Så här säger han om varför han skrev en fortsättning på Sagan om ringen av Tolkien:
"Mörkrets ring är en trilogi som jag skrev 1985–91. Den utspelar sig visserligen i samma värld som Sagan om Ringen, men är ingalunda ett ”rättroget” verk i Tolkiens tradition. Om han skildrade kampen mellan gott och ont, så är jag mer intresserad vad som händer när det goda inte går att skilja från det onda. Boken utgår från följande premiss: Tänk om de nio ringvålnadernas ringar inte förstördes i Domedagsbergets eld, utan klarade sig? Tänk om någon samlar ihop dem? Jag skrev Mörkrets ring redan på sovjettiden som en litterär lek, utan minsta hopp om publicering. Och enbart för att jag längtade tillbaka till Midgård."
Nick Perumov är född 1963 i Leningrad i dåvarande Sovjetunionen, han är utbildad mikrobiolog och sedan många år bosatt i USA, där han är verksam som författare på heltid. Perumov står med ena foten i den breda, ryska berättartraditionen och den andra i den moderna fantasyromanen.
Efter att ha Nick Perumov översatt J.R.R. Tolkiens Ringarnas Herre åt sina vänner (boken var förbjuden i Sovjetunionen) längtade han tillbaka till Midgård och började skriva sin egen berättelse - Mörkrets ring. Han blev snabbt ryktbar och sedan dess har hans popularitet bara vuxit. År 2004 utsågs han till Europas bästa fantasyförfattare och 2007 för andra gången till Årets fantasyförfattare i Ryssland. Idag har han många hängivna läsare i Sverige.
Första boken: ALVKLINGAN (500 sidor, utk. maj 2010)
Tre århundraden har passerat sedan Ringkriget. Mörkrets herres fästning ligger i ruiner, Midgårds fria länder lever i fred och välstånd, men de sista trollkarlarna och mäktiga kungarna har försvagats av allt överflöd och blivit döva för de järtecken som förutspår onda olyckor. Misstänkta vandrare har iakttagits på värdshusen i Fylke, och i hobbiten Falkes händer har Alvklingan börjat avge ett illavarslande blått sken.
Utdrag ur boken Alvklingan:
»På Folcos högra sida reste sig Gamla skogens höga, mörka mur. Den löpte ett tjugotal mil längs landsvägen och svängde sedan tvärt mot söder, för att lämna plats åt de uråldriga Kummelåsarna - en plats om vilken det ännu viskades hemska ting, det ena värre än det andra. Folco hade hört att området kring Kummelåsarna, som tidigare varit öde och obebott, nyligen åter hade börjat befolkas av människor. Följde man landsvägen rakt österut så kom man till Bri, där det över hela Midgård berömda värdshuset Stegrande ponnyn låg. Hur det såg ut sedan, ännu längre österut, hade Folco inte den ringaste aning om. Det enda han hade hört var att Arnorfolket tagit sig ända bort till Väderklint och överallt plöjt upp den bördiga jorden som legat i träda.
Folco satt av, granskade betslet ännu en gång och justerade sadelväskorna. Brovakterna - hobbitar, beväpnade med bågar och slungor - iakttog honom nyfiket; posteringen hade funnits här i många hundra år, och broväktaryrket gick i arv...
Folco sökte efter en ursäkt, för att dröja sig kvar lite längre på platsen. De öppna vidderna lockade, men tanken på det främmande där bortom fick honom att känna sig illa till mods...«
»På Folcos högra sida reste sig Gamla skogens höga, mörka mur. Den löpte ett tjugotal mil längs landsvägen och svängde sedan tvärt mot söder, för att lämna plats åt de uråldriga Kummelåsarna - en plats om vilken det ännu viskades hemska ting, det ena värre än det andra. Folco hade hört att området kring Kummelåsarna, som tidigare varit öde och obebott, nyligen åter hade börjat befolkas av människor. Följde man landsvägen rakt österut så kom man till Bri, där det över hela Midgård berömda värdshuset Stegrande ponnyn låg. Hur det såg ut sedan, ännu längre österut, hade Folco inte den ringaste aning om. Det enda han hade hört var att Arnorfolket tagit sig ända bort till Väderklint och överallt plöjt upp den bördiga jorden som legat i träda.
Folco satt av, granskade betslet ännu en gång och justerade sadelväskorna. Brovakterna - hobbitar, beväpnade med bågar och slungor - iakttog honom nyfiket; posteringen hade funnits här i många hundra år, och broväktaryrket gick i arv...
Folco sökte efter en ursäkt, för att dröja sig kvar lite längre på platsen. De öppna vidderna lockade, men tanken på det främmande där bortom fick honom att känna sig illa till mods...«
Här kan du läsa mer utdrag ur boken Alvklingan.
Jag förälskade mig i boken direkt jag började läsa den och var tvungen att se efter så att det verkligen inte var Tolkien som skrivit boken. Språket är rikt och beskrivande, ja där finns verkligen mer än ett stänk av Tolkien i berättelsen.
Det kommer ytterligare två böcker i serien. Om dem kan du läsa här:
Andra boken: DEN SVARTA LANSEN (625 sidor, utk. maj 2011)
Tre soldater släpar sig fram på Midgårds regnsjuka vägar. Målet för deras irrfärder är nära, men ouppnåeligt. De förföljer Olmer, kungen utan kungarike och Mörkerringens siste bärare. Runtomkring rasar kriget och endast ett mirakel kan rädda ljusets försvarare från den vrede som fyller den som förberett Den svarta lansen för ett sista, dödligt hugg.
Tredje boken: ADAMANTEN AV HENNA (450 sidor, utk. maj 2012)
Några årtionden efter Olmers och Grå skvadronens fall börjar underliga saker hända i utkanten av kungariket, vilket inte undgår Falke Brännbock och hans vänner, som genast bryter upp och beger sig österut. Det är just dit hobbitens dolk kallar dem med sin magiska kraft. Och det är just därifrån som Falke får märkliga syner, i vilka Ljuset är skoningslösare och farligare än Mörkret, och med ens tycks Ljusets försvarare hota Midgård med oundviklig undergång.
Här är en länk till förlaget som ger ut böckerna.
Om du inte har något att läsa just nu kan jag varmt rekommendera Alvklingan!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.
Tur att du håller mig underrättad, som vanligt har du koll. Jag blir jättenyfiken, självklart måste jag läsa den. Kram
SvaraRaderaAlvklingan har jag inte läst. Tack för tipset Kim!
SvaraRaderaKram!
Hej Jonna
SvaraRaderaFår tips på bra böcker av bokhandlarna när jag är ute och signerar och jag kan ju aldrig motstå utan köper boken direkt! På så sätt hittar jag många spännande, nya böcker!
Kram Kim
Hej Monika
Ska bli kul att höra vad du tycker om den. Kram Kim
Vad spännande att han skrev böckerna för så länge sedan och att de kommer ut nu! Fast de kanske har varit utgivna på engelska långt tidigare...
SvaraRaderaHej Ingrid
SvaraRaderaVet inte hur länge de har funnits på engelska. Men ibland ska ju en bok nå svindlande höjder för att den ska översättas, det gäller till/från samtliga språk. Jag är glad att den här boken blivit översatt och jag hoppas den säljer bra så att den andra i serien också kommer ut!
Kram Kim