Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

onsdag 2 juni 2010

Shanghai Kina

Shanghai blev mitt första möte med Kina. Efter en flygresa från Ronneby till Stockholm vidare till Frankfurt och därefter till Shanghai, kände jag mig rätt så mör när jag kom fram. Eftersom jag hade skadat knät några månader tidigare och var tvungen att röra benet ofta, vågade jag inte sova på flyget. Med andra ord var jag rätt trött när vi landade.

Det första som slog mig var alla motorvägar som var uppbyggda på pelare över staden och över varandra, fascinerande.













Hutonger kallas de tusentals gamla trånga gator och gränder som var väldigt typiska för Shanghai och Peking tidigare, men som nu är på väg att försvinna.
Inför OS i Peking revs många hutonger och folket tvingades flytta ut till förorter i stora höghus, efter att ha varit vana att bo mitt i centrum tillsammans med släkt och vänner.






Här har vi anlänt till hotellet och får ge oss ut på egen hand. För säkerhets skull tar jag kort på hotellet för att kunna hitta tillbaka.


















Det var fascinerande att se hur de hängde sina kläder på tork överallt, i vägkorsningar och...














...på väggarna i värsta trafikruset. Undrar hur rena kläderna blev efter att ha hängt en dag i avgaserna.














Vi gick till The Bund för att se floden och de nya byggnaderna på andra sidan floden.













Det var många turister som ville fotografera och det gällde att hitta ett hål mellan människorna.













Ser ni den fantastiska husbåten på floden?













Här är vi fortfarande vid The Bund, nu med ryggen åt floden och Anki står framför en jättefin fontän med staden i bakgrunden.













Utsikt från vårt hotellrum, där kontrasterna mellan skyskraporna och de små hutongerna är enastående.


















Nu ger vi oss ut ensamma på äventyr igen, för att se den riktiga staden.













Vi tar oss in på små gator och gränder och fotograferar och studerar nyfiket allt det för oss så nya och exotiska.














Här hänger tvätten överallt i gränden.


















Här säljs mat, både olagad och färdiglagad. Det var många som stod i gathörnen och wokade mat som man kunde köpa och äta direkt.













Här äter vi vår första riktiga kinesiska mat. Spännande med många rätter att välja mellan. Det som var fascinerande var de runda borden, med en rund skiva i mitten som gick att snurra. På så sätt kunde man lätt snurra runt skivan för att få tag på en ny maträtt.













På väg igen. Här har jag fotograferat pelarna täckta av blommor.













Tyckte den här muren var så fantastisk vacker.













Här är vi i ett Buddha-tempel.















Anki och Britt, mina medresenärer.













Här ber kineserna till buddha samtidigt som de bränner rökelser.













Här är ett annat rum i Buddhatemplet.













Här ser du Buddhastatyn.


















Tyckte de små stenlejorna med sina sidenband var så fina.













Här är en trädfigur av buddha.


















Här ser ni Buddhatemplets skylt: De tusen Buddhas tempel. Hit kunde man donera sin alldeles egna buddha.













Bild på liggande Buddha.













Tesalong med otroligt vackra tekannor...













...här är en av alla tekannorna.


















Nu har vi kommit till sidenfabriken. Här ser ni sidenmaskar i olika stadier av utvecklingen. Se från höger till vänster...













...och fortsätt här från höger till vänster...













Här ser ni hur sidenkokongerna ligger i hett vatten för att trådarna ska lossna, sedan förs de samman till starka trådar som rullas ihop med hjälp av den här maskinen.













Här ser ni kokongerna i närbild och ser larven inuti.













Ibland är det två larver som vävt kokong ihop. Då får man inte loss trådarna. Istället sätter man upp dem på ställningar och töjer ut kokongen. Efterhand sätts kokongen på större ställning och därefter på allt större ställning...













...tills de är så stora att de kan dras ut till storleken av ett täcke. Flera lager av sidenkokonger läggs ovanpå varandra tills det blir ett färdigt täcke.
Tänker på Ankis notering i sin resedagbok: "Tvillingar blir täcken". De orden fick mig att skratta länge.









Så var det modevisning av sidenklänningar. Tanken var nog att vi skulle köpa kläder, men det var inte så mycket tid över. Jag hann köpa några sidensjalar och en sidenslips.













