Har du haft den känslan ibland, att texten är bra, mycket bra. Den griper tag och fängslar även dig, trots att det är du som har skrivit orden. Men du har inte läst den på ett tag, eller inte alls sedan du har skrivit den, precis som jag.
Igår när jag satt och läste igenom Tsunamikatastrofen i Lissabon, blev känslorna överväldigande och jag var helt enkelt tvungen att sluta jobba. Orden grep tag, jag visste vad som skulle komma och jag ville helt enkelt inte läsa mer.
Inte för att jag vet vad som kommer att hända, utan för att texten fångade mig så mycket att jag var rädd för att jag inte skulle se felen om jag fortsatte läsa, helt uppslukad av mina egna ord.
Har du varit med om det någon gång?
Nå! Nu är det en ny dag och jag kan med fräscha, utvilade ögon ta mig an boken igen. Men jag är där, just i den händelse omslaget skildrar. Det gäller att bygga upp rätt stämning så att läsaren förstår det hemska, utan att det blir för mycket. Det ska bli spännande att se om jag har lyckats.
Nu fortsätter jag läsa Tsunamikatastrofen i Lissabon.
Glöm inte min fråga! Väntar ivrigt på svar!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!