Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

söndag 11 november 2012

Ännu ett ljus har slocknat här på jorden och tänds som stjärna på himlen

I torsdags dog min älskade moster och extramamma Kajsa. Det känns tung och väldigt tomt.

Alltsedan jag var liten har jag tillbringat mycket tid med min moster Kajsa, som var yngre än mamma. Innan min moster fick egna barn lånade hon mig, när hon sedan fick egna barn var jag fortfarande en självklar del av familjen.

Minns allt roligt jag har gjort tillsammans med min moster, morbror och mina kusiner. Ett starkt barndomsminne är den stora bonaden i vardagsrummet hemma hos min moster. En persisk matta, med motiv från Orienten, en sultan, ett palats och en måne som inte alls såg ut som den måne vi har här hemma, den här var upp och ned. Bonaden fängslade mig, men skrämde mig även efter att lampan hade släckts. Många gånger fick min moster trösta mig, när jag mörkrädd vaknade och såg bonaden ruva över mig. Sedan den tiden har jag burit en längtan inom mig om att skriva något om den tiden, och snart kommer boken!

Min moster Kajsa kom och hälsade på mig många gånger på bokmässan i Göteborg och de gånger hon inte kom och hälsade på mig, åkte jag hem till henne. Ofta träffade jag henne tillsammans med min andra moster och mina morbröder, när jag var till bokmässan i Göteborg. Nu är alla borta utan min sista, yngste morbror. Som inte heller han är så ung längre...

Minns en gång när jag åkte hem till moster Kajsa efter bokmässan, hela bilen var proppfull av saker som skulle med hem. Jag hade "ärvt" en bokpyramid av den man jag delade monter med på bokmässan och bilen var mer packad på hemväg än när jag hade åkt dit. Min moster Lalla hade nyligen dött och när jag hälsade på min extramamma Kajsa, hade hon sparat saker från min moster Lalla, som hon visste att min moster ville att jag skulle ärva. Jag minns hur jag skakade på huvudet och undrade hur jag skulle få in allting i bilen, men med hjälp av min älskade moster Kajsa tryckte vi in alla sakerna så det inte fanns en millimeter utrymme kvar. De sakerna påminner mig både om min moster Kajsa och moster Lalla.

När mamma dog, var min moster Kajsa dålig och bodde på sjukhem. Ändå kom hon till begravningen, 1,5 timmas bilresa från där hon bodde, för att stötta mig. Hon satt vid min sida, hon kramade min hand och hon tröstade mig när jag höll på att förgås av sorg. Vem ska trösta mig nu, när jag sitter i kyrkan och vet att min extramamma/moster ligger i kistan framför mig...

Min extramamma och moster Kajsa har och kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta, eftersom hon har varit en stor del av min barndom, uppväxt, ungdom och även under mitt vuxna liv.

När jag skulle skriva på Facebook att jag var ledsen för att min extramamma/moster Kajsa hade dött, skymdes tangenterna av tårar och det blev en glad smileygubbe istället för en ledsen. Många undrade varför och jag förklarade. Samtidigt tänkte jag att det kanske var min moster som hade ett finger med i det hela. Sista åren har varit en plåga för henne, då lungorna varit på väg att ge upp och hon knappt kunnat andas. Sista gången jag talade med henne orkade hon bara prata i 30 sekunder, eftersom hon inte kunde andas. Kanske var den där glada smileygubben :-) hennes sätt att tala om för mig att hon nu har det bra, att jag ska vara glad för att hon inte behöver lida, att hon nu har förenats med sina systrar och bröder som har gått före henne.

Ett ljus har slocknat här på jorden för mig, men en ny starkt lysande, kärleksfull stjärna har tänds på himlen för att vaka över oss alla.

Jag vet att du finns där kära moster/mamma Kajsa, att du tittar till mig då och då, ändå är saknaden oändligt stor. R.I.P.

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mysrys. (Här kan du ta del av mina upplevelser med andar, läsa om sorg och glädje, deckare, spänning och livserfarenhet.)

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här. 

6 kommentarer:

Pixi sa...

Beklagar sorgen , lider med dig.. Det är så jobbigt och tomt utan de människorna som betyder mest för oss.. Tror absolut att din moster gjorde smileygubben åt dig. När min mormor dog så kom hon till mig i en dröm där hon log med sitt största leende och jag kunde se mamma i bakgrunden när mormor sa att nu var hon hemma.Det hjälpte mig i sorgen att hon faktiskt inte mådde bra i livet mycket pga saknaden för mamma så jag tror att hon verkligen "mådde" bättre nu och varför ska jag sörja djupt när hon verkligen var lycklig.. Ja det kanske låter som humbug men det är vad jag tror på iaf.. Sänder dig en stor styrkekram! <3

Helena Milton sa...

Vad tråkigt. Jag är ledsen för din skull. Det finns egentligen inga ord alls som kan beskriva när en oerhört kär och älskad person går bort. Det var dock fint uttryckt att en ny stjärna tänts på himlavalvet.

Stor och varm kram till dig från Helena

Skrivarvisionären Ebba sa...

Det var generöst av dig att tänka mitt i din egen sorg - att moster Kajsa har det bra nu och att hon slipper lida ... men man vill alltid ha "dem" kvar - eller hur?

Jag beklagar din stora sorg! Kram

Kim M. Kimselius sa...

Hej Pixi
Tack! ja, jag tror faktiskt också det! Vilken härlig dröm!
Tack vännen!
Kram Kim

Hej Helena
Nej, det är verkligen tomt!
Tack vännen!
Kram Kim

Hej Ebba
Jo, man klamrar sig fast vid dem in i det längsta. Jag vet att du har genomlidit en hel del de senaste åren, tack för att du tänker på mig!
Kram till dig från vännen Kim

Dakota sa...

Beklagar sorgen :(
Sitter här med gråten i halsen och ler på samma gång, för du skriver så fint om din moster/extramamma. Orden innehåller så mycket kärlek och värme.
Tack för att du delar dina tankar med oss!
*kram!*<3

Kim M. Kimselius sa...

Hej Dakota
Tack!
Sitter just nu med ett ansträngt leende på läpparna. Begravningen är bestämd, något som rör till det i mitt välplanerade schema, men det finns inte en chans att jag inte skulle gå på min extramammas/mosters begravning, så det är ombokningar som gäller. Att jag försöker le, är för att jag inte ska brista ut i gråt när jag talar med folk.
Blir mycket glad för dina ord, de värmer och leendet blir lite lättare att behålla i ansiktet!
Kramar från Kim