Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

fredag 15 juni 2012

Möte med vildsvin på morgonpromenaden

Jag hatar vildsvin. De är urgulliga att se på, men jag är livrädd för dem.

Min rädsla för vildsvin kommer sig från den gången jag blev anfallen av en vildsvinssugga. Det är något jag aldrig glömmer.

Jag hade tagit bilen till brukshundsklubben, parkerat och var på väg till bakluckan för att släppa ut mina hundar när jag hörde ett konstigt ljud bakom mig. Jag vände mig om och fick se ett vildsvin stå strax framför fronten på bilen och skrapa med hovarna i marken, samtidigt som djuret lät.

Jag blev livrädd, för jag såg att vildsvinet var på väg att anfalla. Jag rusade de få stegen tillbaka till förardörren, som jag tack och lov hade lämnat öppen, slängde mig in i bilen och slog igen dörren, för att i nästa sekund höra smällen när vildsvinet for in i bildörren.

Det tog ett tag innan vildsvinet förstod att jag inte var så dum att jag klev ur bilen igen, men under tiden vankade vildsvinet runt bilen och vaktade mig. När djuret väl försvunnit var det jag som startade bilen, gasade och körde iväg i vild fart därifrån.

Efter att ha hört den berättelsen kanske du förstår att jag nästan svalde tungan i morse när ett vildsvin dök upp på vägen cirka 25-30 meter framför mig på morgonpromenaden. Jag stannade och kommenderade tyst hundarna att göra samma sak.

Vildsvinsgalten gick över vägen, utan att kasta en blick mot oss. Jag tackade vinden som låg på MOT oss, så att inte galten kände vår lukt. Då såg jag två av mina katter som låg vid vägkanten några meter framför mig, de kikade nyfiket på vildsvinet. Jag trodde inte att de skulle vara dumma nog att springa efter vildsvinet, men jag försökte med blicken få dem att ligga kvar.

Jag vågade fortfarande inte röra mig trots att galten hade passerat och vägen nu låg tom framför mig. "Måste låta honom försvinna längre bort från vägen", tänkte jag och stod kvar.

Hundarna stod fortfarande och stirrade bort mot vägen, de visste mer än vad jag visste förstod jag sekunden senare, då en vildsvinssugga kom makligt gående ut på vägen, precis på samma ställe där galten nyss passerat. Inte heller hon såg åt mitt håll, utan gick lugnt över till andra sidan av vägen och försvann in i snårskogen.

Nu var jag riktigt rädd. Jag började fundera på hur jag skulle ta mig hem. Bara ett par hundra meter längre fram låg mitt hus. Skulle jag vända och ta en lång omväg på 45 minuter genom skogen för att ta mig hem. Nej, det fanns inte tid för det.

Nu hade Pluto börjat hoppa upp och ned på frambenen och gnällde för att han ville springa fram för att se vad det var. Jag tog tag om hans nos och tystade honom bestämt. Alla tre hundarna fortsatte stirra bortåt vägen. Jag stod blickstilla och andades häftigt.

Efter en evighetslång väntan kom de, de små kultingar som hundarna känt lukten av och som jag hade anat låg och tryckte någonstans. Det var åtta små gulliga grisar, som jag gärna hade tagit upp och klappat, om det inte hade varit för att mamma och pappa vildsvin befann sig i närheten.

Lika omedvetna om oss som sin mamma och pappa, var dessa små kultingar när de i långsamt mak strosade över vägen framför oss. Hundarna stod som fastfrusna och stirrade, precis som jag.

Tror jag väntade fem minuter innan jag började sjunga högt som en galning medan jag försiktigt gick framåt vägen. När jag passerat stället där grisarna gått över ökade jag hastigheten och fortsatte sjunga ända tills jag var framme vid min grind. Jag hoppades givetvis på att min "skönsång" skulle skrämma bort vildsvinen.

Det var verkligen en skrämmande morgonupplevelse och jag är glad att vi inte kom någon minut tidigare för då hade vi gått rakt in i något av vildsvinen eller kultingarna. Puh! Ibland har man tur!

Vildsvin är sociala djur och lever i flockar, oftast några honor med sina ungar. Hanarna lever ensamma och är välkomna i hjorden endast i parningstider som pågår från oktober till januari. Efter en dräktighetstid på ca 115 dagar föder honan 5-6 kultingar (ibland 8-9, väldigt sällan upp till 15) i en grop. Hur ofta suggan blir dräktig beror till stor del på tillgång på föda och hur klimatet ser ut. I områden med gynnsamma föutsättningar kan en sugga få två kullar/år, vanligast är dock en årlig födsel kring mars månad.


Då nya kultingarna föds lämnar de ettåriga hanarna flocken för att bilda en egen galthjord där de sedan lever i max två år. Efter detta skiljs de åt och svinen går över till att leva ensamma livet ut. Detta med undantag för parningsperioderna då de tillfälligt lever ihop med en annan flock, dock underlägsen ledarsuggan som styr sin flock.


Vildsvinet är normalt nattaktivt men kan om det lever ostört vara aktivt och leta föda även på dagen. Ofta tar det sin daglega i en tät granplantering eller i våtmarker i närheten av odlad mark. I regel är vildsvinet extremt skyggt men det går inte att uttala sig globalt om detta, då vildsvin även omfattar förvildade tamgrisar eller vildsvin med stor del tamgrisgener, vilka är mycket mindre skygga för människan. 

Generellt kan man säga ganska lite om vildsvinets skygghet men vanligtvis undviker de bebyggelse och flyr så fort det känner lukten av en människa. I vissa områden där bestånden är stora observeras vildsvin nära människor och till och med inne i samhällen. Det finns fall där ett skadat vildsvin har anfallit människor då de blivit trängt. (Texten är hämtad från Wikipedia Läs mer här.)


Kramisar Kim

Vinn en signerad bok:  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.)

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

9 kommentarer:

Helena sa...

Läskigt!

Helena Milton sa...

Usch vilken hemsk upplevelse. Tur att du fixade det så bra. Något som också framkom är hur viktigt det är att fostra sina hundar. Det var ju, i den här situationen, särskilt viktigt att de lyder kommandon.

Kram Helena

Författardrömmar sa...

Vad läskigt!

Katarina sa...

Vad läskigt men vad spännande å! Kram

Anonym sa...

Usch vilken start på en annars så härlig dag!
//Anki

Kim M. Kimselius sa...

Hej Helena
Ja det var otäckt.
Kram Kim

Hej Helena
Ja det är bra att ha pli på sina hundar. Men jag var ändå rädd för att hundarna skulle bli skadade.
Kram Kim

Hej Författardrömmar
Ja det var riktig otäckt.
Kram Kim

Hej Katarina
Javisst var det så, skräckblandad förtjusning.
Kram Kim

Hej Anki
Ja det får mig att inse hur nära vildsvinen är.
Kram Kim

franziengland sa...

FYYYY vad läskigt! Jag förstår att du blev tokrädd! Jag har också respekt för vildsvinen!
TUR att du inte hade släppt ut hundarna första gången du mötte den ilskna grisen! Att han verkligen sprang in i dörren...

Kim M. Kimselius sa...

Hej Ingrid
Ja det var riktigt otäckt! Hatar vildsvin!
Kram Kim

Ingrid sa...

Ja och tänk vad de har förökat sig bara de sista 10 åren! Helt otroligt! Känns mer angeläget med vildsvinsjakt än älgjakt nuförtiden... fast det kanske de har också, jag har dålig koll på jägarna :) .