Kooikerhunden Kotten på upptäcktsfärd i Kristianopel

Kooikerhunden Kotten på upptäcktsfärd i Kristianopel

En blandad vecka för Kotten. Första delen av veckan var intensiv, med nya upptäckter, sedan blev jag dunderförkyld och låg helt utslagen i feber från torsdag till söndag. Jag bara sov. Som tur var hade Kottens tidigare utflykter under början av veckan gjort honom rätt trött, så de första dagarna var han lugn. Sedan tog valpivern över. Han grävde djupa hålor i hundgården, bet sönder en fäll, "läste" min tidning in till minsta beståndsdel och stal plastkrukor i glasgången. Det är vad jag har upptäckt. Kanske har han gjort fler saker som jag ännu inte vet om. Jag har ju sovit 16-18 timmar per dygn...

Men veckan inleddes med en långpromenad. Åh, vilket monster, såg Kotten ut att tänka när han såg den stora tjuren stå och längtansfullt titta efter korna på andra sidan vägen.

När Kiara och Kotten upptäckte tjuren låg han ner, men han blev nyfiken och reste sig upp för att titta på dem också.

Han ser inte så maffig ut på den här bilden, men han är STOR och inger respekt. Kotten var full av beundran och lite rädd också. I samband med den här utfärden fick Kotten även hälsa på hos Kolshults Ponnybus och träffa Doris, Elsa och hennes valp. Den sistnämnd fick Kotten inte komma nära för mamma Elsa. Men han tyckte mycket om den och ville gärna komma nära den.

Innanför grinden är det fullt av vilda blommor och fjärilar.

När vi kom hem från långpromenaden och alla upplevelserna kröp Kotten in i sitt lilla hus och somnade direkt.

Lite senare på dagen hjälpte han mig att diska. När jag stod vid diskhon med min diskborste, tog han sin och tuggade på den.

Vid grinden är det fullt av blåklockor och humlor. Blir lika glad varje gång jag ser dem.

Kottens absoluta favoritplats. Även om han har de mest underliga ställningar inne i sitt hus.

Det är fortfarande bråk om vems soffa det är. 

Hur än Kotten försöker få bort Kiara därifrån ligger hon kvar.

Till slut ger han upp, hoppar ned på golvet och kryper in i sitt hus.

Vi har anlänt till Kristianopel, rosornas stad. En magisk plats som jag alltid besökte minst en gång om året tidigare. Nu var det länge sedan jag var där.

Det var fullt av turister och bilar, men Lena och jag lyckades fotografera mellan alla fordon, fotgängare och cyklister.

Lena och Smilla.

Det är något visst med klimatet i Kristianopel. Det är som gjort för rosor. De frodas och växer år för år.

Det var varmt och så fort vi kom till skugga passade hundarna på att lägga sig en stund.

Vi träffade en äldre dam som bjöd oss in i sitt lilla paradis. Visst ser det mysigt ut.

Lena och Ingrid, kom på att de faktiskt kände varandra och hade många gemensamma bekanta, så det blev en lång vilopaus i skuggan, även om Kotten försöker få de vuxna hundarna att leka lite.

Kim, Kotten och Kiara.

Kim, Kotten, Kiara och Smilla.

Stockrosorna trivs också i Kristianopel.

När Kotten känner sig otrygg är den bästa platsen mellan mattes ben...

Kyrkogården i Kristianopel är som ingen annan, för här är det rosor vid i stort sett varje grav. Oändligt vackert.

Trötta, nöjda hundar, Kiara, Kotten och Smilla på väg hem från Kristianopel. På kvällen blev jag sjuk, dagen därpå låg jag helt utslagen av feber.

Igår, efter fyra dygn i sängen, kunde jag ta mig ut på en kort promenad med hundarna runt tomten. Jag satt på bänken och såg Kiara och Kotten busa.

Jag gick till grönsaksdelen av vår trädgård "parken" som vännerna kallar den här delen av vår 2 tunnland stora tomt. Här frodas grönsaker tillsammans med blommor och rosor.

I år är stockrosorna oerhört vackra i sin djupröda färg. Uppdrivna av frön som jag fått av en vän, Margit Nilsson i Eringsboda.

Ringblommor och luktärtor är också mina favoritblommor. Jag plockade en bukett och tog in, även om näsan är täpp och jag inte kan njuta av doften vet jag hur de luktar och färgerna gör mig glad.

Det blev inte riktigt den vecka jag hade planerat. Nästa helg 3-4 augusti, ska vi ha Öppet Hus är hemma hos oss, alla mina läsare, författarkollegor och vänner är välkomna. Jag har mycket att förbereda, men inser nu att jag nog inte hinner göra allt jag har tänkt. Det får bli som det blir. Jag tror de är glada ändå. Det kommer att vara första gången vi öppnar upp vårt hem för besökare. Spännande och nervöst. Utifrån hur det går bestämmer vi om det blir en fortsättning. Du är också hjärtligt välkommen att hälsa på. Om Kotten inte är för trött av alla besökare kanske du får en chans att hälsa på honom också. Vi ses snart!

Nu ska jag fortsätta återhämta mig från den grymma förkylningen. Ha en bra dag!

Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kottens första besök i skrivarstugan.
Kooikerhunden Kotten på skrivarkurs.
Kooikerhunden Kotten får besök av Berner Sennenvalparna M och M.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!