Just nu känns det som jag hade velat vara utan de berättelserna, är rädd för att de ska prägla min bok alltför mycket, att det blir för mycket våld och elände. För just nu är jag arg! Kan inte förstå hur vuxna människor kan behandla andra levande varelser så som de tyska soldaterna gjorde under andra världskriget.
Och det värsta... Det händer ju fortfarande, överallt i hela världen, denna ofattbara, ologiska, omotiverade grymhet.
Nu känns det väldigt angeläget att skriva boken, att berätta vad som hänt, att få så många som möjligt att ta del av vår svunna historia, med förhoppning om att grymheterna kommer av sig, att den någon gång tar slut.
Är jag naiv som bär den förhoppningen inom mig, om en bättre värld, en värld i fred och gemenskap, en värld utan grymhet?
Kramisar från Kim
Inlägg
Förhoppningar måste man alltid ha, och jag är säker på att din bok kommer att påverka till det bättre. Om så bara en enda person ändrar sin inställning och blir en bättre medmänniska så är det värt det, eller hur?
SvaraRaderaBåde du och jag Kim är födda i skuggan av dessa förfärliga händelser. Jag tror det har påverkat hela mitt liv. När jag skrev pjäsen "Skuggorna vid träbron" efter Zenia Larssons bok så var det väldigt tungt trots att jag redan innan hade så mycket kunskap om den tiden. Förstår att det blir så för dig också nu. Kram!
SvaraRaderaJag tror att man måste tro på en bättre värld annars skule det kännas hopplöst. Jag vill tro på fred och att alla på jorden ska kunna leva ett bra liv, någon gång i framtiden.
SvaraRaderaHej Helena: Tack! Har förhoppning om att det ska bli så, det är därför jag skriver mina böcker om alla hemskheter som har varit i världen. Kram Kim
SvaraRaderaHej Monika. Förstå vad du gick igenom när du skrev pjäsen. Det ÄR ett tungt ämne, som vi har fått berättat för oss genom hela vår uppväxt. Kram Kim
Hej Anneli. Härligt! Instämmer helt och hållet! Kram Kim