Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

onsdag 30 maj 2012

Jag måste ringa...

Inatt vaknade jag abrupt med en enda tanke i huvudet:

"Jag måste ringa min syster, det var så länge sedan vi pratade!"

Tanken var så intensiv att jag reste mig upp ur sängen för att gå och ringa henne, där och då, 4.22 på morgonen.

I nästa sekund slog insikten mig: Hon är död! Hon finns inte längre! Jag blev plötsligt lika ledsen som jag var efter hennes död. Det var som om hon nyss hade dött, eller dött igen.

Jag minns intensivt drömmen som fick mig att vakna:

Min syster och jag går utefter kajen och tittar på båtar och kommenterar dem. En man har en stor, helt vanlig soffa stående uppe på sin lilla segelbåt. Det ser så komiskt ut att vi båda börjar skratta.

Min syster går bredvid mig. Hon lyfter ansiktet mot solen och njuter ett kort ögonblick av solstrålarna och värmen. Jag ser på henne där hon går bredvid mig, i kort skinnjacka, t-shirt och jeans. Vinden leker i hennes korta, mörka hår och jag känner mig oerhört stolt över min storasyster.

Hon öppnar ögonen, ser på mig och ler, samtidigt som hon lägger armen runt mina axlar. Jag känner doften av hennes skinnjacka och njuter av hennes arm runt mig. Hon säger:

"Det här borde vi göra oftare!"

Jag instämmer.

Sedan vaknar jag och är på väg att ringa min syster, innan insikten slår mig att hon inte längre finns.

Jag kan tala med andar och inser att det är länge sedan jag talade med min syster. Kanske var detta ett sätt för henne att tala till mig?

Årsdagen av hennes död är bara några dagar bort och hon brukar vara som starkast då.

"Glöm inte mig!" brukar hon komma och säga till mig vid denna tid varje år.

Hur skulle jag kunna glömma henne, hon som var min storasyster och vän i 56 år.

Äsch, nu rinner tårarna så mycket att jag knappt ser att skriva...

Kramisar Kim

Läs även Sista dagen.
Läs även Min syster vandrar på himlens blomsteräng.
Läs även Död, sorg, smärta och Livsglädje.


 Vinn en signerad bok:

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

10 kommentarer:

susmar64 sa...

Åh det där var "starkt". Nu rinner tårarna på mig med.....Nej så klart att du aldrig glömmer!!!
Stor varm kram till dig!

Helena sa...

För mig kommer den där känslan att jag vill ringa när det hänt något roligt som jag gärna vill berätta...

Pixi sa...

Ja och nu rinner mina tårar ner för kinderna, så var det med den sminkningen.. Blev väldigt berörd men det är oxå för att jag känner med dej för jag har oxå mist många nära o kära så det är jobbigt när man inser att de finns faktiskt inte i detta liv längre..Dog hon av sjukdom lr. hemskt när de dör i förtid, det var ju ingen ålder..Min mamma blev 55, jisses det är ju faktiskt ungt.. många varma långa kramar till dej i denna svåra tid..kraaaaaaaaam

Kim M. Kimselius sa...

Hej Susmar
Tack! Blir mycket glad för din kommentar och kram!
Kram Kim

Hej Helena
Ja, oftast är det så. Vet vem du talar om och förstår att du ofta får samma känsla som jag.
Kram Kim

Hej Pixi
Ledsen att jag förstörde din sminkning. Själv använder jag vattenfast mascara, ända som fungerar för mig nuförtiden...
Min syster dog i en motorcykelolycka, en bil körde på henne när bilen skulle svänga vänster.
Ja, 55 är ungt, själv är jag 58.
Tack Pixi!
Kram Kim

Anneli sa...

Så sorgligt! Tänk att saknaden aldrig riktigt avtar. Inte egentligen.

Många varma kramar!

Kim M. Kimselius sa...

Hej Anneli
Nej, saknaden bor i hjärtat livet ut.
Tack vännen för dina kramar!
Kram Kim

franziengland sa...

Saknad är SÅ svårt! Förstår att du saknar din syster jättemycket! Man tar nästan för givet att man ska följas åt långt upp i åldern med sina syskon, men så blir det ju inte alltid. Inget kan ersätta ett syskon! KRAM.

Kim M. Kimselius sa...

Hej Ingrid
Ja, det är så med syskon, man tar för givet att de alltid ska finnas där, trösta när föräldrarna försvinner, bolla ungdomsminnen med och bara vara tillsammans med.
Kram Kim

franziengland sa...

Mmm, jag ser ju hur våra barn bygger upp det just nu. Våra tjejer börjar inse att en syster är också en vän. Någon som finns där på ett sätt som vanliga vänner inte gör. Som ställer upp när det verkligen krisar. Syskon är en gåva, men jag vet att det inte är en självklarhet att man trivs ihop bara för att man är syskon. För många funkar det fantastiskt, för andra inte alls. Då kan besvikelsen bli väldigt stor, vilket jag kan förstå.

Kim M. Kimselius sa...

Hej Ingrid
Tror att dina barn alltid kommer att finnas till för varandra!
Kram Kim