Barnbokscensuren...

Så här blossande röd var jag om kinderna efter att jag varit med i direktsändning i radio, angående Barnbokscensuren. Blir alltid röd om kinderna när jag är i direktsändning, för det gäller ju att veta vad jag talar om och inte låta flamsig.

Vill du läsa om vad det hela handlar om kan du KLICKA HÄR så kommer du till Svenska Dagbladets artikel och KLICKA HÄR kommer du till en annan artikel.

I korthet vad det handlar om: Några författare känner sig censurerade av sitt förlag på grund av att de inte har fått skriva att män satt och rökte, eller att en 16-åring drack en öl...

När jag hörde talas om detta igår på Underbara Ungar-mässan i Kristianstad, skakade jag på huvudet och tyckte det lät osannolikt, för det är ju så världen ser ut. Man får inte bygga en skyddsmur runt sina barn och tro att man räddar dem från allt elände, nej man ger dem bara en chock när de kommer ut i verkligheten och barnen ser att den inte alls är så som vissa föräldrar har målat upp.

Mina två första historiska äventyrsböcker "Tillbaka till Pompeji" och "Jag är ingen häxa" kom ut på Wahlströms förlag. Men jag hoppade av förlaget efter att en ny redaktör tog bort allt historiskt i böckerna och ville göra en kärleksroman av boken istället. Något jag idag är mycket glad för, eftersom jag har haft stora framgångar med mina Historiska Äventyrsböcker, vilket jag inte tror att jag skulle ha haft med några kärleksböcker, för det är liksom inte min stil... Historia är tuff verklighet, blodig och realistisk och läsarna älskar det. De sitter där i trygghet hemma och läser om det hemska som har hänt och vad jag vet är det ingen som har fått mardrömmar av böckerna, eftersom jag inte försöker skrämma läsarna med böckerna, bara tala om hur verkligheten såg hur under just den tidsperioden.

Förstår Viveca Lärns reaktion att hon hellre slutar skriva barnböcker än får sina böcker censurerade så hårt. Hur hade det gått för Emil i Lönneberga och Astrid Lindgren... För ni har väl inte glömt när både Emil och grisen blir fulla av de jästa körsbären. När jag läste det första gången tänkte jag: "Oj, bäst att aldrig äta jästa körsbär." För det är ju av sådan händelser i livet som vi lär oss.

I många år har jag fött upp Berner Sennenvalpar och jag tänker nu dra en tråd till valpuppfostran och barnuppfostran, vilket jag vet att många slår ifrån sig när de läser. Men det går att jämföra. Har sett många exempel på hur en trygg framåt valp, blir en rädd, tveksam och ängslig valp för att valpköparen har varit för överbeskyddande under valpens uppväxt. Både valpar och barn måste få lära sig hur man undviker faror. Och visst är det bra om de kan göra det under ordnade förhållanden, när man kan hålla ett vakande öga på dem och inte längre fram i livet när de kastas ut i livets hårda verklighet utan att ha en aning om hur det går till där...

Ja, nu har jag kastat handsken. Någon som vill ta upp den?

Kramisar Kim
(försökte lägga upp en länk till Radio Blekinges program, men den servern ligger nere just nu. Vill du lyssna på när jag pratade om Barnbokscensur kan du gå in och kika på programmet "Före sex" (egentligen ett ganska snuskigt namn, kanske vi ska be dem censurera det... Nej, jag skämtar bara) Jag talade cirka 15.40 i P4 Radio Blekinge måndagen den 22 mars. Kanske du har bättre tur att hitta länken än vad jag hade...)