Skrivarbloggen Kim M. Kimselius: Kooikerhunden Kotten 10 månader

Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.

Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

måndag 16 september 2019

Kooikerhunden Kotten 10 månader

Kooikerhunden Kotten 10 månader

Kotten har nu blivit 10 månader. Ingen liten valp längre. Hans svans har fått en rejäl plym och "örhängena" på öronen är långa och lockiga. Han tycker om att vara med på mitt kontor, där finns det massor av vedträn att tugga på.

Kiara tycker att det är lite för varmt uppe på kontoret, eftersom solen skiner in där, men hon tycker samtidigt om att vara med.

En Vårtbitare kom på besök. Jag minns från min barndom att morfar tog och satte en sådan på min hand där jag hade en vårta. Hur det gick minns jag inte, men sedan dess fascinerar de här stora djuren mig. Kanske tog den bort min vårta?

Det är ingen av oss som har gjort det här, ser hundarna ut att tänka. De är så oskyldiga.

Kotten lämnar allt skräp och ved och kryper in under skrivbordet vid mina fötter.

På väg hem för lunch. Glasgången är fullproppad med växter just nu, paprikor och tomater samsas med citroner, paradisblommor, och många andra av de vanliga växterna. Det är trångt att passera på vissa ställen. I helgen har Kotten och jag ägnat oss åt att plocka av alla tomaterna på 100/1000 på fyra av de åtta buskarna. Det blev många kilo tomater och Kotten åt så många han kom åt medan jag plockade. Mycket och god tomatsoppa blev resultatet.

Ibland är de bra snabba hundarna. Nyss var de i bild, nu ser man bara svansarna inne i skogen.

Ännu en dag på kontoret. De ihopsamlade vedträna har återigen plockats fram och stoppats ned i Kottens bädd. Här ligger han över dem, medan Kiara ser oskyldig ut och det är hon också.

Oftast ligger Kiara alldeles bakom stolen. Här vrider jag mig om och tar ett kort. Jag kan inte ändra på läget på stolen, eftersom hon ligger mot stolsbenet.

På onsdagen var det dags för Kottens kurs på Ronneby brukshundsklubb. Eftersom husse inte var hemma och jag hade varit borta hela dagen från hundarna, hade jag inte hjärta att låta Kiara vara hemma, så hon fick följa med. En promenad innan kursstart, sedan låg hon och tittade på alla hundar som tränade. Något hon älskar att göra. Även Kotten när han är med de gånger jag håller kurs på klubben.

Bästa utsiktsplatsen på tomten. Här är det Kiara som iakttar Kotten som just har fått Kooikerfnatt och springer omkring i trädgården som en galning.

På fredagen besökte vi havet på Hasslö. Det var andra gången. Kotten och Kiara hade vant sig vid vågorna och även lärt sig att vattnet inte smakade som det brukade.

Min bok Snapphaneresan kom i nyutgåva. Tidigare har det varit pappersomslag om pärmarna. Nu var omslaget tryckt direkt på pärmarna. Visst blev det snyggt?

Den STORA HEMSKA FLISMASKINEN kom på långtradare. Vi mötte den där vägen var som smalast. Jag tror nog att jag blev räddare än hundarna. Med minnet av hur skrämd Tudor blev för resten av livet när vi mötte slamsugaren på just den här platsen, drog jag upp hundarna på stengärsgården när långtradaren kom. Ingen av hundarna blev rädda. När vi vände för att gå tillbaka hem, upptäckte jag att lastbilen också hade vänt. Till min glädje stod den stilla i korsningen tills vi hade passerat förbi. Kotten stod länge och såg efter bilen, ända tills den försvann i fjärran.