Den här maträtten darrade betänkligt och rörde sig hela tiden. Det såg ut som levande maskar... Men jag smakade och det var faktiskt mycket gott.













Efter middagen for vi till "China Town". Det låter kanske konstigt att ha en speciell kina-del i Shanghai, men staden delades upp mellan flera europeiska länder och även kineserna fick sin del.













Chinatown













Chinatown













Chinatown. Den här långa bron hade något att göra med andar, den svängde fram och tillbaka och jag tror det var för att andarna inte skulle kunna följa med... Någon som vet mer?














Fantastiska hus och fönsteröppningar, Anki i förgrunden.













Älskade den här delen av Shanghai


















Här tog jag många detaljfoton för min bok Kinesiska Draken.













Möbler så vackert utsirade...













Helt fantastisk bro att vandra över. I vattnet simmade många sköldpaddor.













Älskar de kinesiska taken som gör mig glad.


















Givetvis passerade vi souvenir- och klädbutiker.













Här är vi och äter på en fiskrestaurang. Här fanns en stor pelare fylld av levande fisk. Både fascinerande och lite otäckt. Tyckte synd om fiskarna.













Det var dags för cirkus. Fotograferingsförbud, så jag smög upp kameran och tog ett foto, utan blixt, ville ju inte att de skulle tappa sina porslinstallrikar...













Här är skylt till cirkusen.













Tillbaka på hotellet. Vi tog hissen upp till taket och tog några vackra bilder ut över det nattliga Shanghai...













...Kändes mäktigt att stå där uppe. Därefter var det dags att packa väskan och ställa ut den i korridoren. 05.00 skulle vi resa nästa dag till Xian och terrakottaarmén.













Detta är enda gången som jag har rest till ett land och en plats innan jag har skrivit boken, Kinesiska Draken. Normalt brukar jag skriva berättelsen först, för att kunna veta vad jag vill se. Men ödet ville annorlunda...

Tidigare har jag bloggat om min resa till Xian och Terracottaarmén och om hur jag vandrat på Kinesiska muren med kryckor.

Har ännu mycket att berätta om min Kinaresa, Sommarpalatset, Peking, OS-förberedelserna... Jag återkommer!

Kramisar Kim

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

tisdag 1 juni 2010

Bloggarnas favoritrecept Keiferkyckling



Följ med på denna lilla utmaning och lägg upp ditt favoritrecept på din blogg. Jag kommer sedan att länka till alla er som är med på denna utmaning och gör gärna det samma på din blogg så har du också alla recept samlade. Lämna en kommentar här i min blogg när du skrivit ditt inlägg så att jag kan lägga in länken här:

Klas moussaka med tzatziki

Här är mitt favoritrecept:

Kimselius Keiferkyckling
6 st normalstora kycklingfiléer
2 pkt bacon
2 tsk körvel
4 dl vispgrädde
6 dl riven smakrik ost
200 gram färska champinjoner

Kycklingfiléerna ska strimlas, kryddas med salt och peppar och stekas i rapsolja.

Baconen ska strimlas och stekas, låt rinna av på hushållspapper för att få bort fettet.

Champinjonerna delas i bitar och steks i smör tills de får en gyllenbrun färg, kryddas med salt och peppar.

Smörj en långpanna och lägg i den stekta kycklingen, baconen och champinjonerna, blanda i hälften av den rivna osten.

Strö över körveln, häll på grädden och lägg resterande ost över alltihop.

Gratineras i ugn 225 grader i ca 15-20 minuter

Smaklig måltid önskar Kim
PS. Om du tycker receptet låter bekant är det den här maträtten jag lagade i Radio den 16 april 2010. DS.

