När tiden inte längre spelar någon roll

När jag var åtta år bestämde jag mig för att bli författare. När jag var 43 år debuterade och gjorde dundersuccé med min bok Tillbaka till Pompeji, som nu är översatt till många språk.

Under alla åren däremellan har jag skrivit och stoppat mina berättelser i byrålådan. I år bestämde jag mig för att samla ihop alla mina noveller och ge ut dem som bok. Det resulterade i den över 300 sidor tjocka boken Mysrys.

Här kan du läsa ett utdrag ur boken. En av mina favoritnoveller.

NÄR TIDEN INTE LÄNGRE SPELAR NÅGON ROLL
...Idag hade utflykten ned till labbet mer liknat en flykt. Egentligen hade hon inget ärende ned till forskningsavdelningen, men när den nyanställde helt okänsligt hade sagt: "Inte kan du väl sakna någon som varit död så länge?" Då hade något gått sönder inom henne. Något skört som länge hade varit på väg att brista. I alla år hade hon varit stark för andras skull. Idag, på tioårsdagen, var det som om hennes krafter inte längre räckte till.

Ella önskade att hon kunde springa nedför de hundratals trappor som ledde till det underjordiska labbet, inte för att komma fort ned, då hade hon tagit hissen, utan för att springa ifrån sig den vanmakt hon kände, den ensamhet som just i det ögonblicket hotade att dränka henne i känslor och tårar.

Här fanns ingen som kunde se henne gråta. Det var inte många som tog trapporna, de fanns där som nödutgång om något skulle hända.

Alltför fort tog trapporna slut. Hon stack ned sitt identitetskort i låset. Dörren klickade till och lampan lyste grön. Ella tog tag i handtaget och drog upp den stora plåtdörren. De få gånger hon tagit trapporna hade hon alltid ångrat sig när hon skulle öppna dörren, eftersom den var så outhärdligt tung. Nu kämpade hon med dörren och önskade att hon hade kört några träningspass på gymmet, istället för att sitta framför tv:n och mumsa kladdkaka.

När Ella hade fått upp dörren hörde hon upprörda röster längre bort i korridoren. Plötsligt strömmade folk ut ifrån den stora forskningssalen, den där det arbetades med det hemliga experimentet. Människor i vita rockar sprang rakt mot henne. Ella stirrade förvånat på de panikslagna människorna som vällde likt en flodvåg mot henne. I nästa stund hörde hon smällen. En dov, avlägsen smäll, som om det skedde en explosion någonstans långt bort, men när hon såg hur glasfönster splittrades och flög in i de flyende människorna, insåg Ella att explosionen måste ha skett i forskningslabbet.

Mer hann hon inte tänka förrän tryckvågen nådde henne och hon slungades bakåt, ut genom den stora brandsäkra dörren, den som skulle skydda anläggningen från att skadas. Den dörr hon just hade öppnat och som lämnat en tunnel för explosionen att sprida sig uppåt, ända till översta våningen och de hundratals oskyldiga kontorsarbetarna som inte anade vad som väntade.

Det var mycket Ella hann tänka när hon flög bakåt, men tryckvågen var ingenting i jämförelse med det eldmoln som slungades mot henne i explosionen. Ella hann se hur människorna framför henne uppslukades av eldmolnet, sedan var det hennes tur. Hon blundade medan hon svävade i luften, buren av tryckvågen...

Läs fortsättningen i boken Mysrys.

Älskar den här novellen. Andra favoriter är Per och Pernilla, Har jag berättat, En berättelse om andar del 1 och del 2. Ja, jag tycker väldigt mycket om alla novellerna. Annars hade jag inte samlat ihop dem och gett ut dem som novellsamling.

Nu jobbar jag på att samla ihop fler noveller för att ge ut en ny novellsamling om några år. Hoppas du tycker om boken Mysrys, jag älskar den!

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mysrys.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här.