Tillbakablick på ett händelserikt år 2013, årskrönika

År 2013 började med att en ängel kom på besök i vårt hem.

 

Med sig tog hon vår 9,5 år gamla Berner Sennentik Tola, som är född och uppväxt hos oss. Senare under året hämtade ängeln även två av våra katter, Silke och Tiger.

Tola 9,5 år springer nu runt i himlen med alla sina vänner.

I stället för att reta mig på all snö som föll, försökte jag roa mig så gott det gick. Här gör jag snöänglar, med hjälp av Tickie. Januari-februari är de månader jag stänger in mig och skriver och skriver och skriver och skriver, för att endast pausa med hundpromenader.

I mars fick jag kärt besök och hjälp av barnbarnet Frida att göra en snögubbe.

Vi var även på vernissage, då Dea Svensson, en av mina fan, hade sin första utställning. Dea tecknar helt magiska berättelser  med sina streckfigurer.

I april fick vi Stockholmsbesök, av min väninna Anki med dotter Matilda och deras två hundar, Liva och Åttan.

Nu hade föreläsningarna börjat på allvar. Bland annat var jag i Uddevalla och hade fyra lektioner för sjundeklassare. En helt underbar upplevelse. När jag frågade bibliotekarien om det här var ett återkommande evenemang och hon svarade ja, undrade jag vilken författare de tänkte boka till nästa år. "Efter att ha lyssnat på dig kan vi inte tänka oss någon annan författare!" svarade hon. Det dröjde inte länge förrän skolan hade bokat mig för ett besök våren 2014. Ser fram emot de föreläsningarna. Andra skolor har också nappat, så jag kommer att bli några dagar i Uddevalla den här gången. Kul!

Min födelsedag firades i all stillhet på konditori, där jag fick välja precis vad jag ville ha. Då valde jag min grodprins.

Maj månad är hektisk med många föreläsningar, dessutom är jag alltid i slutskedet av min Theo och Ramonabok. Årets historiska äventyrsbok var Persiens Pärla. Så här fint skrev Hanna Lindbom i BLT om boken: "Persiens Pärla är en av de bästa böckerna i serien och nu får man svar på vissa frågor som ställdes redan i den första boken. På så sätt knyter Persiens Pärla ihop alla böckerna i serien. Avslöjandet ger inte bara den här boken en ny dimension utan höjer faktiskt hela serien och ger tidsresandet en ny tvist."

Jag var och gästtalade på skrivarlägret Storycamp i Blekinge.

Mina böcker Back to Pompeii och Spöket på Stora Mossen gavs ut. Båda böckerna fick fina omdömen: "I just finished Back to Pompeii. Wow! What an exciting (and fairly terrifying) story! I would really love to know more about the adventures of Theo, Pluto and Ramona." Dr. Sarah Russell

Bibliotekstjänst skrev otroligt fina ord om Spöket på Stora Mossen: "Kim M. Kimselius är en av våra mest produktiva barn- och ungdomsförfattare. Spöket på Stora Mossen är en riktigt spännande bok, en lättläst sträckläsarbok med ett roligt och unikt drag där en spökberättelse utvecklar sig till en deckarhistoria. Som läsare sitter man på helspänn hela tiden och man läser fort för att få veta hur det slutar. Boken passar både tjejer och killar åldern 9-12 år." BTJ, lektör Carole Lindström.

Jag mötte våren i Skåne och föreläste på Skrylleängsskolan utanför Dalby.

Eftersom jag hade kommit ut med två nya böcker bar det ut på signeringar igen. Här är från boksläppet på Akademibokhandeln Gleerups i Lund. Underbara fans som kommer med presenter på boksläppet.

Nu har vi kommit in i Juni och då var det dags för Lövmarknad och signering hos Bokhörnan i Karlskrona. Här ser du mig i en av de fina mayaklänningar jag köpte i Mexiko inför min bok Mayafolkets Hemlighet.

Det var en hel del föreläsningar och så var det studentfest för Jonathan och Felicia. Vilken fest det var på Ronneby torg när studenterna kom rusande ut över torget i samlad tropp.

Midsommarafton kom med underbart sommarväder, ja det hade faktiskt varit helt underbart varmt ända sedan i slutet av april. Här är det käre maken Jan som tillsammans med släkt och vänner firar midsommarafton.

Det har blivit lite av en tradition att jag tar promenad på midsommardagen med grannen och deras gäster. Här ser du de som följde med i år. Det blev lite gruffande om hundarna i år, eftersom jag bara hade två, mot de vanliga fyra-fem.

Det var lite tomt med bara två hundar och Pluto är gammal, så jag tyckte det var dags att börja leta efter en Berner Sennenvalp. Ibland kan det ta flera år innan man kan få tag på en. Här ser du Tickie och Pluto.