Här kommer ett recept från Malin som inte har någon blogg:
Malins kyckling Bulgur eller tonfisk Bulgur:
det funkar alltså lika bra med en hemmagrillad kycklingfilé som tonfisk på burk!
1 kycklingfilé/pers..grillas eller steks lätt med kryddor efter smak alt ca 2burkar tonfisk i vatten/3pers

Beräkna ca 1dl bulgur/pers som kokas enl instr på paketet..lägg till
1-2 grönsaksbuljongtärningar i vattnet när du kokar-smakar utmärkt,

man tar 1 stor påse ruccolasallad i en skål
1 burk soltorkade tomater i örtkryddolja
3-4 mogna avocado

dela tomaterna grovt, dela avocadon o skär stora bitar, blanda ner i ruccolan dela kycklingen/tonfisken i bitar o rör runt så krydorna från tomaterna blandar sej när bulgurn är kokt, låt svalna lite, rör sedan ner i skålen och ät.
JÄTTEGOTT!!! och enkelt
sen säjer man "tack för maten Malin"

Inskickad av Annelie


Bantning ur historisk synvinkel

De flesta av oss har någon gång i livet bantat, inför sommaren, inför en resa, inför en fest, eller för att vi tycker vi behöver det.

När började människor egentligen att banta? Det var faktiskt först på 1800-talet som övervikt började betraktas som ett problem. De två största "bantningsprofeterna" som fick inflytande vad det gäller bantning är den amerikanske prästen Sylvester Graham (1794-1851) och den brittiske begravningsentreprenören William Banting (1797-1878)

Sylvester Graham predikade om måttfullhet och vegetarisk mat, men han var också den som var upphovsmannen till grahamsbrödet, som är ett mer fiberrikt bröd än vanligt bröd.

William Banting var den som gav oss namnet bantning, även om det idag är endast vi här i Sverige som använder just ordet bantning om viktminskning. William Banting var begravningsentreprenör i London under 1800-talet och han led själv av kraftig övervikt. För att gå ned i vikt provade han en diet som bestod av kött, ägg, ost, grönsaker och frukt. Med denna diet lyckades han framgångsrikt gå ned i vikt och skrev om sitt lyckade experiment i en broschyr,
Letter on Corpulence Addressed to the Public, som trycktes och såldes i stora upplagor.

Men betänk att det under större delen av mänsklighetens historia har varit betydligt större brist på mat än problem med överflöd av mat. Fasta har funnits sedan lång tid tillbaka, men då grundas denna frivilliga svältkur oftast på religiösa och moraliska motiv och uppkom inte som någon viktminskningsmetod.

Ja, nu vet du lite mer om bantningens uppkomst. Tyckte du det var intressant?

Kramisar Kim

måndag 31 maj 2010

Skrivprocess Korrekturläsarna Boudicas strid mot Romarna

Har ägnat dagen åt att gå igenom korrekturen från tre av mina korrekturläsare. Jag har skrattat åt vissa kommentarer, åt roliga gubbar och snirkliga blomgirlanger på sidorna.

Korrekturläsarna vet precis hur de ska få mig på gott humör för att jag ska acceptera deras ändringar. Men... varför skulle jag inte göra det, de ser min berättelse med helt fräscha ögon, ur olika synvinklar och med kommande läsare i åtanke.

Blir glad över deras beröm, men också över deras kritik, för kritiken är konstruktiv och syftar bara till att förbättra texten.

Några av dem skriver att de tror att jag medvetet stavar fel ibland för att de inte ska slöa till, eftersom det nuförtiden inte är så många fel i texten. Bra stavningskontroll i datorn, eller så har jag helt enkelt lärt mig en hel del under årens lopp...

Internet fungerar fortfarande inte och jag skriver mitt blogginlägg på min lilla resedator med mobilt bredband, vilket är mycket långsammare än det vanliga, och jag är tacksam över att jag inte måste sitta och jobba med hela boken över nätet. Då hade jag nog blivit galen...

Boudicas strid mot Romarna känns bra, och ännu bättre nu efter ändringarna. Ska bli spännande att få kommentarer från mina läsare.

Så här har korrekturläsarna kommenterat:

"En bra bok som ger mycket kunskap på ett spännande sätt."

"Ännu en bra bok av Kimselius."

"Kimselius har än en gång lyckats skildra en historisk händelse på ett sätt som är lätt att ta till sig. Boken överraskar och tar hela serien om Theo och Ramona vidare till en ny nivå."

Blev du nyfiken på boken? Undrar du över vad det är som gör att serien förs till en ny nivå?

