Skrivarbloggen Kim M. Kimselius: Kooikerhunden Kotten får besök av Berner Sennenvalparna M och M

Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.

Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

måndag 15 juli 2019

Kooikerhunden Kotten får besök av Berner Sennenvalparna M och M

Kooikerhunden Kotten får besök av
Berner Sennenvalparna M och M

Då har ännu en vecka med Kotten passerat. Han har blivit åtta månader och tar allt större plats i våra hjärtan för varje dag. Mycket har hänt den här veckan. De 14 veckor gamla Berner Sennenvalparna M och M har varit på besök. De var gigantiska jämfört med Kotten. Jag hade börjat tycka att Kotten var stor, men han var bara en liten valp i jämförelse med dem. Men de blev trots allt vänner.

Kotten har fått ljusare hår på ryggen. Det ser ut som en toupé som sitter lös ovanpå den mörkare färgen. Ibland när han har badat i sjön står "toupén" ut som vingar på hans rygg. Rätt charmigt faktiskt. Jag undrar vad de säger på hundutställningen om det?

Vår gräsmatta är en blomsteräng där Kotten rusar omkring och leker med en stor basketboll. Han får inte grepp om den, men han har lärt sig hur man handskas med den. Kotten älskar utmaningar.

Jag älskar att cykla. Nu önskar jag att jag hade vant Kotten vid att sitta i cykelkorgen redan när han var liten, för då hade han kunnat följa med på mina cykelturer. Kanske dags att börja träna honom?

Så kom då M och M. De 14 veckor gamla Berner Sennenvalparna, ägda av Ulrika Wahlgren. Först morrade Kotten, men det skrämde inte de båda bröderna. De tog över hundgården och var trygga med varandra. Här är Kotten fortfarande lite avvaktande och Kiara söker stöd hos husse.

Snart är leken i full gång.

Men 14-veckors Bernervalpar orkar inte lika mycket som en 8-månaders Kooiker. Snart var det dags att söka skugga och vila för M och M.

Men först lite vatten.

Och lite kel...

Sedan hittade M och M den absolut bästa platsen i hela hundgården. Kiaras plats. Kotten ser lite förfärat på när de båda valparna kryper in till henne. Något Kotten aldrig har vågat sig på. Kiara orkar inte bry sig, utan kryper ut på andra sidan.

Ha! Vi vann! ser M och M ut att tänka, slår sig till ro och somnar
.

Det har hänt en hel del här den här veckan. Vi har fått besök av vildsvin. De har krupit in under vårt nät och börjat rumstera om i trädgården. På bilden ser man inte hur illa det är, men du kanske kan ana... Kiara och Kotten tyckte det var spännande dofter inne på tomten. Nu springer de dit varje gång vi tar en runda i trädgården. Vildsvinen har försökt ta sig in på ännu ett ställe, så även där har vi vildsvinssäkrat. Till hösten ska vi gå igenom hela staketet ut mot grannens mark där vildsvinen nu har slagit läger.

Vi har varit till dammen även denna vecka. Den här gången simmade Kotten fint. Han hittade även en sten som han kunde kasta sig i vattnet ifrån. Något han tyckte mycket om.

....

Även om Kotten har gått upp på fel strand, är han noga med att hålla ögonen på mig, han är aldrig långt ifrån mig.

När jag vattnar blommorna vandrar han vid min sida och dricker ur vattenkannan, eller direkt ur kranen från vattentunnorna.

Det växer för fullt i mitt paradis. Rosorna älskade förra sommarens värme och är vackrare än någonsin.

Det är en ren njutning att vandra runt i trädgården, även om där också är fullt av ogräs. Men en del ogräs är mycket vackra.

Ännu en tur på cykeln.

På långt håll hör jag en get som bräker och ser hur en liten killing har klättrat upp på stengärdsgården. När jag kommer närmare försöker mamma get locka ned sin lilla killing.

Hemkommen från cykelturen möts jag av Kiara och Kotten. Kiara står kvar på trappan, medan Kotten rusar till staketet för att ta emot mig.

Ännu en skrivarkurs på Färgargården, tillsammans med det här glada gänget. Om det kan du läsa mer om här på bloggen imorgon.

Medan jag lockade orden ur skrivkursdeltagarna kom budbil med mina kapitelböcker för 6-9 år. De berättar jag mer om på onsdag.

Efter skrivarkursen har maken, hundarna och jag tagit kvällspromenad, även om det varit sent. Det är en stor fördel med sommaren, kvällarna känns oändliga.