Våra kära grannar runt min skrivarstuga kom på middag och allt hade varit perfekt, om det inte var för att en av vännerna inte tålde vitlök, något som det fanns gott om i maten... Här är det Nils, Kjell och Ellen på bild.

2013 var det dags för prinsessan Madeleine att gifta sig med sin Chris. Jag hade inte haft en tanke på att se bröllopet, men Jan retade mig hela dagen och sa "Du vill allt gärna se det, erkänn!" Till slut tänkte jag "Äsch, jag ser väl en liten bit då", sedan var jag fast och såg hela bröllopet. Bilden är fotograferad på min tv.

Som vanligt kom veden på sommaren. Jag älskar lukten av nysågad/nykluven ved. Ett hårt arbete som jag älskar! I år fick Jan för sig att stapla veden så här vackert.

Äldsta barnbarnet, Frida, kom på besök i två veckor och vi hade riktiga mysstunder i soffan varje kväll när vi läste, antingen högt för varandra, eller var och en för sig.

Tanken var att jag skulle ha varit helt ledig när Frida kom, men orden hade tagit mig i sin makt och jag hade påbörjat en helt ny fantasyserie som kallas för Theo- och Ramonaäventyr. Den här serien är baserad på fansen önskemål. Första boken i serien heter Månstenen. Så här skriver journalisten Gabriella Poopuu om boken: "Mycket spännande och på vissa ställen väldigt skrämmande. Katastrofen som Kim beskriver i boken känns verklig, som att det faktiskt skulle kunna hända." 

Det fanns gott om kantareller i skogarna och Frida och jag plockade massor tillsammans med Jan.

Sommaren är en hektisk tid, det är då vi äntligen får tid att träffas och umgås. Här har en del av min familj kommit på besök:

Jan är på gott humör och passar på att skämta till det när jag fotograferar honom.

Knappt hade vår Göteborgsfamilj lämnat gården förrän en bit av vår Stockholmsfamilj anlände i form av min guddotter Matilda. Under alla dessa besök gick jag upp tidigt och skrev på min bok Månstenen varje morgon innan de andra vaknade.

Våra tyska grannar med dottern Niki kom för att fira sommar i Sverige några veckor. Niki har följt Tickie under hela sin uppväxt och Niki älskar Tickie. Hemma har hon en leksakshund som hon har döpt till Tickie. Under två veckor får jag träna mycket på min tyska.

Sedan var det ju det där med att vi ville ha ännu en Berner Sennenhund. När jag ringde min vän Lena Westerlund på Clangulas kennel visade det sig att det var dags för valpning hemma hos henne. Efter fem veckor åkte jag för att välja valp. Allt hade gått betydligt fortare än vad vi hade planerat, men vem vill tacka nej till en sådan här ljuvlig valp. Tudor blev hans namn och han kallas för Tudde.

I juli månad hann vi även med ett 120 års kalas. Det var våra vänner Bengt och Annelie i Skanör som fyllde 60 år vardera. Vår vänskap började när vi köpte en berner valp av dem för många, många, många, många år sedan, hundens namn var Miko och yngsta dottern Emma var då bara 1,5 år. Nu har hon vuxit och blivit betydligt större.

Dagen efter den stora festen gick vi upp tidigt och körde hem till Blekinge, eftersom jag skulle signera på Kolshults Ponnybus Öppet Hus. En otroligt varm sommardag.

På väg till pappas 90-årsfirande stannade jag till på Radio Växjö och berättade om gurkor. Ja, det stämmer gurkor! Jag hade bloggat så mycket om mina fina gurkor att radio ville att jag skulle komma och berätta hur jag bar mig åt.

Vid ankomsten till pappa städade vi huset tillsammans, sedan åkte vi och köpte en dator till pappas 90-årsdag. Häftigt pappa! Är stolt över dig för att du vågar dig på den nya tekniken! Här är pappa, Harry, tillsammans med min svärdotter Linda.

Värt att nämnas i detta sammanhang är att pappa gav ut sin bok Harrys äventyrliga liv, i början på 2013. Vilket gjorde att han blev intervjuad i radio.

Så kom då den efterlängtade dagen när Tudorvalpen för första gången skulle komma hem. Sedan allra första dagen har jag lagt ut bilder på Tudor på twitter och facebook och mina Twittervänner kallader Tudor för Twittervalpen. Tudor hade sin älskade apa med sig i bagaget, apan ser du till höger i bakgrunden.

Det här är nog den valp jag har varit minst med under den första uppväxten, för efter endast tre dagar åkte jag iväg på en föreläsning. Wellnessfestivalen i Ronneby. Där fanns flera föreläsare, bland annat Blossom Taite som höll i yogapass.