Det är underbart med korrekturläsare som har blick för inte bara orden, stavning och grammatik, utan även över helheten, den röda tråden, känslan av Theo/Ramona-böckerna. Det är det som gör mina böcker så bra: Bra korrekturläsare som vågar säga till! Tack kära ni för att ni finns!

Många kramar från Kim
(Bilden är hämtad från Bokmässan 2009, eftersom Bokmässan 2010 nu finns i mina tankar när jag nästan är färdig med båda mina böcker som släpps i augusti. Det är Theos Pompeji och Boudicas strid mot Romarna, samt Kimberlie - Ett nytt liv, som kommer att marknadsföras på Bokmässan. Ska bli spännande att få höra läsarnas åsikter, nu när mina korrekturläsare är så nöjda.)

söndag 30 maj 2010

Vesuvius Sorrento Italien...

Hotell Minerva i staden Sorrento i Italien, är ett av mina favorithotell dit jag gärna återkommer. Där har jag skrivit en del av min bok Tillbaka till Pompeji.

Entusiastiskt har jag berättat om hotellet och staden för alla som har velat höra på, däribland min väninna Barbera på Nya Zeeland. Till slut sa hon: "När jag fyller 50 år vill jag ha en personlig guidad tur i ruinstaden Pompeji och jag vill bo på ditt fantastiska hotell."

"Visst!" svarade jag, det var ju långt dit. Men tiden går fort och snart var det dags att, till min stora glädje, återvända till Italien och hotell Minerva.

Första och andra bilden visar utsikt från min stora balkong på hotellet. På första bilden kan du ana vulkanen Vesuvius dolt i diset och på den andra bilden blickar du ut över staden Sorrento.




Här på terrassen har jag suttit och skrivit min bok Tillbaka till Pompeji, nu sitter jag här i sällskap med Steve, Jan och Barbera. I bakgrunden har vi Neapelbukten och i diset där borta ligger staden Neapel.












Här har kyparen fotograferat oss med staden Sorrento i bakgrunden.
Det här är en ljuvlig terrass att sitta och skriva, prata, äta och bara njuta av livet. Det är den här terrassen och att varje rum har havsutsikt som gör att jag varje gång bor på hotell Minerva.





Första gången jag bodde på hotellet fanns det två pooler, en på taket, som ni ser här på bilden, och en lite mindre på fjärde våningen där terrassen ligger.
Nu är den mindre poolen omgjord till bubbelpool.

Eftersom det var tidigt på säsongen var inte poolen fylld med vatten de första dagarna av vår vistelse. Om ni tycker att vi ser lite frusna ut i vattnet beror det på att de just har fyllt poolen med iskallt vatten. Vi kunde inte vänta längre utan hoppade i. Några lät sig nöjas med att bara plaska fötterna i det kalla vattnet.

Hotell Minerva är byggt på en klippa och klättrar utefter klippväggen. Receptionen ligger på fjärde våningen, med rum nedanför och ovanför sig. Terrassen och restaurangen ligger även de på fjärde våningen. Man kan välja att ta hissen upp och ned, eller göra som vi gör här på bilden, ta trapporna ned.


















Hotell Minerva är det hotell som har röda fönsterluckor, nästan högst upp och i mitten av bilden.












Barbera och Steve kommer från landet på Nya Zeeland och där är inte så mycket trafik. Detta var deras favoritplats, ett café mitt i en korsning där trafiken flödade på tre sidor om oss. Våra vänner fascinerades av alla bilar, skotrar, och fotgängare som smidigt korsade varandra i korsningen.












När vi satt där på cafét fick Barbera syn på att de hade hästar och vagnar på andra sidan torget. Det ville hon åka. Så, med risk för livet, tog vi oss över vägen... Och för första gången åkte jag som turist i häst och vagn genom en stad. Jag har alltid tyckt att det sett så löjligt och turistiskt ut. Nu satt jag där.


















Vilken underbar upplevelse det var att sitta i solen, värmen och den friska luften och se staden. Kusken var väl påläst om stadens historia och berättade hela tiden för oss om staden, om vad vi såg och stannade så fort vi ville fotografera. Vilket vi gjorde när vi kom till den stora citronodlingen i staden. Nu förstod jag varför Sorrento var invävt i ett berusande doftmoln av citronblommor. Staden är känt för sin citronlikör Limoncello di Capri och det finns många små butiker i staden som säljer likören. Fri provsmakning i alla butiker.


















