Skrivprocess: Berättelsen klar, jobba vidare!

I söndags skrev jag färdigt min bok På liv och död i andra världskrigets skugga. Jublande glad kände jag mig och berättade på Facebook och Twitter att boken var klar.

                       Boken På liv och död                      
i andra världskrigets skugga
utkommer augusti 2011

Genast började lyckönskningar strömma in från många, medan andra frågade hur jag nu arbetade vidare med boken. För egentligen är ju inte själva boken klar, bara för att berättelsen är färdig.

Mina böcker i Theo/Ramona-serien är baserade på riktiga historiska händelser, med riktiga historiska personer. För att få allting att bli rätt när jag väver ihop fakta till en skönlitterär berättelse, arbetar jag med gula post-it-lappar. Utifrån de lapparna skriver jag sedan stommen i berättelsen, något som jag kallar för "benet". Det är alltså "benet" som nu är klart.

Den här veckan har jag ägnat åt att lägga "kött på benet". Det gör jag genom att läsa igenom min berättelse på dataskärmen, lägga till mer fakta, miljöskildringar, tankar och händelser. Jag kontrollerar att "röda tråden" håller hela boken igenom, att jag inte upprepar samma fakta på flera ställen. Med andra ord bearbetar jag boken tills jag känner att den är bra.

Hela tiden tar jag hjälp av gula post-it-lappar till att göra anteckningar, om att lägga in fakta i något av de kapitel jag inte håller på med just då, bara för att knyta ihop det bättre med det jag just då läser. Skriver små kom-ihåg till mig själv på de gula lappar, om att kontrollera ålder, klädsel, namn etc.

I det här läget händer det att jag lägger till eller tar bort en hel del text. Det är därför jag arbetar direkt på skärmen, eftersom det då går snabbare. Ibland slår jag ihop några kapitel, eller delar upp ett långt kapitel.

När jag har arbetat igenom hela berättelsen på skärmen så att jag känner att jag är nöjd med berättelsen, då läser jag allt på papper. Då upptäcker jag fel som jag inte har sett på skärmen, hur konstigt det än låter... När jag har åtgärdat de felen, ja då gör jag en "färdig bok" av texten, något som kallas för "att bryta om" och innebär att jag gör färdiga boksidor av texten.

De här boksidorna skriver jag ut och läser igenom igen, hittar då nya fel, eftersom texten inte är så massiv på varje sida, utan ser ut precis som den kommer att göra i den färdiga boken.

När allt det här är genomläst, korrigerat och jag känner att jag är nöjd, DÅ först skickar jag iväg berättelsen till mina korrekturläsare, som ivrigt väntar på att få slänga sig över min nya bok.

Under tiden som boken ligger för korrekturläsning, skriver jag antingen på en annan bok, eller så läser jag igenom boken ytterligare ett par gånger.

Korrekturen kommer tillbaka, felen åtgärdas och jag läser återigen igenom berättelsen på papper. Rättar eventuella fel och sedan har jag ännu en korrekturläsare som läser berättelsen, en som inte har läst den tidigare.

Om det inte är några fler fel, skickas berättelsen iväg till tryckeriet och till slut hamnar boken hemma hos dig så att du får möjlighet att läsa den.

Som du förstår innebär det inte att boken är klar när jag jublande utbrister: "Jag har skrivit klart boken!"

Efter att ha läst det här blogginlägget förstår du hur mycket arbete som återstår, men kanske också den glädje jag känner när jag har knutit ihop alla lösa trådar och sitter där med det färdiga materialet att sändas till tryckeriet.

Det är nästan en lika härlig känsla som att ställa in den färdiga boken i min bokhylla, att få njuta av känslan av att jag har åstadkommit ännu en bok.

Följ det fortsatta arbetet med boken på www.theoochramona.se Där kan du också följa arbetet med På flykt från andra världskrigets fasa.

Känns det som om du förstår hur mycket arbete jag fortfarande har kvar? Några kommentarer? Nu ska jag fortsätta läsa igenom På liv och död i andra världskrigets skugga, som jag hittills tycker är Superbra!

Kramisar Kim

Här hittar du fler blogginlägg om Skrivtips och Skrivprocessen

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.