Den här veckan fick Kotten följa med till Skrivarstugan i Skåne för första gången. Vi valde årets varmaste dag (hittills). Det var 32 grader varmt. Men det hindrade inte Kotten för att ge sig ut på upptäcktsfärd.
Skrivarstugan ligger mitt i en kohage/fårhage. Det är fårstängsel runt hela hagen och hundarna kan springa lösa där så länge korna inte finns i hagen. Kotten och Kiara njöt av alla lukterna och rusade omkring för att markera att de var på plats.
Till slut fick värmen Kiara att ta sig in i stugan där det bara var +18 grader. Kotten och jag satt en stund i skuggan utanför, men fick ge upp till slut på grund av alla mygg. Det var vindstilla.
Jag har ingen direkt trädgård runt skrivarstugan, bara en bit gräsmatta och vildsådda blommor, som digitalisen. Humlorna älskar de blommorna.
Varenda millimeter av tomten skulle gås igenom och kissas över enligt Kotten.
Efter ett tag drog Kiara sig tillbaka i skuggan.
Kotten fortsatte undersöka sitt nya revir.
Men till slut blev värmen övermäktig även honom och han drog sig tillbaka till skuggan.
Vi besökte en av grannarna. De hade sina två hundar med sig och Kiara drog sig undan i skuggan.
Jag hade läst recensionbok hela dagen och glömt av tiden. När Kotten tjatade och tjatade på mig, funderade jag inte över varför han gjorde det. Kelade bara en liten stund. Han blev nöjd och fortsatte leken.
Leken varvades med en stund i skuggan, drickpauser, lek, vila i skuggan, lek, drickpauser...
De hade verkligen roligt de båda två, nästan jämnåriga hundarna.
Tillbaka i stugan upptäckte jag att klockan var halv åtta på kvällen. Inte undra på att Kotten hade tjatat på mig. Han brukar få mat vid femtiden. Efter måltiden la sig Kiara till ro på alla hundars favoritplats. Yttertrappan av sten.
Nästa dag var jag tillbaka i Blekinge. Mycket på grund av att jag hade glömt sladden till datorn och inte kunde ladda den. Men det gjorde också att jag verkligen kunde koppla bort allting och bara vara. Den här synen var den första som mötte mig när jag klev ur bilen. Jag tappade nästan andan av glädje över att få bo i det här paradiset.
Vi fick fint besök av Heike på Kolshults Ponnybus. Hon kom för att hämta mig på en åktur. Men jag vågade helt enkelt inte, jag är ju allergisk mot hästar och den dagen var min astma värre än vanligt. Kotten stod och skällde på hästarna först, sedan studerade han dem intensivt.
Överallt på tomten blommar det, rosor, träd, buskar.
En av de bästa rosor jag har planterat är Honungsrosen. Den startar som en gul knopp, blir en gul blomma och övergår till att bli vit när den slagit ut helt. Den har en bedövande doft. Humlorna älskar den och det surras för fullt när jag passerar rosorna.
Efter en veckas semester, nåja, jag har jobbat med att läsa inlagor, korrekturläsa och gå igenom mejl, samt läsa recensionsböcker... Men i alla fall, efter en vecka då jag inte har haft någon press på mig känns det alldeles underbart.
Jag fick besök av ett filmteam. Mats Harrysson ska göra en film om Kolshult och människorna där. Han filmade och intervjuade mig, sedan gick han runt i trädgården och fotograferade blomsterprakten.
....
Även i Blekinge var det varmt. Jag tog med hundarna till en sjö i skogen. Den här lilla dammen, som det egentligen är, har alla mina hundar besökt. Min Namie älskade att bada. När hon fick tumör på halsen som hotade att kväva henne, var det sista hon fick göra innan vi åkte till veterinären för avlivningen, att ta sig ett dopp i den här dammen.
Kotten blev lite överraskad över att det plötsligt blev så djupt. Han sprattlar intensivt med frambenen, medan Kiara oroligt tittar på honom.
Men han kom upp på grundare områden och kunde springa upp till mig och Kiara.
....
Älskar den här rosen.
Jag älskar verkligen rosor, ska försöka vara bättre på att sköta om dem. Något jag har gjort med dem som är vackrast i år. Men det finns några som behöver lite extra skötsel. Jag har några dagar kvar av semestern innan skrivarkurserna börjar, den tiden tänker jag ägna åt rosorna och åt att läsa recensionsböcker.
I växthuset växer det för fullt. Vi har redan ätit en hel del tomater och gurkor. Paprikorna börjar komma, precis som chilin. Physalisen börjar bära frukter.
Många kallar den här lampan för en "Narnialampa". Du har väl läst din Narnia?
Kotten tycker inte om att ha halsband på sig.
En annan sak som han inte tycker om är att åka bil. Varje gång vi ska göra det spelar han död, i förhoppning om att vi ska lämna honom hemma, men ack vad han bedrar sig. Jag lyfter upp honom och stoppar in honom i bilen. När vi ska åka hem från det vi har varit iväg på hoppar han alltid upp i bilen själv, eftersom han vet att vi ska åka hem. Smart kille det där.
Just nu ligger Kotten i sitt lilla hus och Kiara ligger bakom stolen. När jag skickat iväg det här blogginlägget ska jag gå ut och rensa i rabatterna igen. Nej, förresten, jag har MASSOR av jordgubbar att ta hand om och frysa ner. Jag har att göra inne ett tag till.
Ha en fortsatt fin dag!
Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!