När Barbera frågade mig inför Italienresan vad hon skulle ha med sig sa jag, HATT! Då skrattade hon och sa att hon kom från Nya Zeeland där det var mycket varmare och soligare än i Europa, hon hade aldrig använt hatt och skulle inte börja med det nu. Trots att jag försökte förklara att Italien låg nära ekvatorn tog Barbera ingen hatt med sig. Något hon ångrade efter ett par dagar eftersom hon brände sig på huvudet. Därför inhandlade hon en hatt och ett par solglasögon. Och mycket fler andra vackra saker. Hon tyckte allt var jättebilligt och jag tyckte det var dyrt.


















Sorrento är uppbyggt på klippan och de flesta hotellen klänger sig fast på berget. En del hotell har hissar ned till badbryggor eller smala sandstränder. Men det finns också en allmän badplats man kan gå till, med små badhytter och en minimal sandremsa som är mycket populär.












Den här gamla vackra byggnaden väckte min fantasi och jag ville genast hem för att skriva. Barbera står och kikar ned i det virvlande vattnet.











I Sorrento är gatorna smala och mysiga. Utefter de flesta gator ligger det butiker och små, små restauranger. Här är en lugn gata, utan turister, en väg vi gärna gick till och från vårt hotell.


















Vi stannade inte på hotellet eller i Sorrento hela tiden. Vi gjorde även många utflykter, till Capri, till ruinstaden Pompeji och till vulkanen Vesuvius.
Att ta sig uppför Vesuvius branta sluttning är inte det lättaste. Man får åka buss halvvägs upp och därefter får man vandra uppför. Stigen är belagd med små lavastenar och det är svårt att gå. När man promenerat halva sträckan mot toppen finns där en liten kiosk med souvenirer och vandringsstavar.












Att stå på toppen av Vesuvius med den vidunderliga utsikten nedanför är helt fantastiskt, en överväldigande känsla. I bakgrunden ligger ruinstaden Pompeji. När man kikar ned i vulkanen ser man hur det pyser ut svavelhaltig rök och vissa partier är gula av svavel. Varje gång jag bestiger vulkanen skickar jag mina vykort dagen innan, för Vesuvius är fortfarande aktiv och man förväntar sig att det ska komma ett utbrott inom snar framtid.












Sista kvällen på hotellet. Vi hade lite solfrossa och satt inomhus och åt vår middag. Det var Barberas 50:årsdag och jag hade haft min födelsedag bara någon dag innan. Hotellet bjöd "Författarinnan och hennes gäster" på champagne. De har Tillbaka till Pompeji på svenska på hotellet. Ännu är boken inte översatt till italienska. Hotell Minerva är ett litet familjeägt hotell och det verkade som om de tyckte det var roligt att jag hade skrivit en del av boken på deras hotell.
På hotell Minerva har jag alltid fått alldeles utmärkt service, bra rum och personalen är så mysiga, sällskapsrummen utmärkta och... Jag längtar tillbaka efter att berättat om hotellet och staden.





Här är boken som jag delvis skrev på hotellet och jag vet exakt vilka bitar av boken som skrevs där. Jag minns också stoltheten och känslan jag hade inom mig när jag satt där och skrev, ännu inte en riktig författare, ännu ingen bok utgiven, men ändå kände jag mig som en författare som var på researchresa inför min bok.


















I höst kommer en ny bok Theos Pompeji som tar dig med till Herculaneum och Pompeji.
Idag har du fått följa med på en liten bit av min Italienresa. Tänkte att du även skulle få ta del av Capri, Herculaneum och ruinstaden Pompeji i kommande blogginlägg.

Nu när jag sitter här kan jag inom mig känna doften av de blommande citronträden, smaken av citronlikören, ljudet av bilarna, havets brus och den ljuvliga värmen. Åh, vad jag längtar tillbaka!

Här kan du se foton från mina researchresor till Pompeji, Herculaneum och Vesuvius:
Vesuvius, Sorrento i Italien inför min bok Tillbaka till Pompeji  Florens i Italien inför min bok Svarta döden
Pompeji, Herculaneum och Vesuvius.


Kramisar Kim
Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.