Ja, sedan var det dags att börja hösten signeringar. Först ut var Bokhörnan i Karlskrona, sedan kom Akademibokhandeln Gleerups i Lund. Vi hade rätt många besökare i augusti som ville komma och kika på Tudor. Det förstår jag!

 

Tudor fick följa med oss överallt, social träning, men också för att vi inte ville lämna honom ensam så många timmar. Här är vi och hämtar böcker på lagerhotellet. Tudor vaktar dem åt oss.

När vi skulle till Bok och Biblioteksmässan i Göteborg fick Tudor vara hos uppfödaren, medan de andra hundarna var hemma med hundvakter. På väg till bokmässan stannade vi till hos käre far. På bilden ser du Jan och pappa Harry.

På tisdagen lämnade vi av allt material på bokmässan, på onsdagen byggde vi montern och på torsdagen satte det igång med full fart.

Jag framför montern bokmässans första dag september 2013

De duktiga fansen som hjälper mig i montern, Roxana, Jenny och Linda.

Jan är också i full fart, här tar han hand om min kusin Kristina med dotter. Kristina kommer alltid och besöker mig alltsedan hennes mor, min faster Titti gick bort. Titti hade nämligen som tradition att alltid komma och hälsa på mig på bokmässan.

I år kom även min kusin Gunilla och hälsade. Tråkigt nog hade hennes mor gått bort under året och även hon kom istället för sin mamma. Även om Gunilla många gånger tidigare har hälsat på.

Jan och Kristinas make Jim river montern i rasande fart tillsammans med resten av Kristinas familj. Det är guld att få hjälp av dem när vi är trötta efter en lång arbetsdag. I år var det speciellt härligt, eftersom jag bara några dagar innan bokmässan fick lunginflammation och var tvungen att ta det lugnt.

Bara några dagar efter hemkomst från bokmässan var det dags för mig att resa till Island för att föreläsa i en vecka. Det kändes hemskt att behöva lämna Tudor och de andra hundarna så snart igen, men Jan var hemma och tog väl hand om dem.

Island är otroligt vackert, rent av magiskt.

När jag var i Akureyri fick jag möjlighet att bada i de heta källorna. En oförglömlig upplevelse, som jag delade med mina snälla vänner Rolf och Thora som ställde upp och visade mig Myvatn en eftermiddag.

I oktober fick Tudor fortfarande plats i biabädden tillsammans med Pluto. Jag var iväg och signerade på helgerna, var med i radio, blev intervjuad i tidningar och arbetade för fullt på min 19:e Theo och Ramonabok.

I november var det dags för den årliga gåsmiddagen med Skånes författarsällskap som jag tillhör, trots att jag bor i Blekinge. Anledningen är att jag har min skrivarstuga i Skåne och tur är väl det annars hade jag inte fått möjlighet att träffa alla trevliga kollegor i Skåne. Här är tre av de 27 som var med på middagen. Givetvis passade jag på att signera när jag ändå var i Skåne. Ja, det var fullt upp med signeringar och föreläsningar i november.

December kom, fortfarande med blidväder och barmark. Underbart. Jag körde ned till Skåne i slutet av november för att stanna i skrivarstugan fram till strax före julafton. De första signeringarna gick bra. Sedan kom stormen Sven på besök och stökade till det för mig.

Det blåste 41 sekundmeter i byarna och där jag bodde på toppen av kullen, omgärdad av stora träd, var jag riktigt rädd när vinden tog tag i stugan och skakade om den. Jag hade haft en känsla av att det var bäst att inte ha bilen kvar på parkeringen och ställde den utanför grinden och tur var väl det, för en stor björk brakade ned rakt över parkeringen. Hade bilen stått kvar, hade den blivit mos, nu ramlade en av de stora grenarna över fronten på bilen, men tack vare att grenen vilade på grinden (som blev förstörd)  blev inte bilen skadad, bara en liten repa.

Tickie var med mig i stugan och tog det hela med ro. Tack och lov att det var hon, som var med, för hon kan hålla sig många timmar. Tänk om det hade varit valpen, han skulle ha varit tvungen att gå ut titt som tätt. Nu behövde vi inte gå ut under värsta stormen.

Hela december var jag i stugan och signerade och när jag kom hem till Jan, Tudor och Pluto blev jag nästan chockad över att se hur mycket Tudor hade vuxit. Nu finns det inte en chans att de kan dela på en biabädd längre. Ändå ligger de nära varandra. Pluto har piggnat till och Tudor har fått en lugn och trygg lekkamrat.

Det har varit ett fantastiskt år, med både glädje och sorg. Nu blickar vi framåt mot 2014 och undrar vad det nya året har för överraskningar åt oss.

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla.

Må 2014 bära med sig lycka och glädje!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här