Veckan före julafton. De är mycket som ska hinna göras, de sista julklapparna ska köpas, slås in och kanske skickas. Julmat ska handlas och tillagas. Kanske tillhör du dem som julstädar hela huset, med garderober och skåp, inför julen.
Eller så kanske du är som jag var förr, kör land och rike runt och signerar sju dagar i veckan hela december?
Vet du, det är jätteviktigt att du tar dig tid att bara vara, att stanna upp och se snöflingorna dala, sitta framför brasan, ta en promenad, eller sätta dig vid datorn och försvinna bort i fantasin genom att skriva på din berättelse.
Jag har lärt mig att stanna upp och ta mig tid. När man har fått några skrämskott om att livet inte är oändligt blir det viktigt att leva i nuet.
En december för några år sedan fick jag en varning
Alla dagar var uppbokade och jag körde kors och tvärs i Skåne för att signera. När jag satt på hotellrummet i Helsingborg ringde pappa. Mamma var jättedålig, skulle förmodligen inte överleva natten. Jag slängde mig i bilen och körde de 2,5 timmarna för att hämta pappa, sedan körde vi vidare till sjukhuset där vi satt och vakade över mamma. Hon klarade natten och jag körde tillbaka till Helsingborg för att signera.
Vidare ned till Malmö, oron över mamma i kroppen, tankarna for omkring och när jag kom till rondellen vid Jägersro center dog bilen.
Jag skrek rakt ut INTE DET OCKSÅ! JAG ORKAR INTE MER!
Sedan fick jag hjälp att knuffa undan bilen. Alldeles där låg ett Volvo servicecenter. Jag gick in och undrade om de kunde hjälpa mig med bilen. Det fanns ingen chans.
Tankarna rusade genom huvudet. Jag var tvungen att ha bilen ifall jag behövde åka till mamma och pappa, jag var tvungen att ha den för att köra runt och signera.
Och tvärs över gatan väntade butiken på att jag skulle komma och signera. Hjärtat slog allt fortare, det började bli svårt att andas. Jag tog stöd i disken och frågade om det fanns någon stol jag kunde sitta på. Sedan minns jag inte så mycket mer. Jag har orden "Hon får en hjärtattack!" i huvudet. Sedan minns jag hur jag vaknar upp i ambulansen, med elektroder på mig.
"Fixa till mig! Jag måste iväg och signera!" sa jag till ambulanssjukvårdaren.
Han klappade mig på axeln och sa:
"Jag skulle bli rik om jag hade fått en krona för alla de som legat här i min ambulans och bett mig fixa till dem för att de ska iväg och jobba. Och vet du! De flesta överlever inte."
Sedan minns jag inget mer förrän jag körs in på sjukhuset...
Det blev inga fler signeringar den julen för min del. Mamma överlevde julen, men dog två månader senare i en hjärtinfarkt.
Numera tar jag mig tid att stanna upp för att njuta av stunden. Vad gör det om jag inte säljer så många böcker varje dag, jag säljer så det går runt. Jag klarar mig och det är det viktigaste för min del. Jag vill leva många, många år till, för jag har ett oändligt antal böcker inom mig och de pockar på att få komma ut.
Ta dig tid till det du tycker är viktigast i livet, du behöver inte hinna med allt. Gör något roligt också, inte bara alla måsten. Och du! Var rädd om dig!
Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!