Kunskapsskolan i Lund. Vem vill inte gå på en sådan här mysig skola? Foto Kim M. Kimselius |
Börjar alltid vistelsen i Skrivarstugan med att sätta ut ljugarbänken som min käre far har snickrat till mig. På vintern använder jag den inne i stugan. Här sitter jag gott och läser research eller manus, tar en kopp te, eller bara njuter av livet.
Det var rejält varmt när vi kom ned till Skåne på måndagen, så Tickie föredrog att ligga i skuggan under bokträdet, som är klippt så att det bildas ett tjockt tak. Hundarnas favoritplats.
Eftersom det var ett tag sedan jag var nere i Skrivarstugan hade gräset vuxit rejält. Här ser du utsikten från ljugarbänken. Det här är hundgården. Jag har inte brytt mig om att klippa gräset, för jag tycker det är en vacker sommaräng att titta på när jag sitter på bänken och filosoferar. Får bli gräsklippning nästa gång när jag inte är där för att jobba.
Den här vackra kaprifolen har följt med mig genom livet, från mina föräldrars trädgård när jag flyttade till eget hus som 19-åring, vidare upp till Stockholm som 25-åring och senare ned till Skrivarstugan i Skåne och huset i Blekinge. Varje gång har jag tagit skott av den äldre kaprifolen och varje gång belönar växten mig så här fint.
Tickie och jag tar flera promenader per dag i den vackra skånska naturen.
Hemma går hon lös, i Skåne får Tickie ha flexikoppel. Blir nästan som om hon springer fritt.
Kan man starta dagen bättre än så här: Mango, banan, melon och jordgubbar. Min frukost.
Soluppgångarna här är magiska. Hemma syns inte soluppgången pga träden, här blir den ljuvligt vacker. Det ser ut som om solstrålarna sträcker ut sina långa armar för att omfamna mig. Precis så som Tutankhamon såg solstrålarna, som du kan se på bokomslaget till Faraos förbannelse.
Jag älskar de öppna vidderna i Skåne, nya vägar att utforska... Jag har i och för sig gått här många gånger, men varje gång är som ny, för naturen ändras ständigt.
Ängarna skiftar i färg, molnen ändrar ständigt form.
Utsikten över sjön har blivit sämre med åren, allteftersom träden växer sig allt högre. Här har jag lyckats fånga en fågel på bilden också.
Tickie är nöjd med promenaden, som blev betydligt längre än vad vi hade planerat. Bara en liten kisspromenad blev till 1,5 timmas promenad. Båda var vi lika nöjda, men tröttas var dock Tickie som sov och snarkade när vi kom hem.
Vi stötte på "bakom-dass-blommorna" på vägen. Vet inte vad de kallas, men min farfar hade utedass och runt dasset stod alltid de här blommorna, så jag antar att de behöver mycket gödning.
Så här glad och nöjd är jag när jag får ta långpromenader i Skånes underbara natur, bort från alla mörka granskogar som omger mig hemma i Blekinge.
Diskhon används till mycket i stugan. Här har jag bara kallvatten, så varje gång jag ska diska, eller tvätta håret, kokar jag upp kastruller med vatten. Just det här vattnet är för hårtvätt, med skopans hjälp sköljer jag håret.
På ängen utanför stugan växer det underbara vackra blommor. De här är så små att man lätt går förbi dem.
De gula blommorna missar man dock inte, de lyser som färgklickar i allt det gröna.
Här finns också smörblommor, som är vackra att torka. Snart släpps korna ut på ängen och då kan vi njuta av deras sällskap.
När jag är nere i Skåne för att föreläsa och signera händer det ibland att det blir mellandagar då jag är "ledig". Då passar jag på att arbeta med mina böcker. Den här gången har jag arbetat med Skräckresan med Titanic, som kommer i september, samt med Svarta Döden som har sålt slut, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Dessutom har Jan gjort färdigt omslaget till Anastasias öde och skickat boken till tryck. Boken utkommer i augusti.
Dessutom har jag hunnit signera Rädda min lillebror för allra första gången på Akademibokhandeln Gleerups i Lund. Det berättar jag mer om en annan dag.
En kväll, när jag inte hade lust att läsa research, skriva på min bok, lyssna på någon bok, eller läsa någon annans bok, då öppnade jag "Böcker under arbete" på min dator.
Där ligger MASSOR av halvfärdiga, helt färdiga och påbörjade böcker. Jag roade mig med att gå in och läsa första kapitlet på alla böcker som låg där. Mitt kvällsnöje, det var många berättelser och tog lång tid. Det kliade i fingrarna på mig efter att få skriva färdigt berättelserna.
Vissa av berättelserna fick mig att rycka till och tänka: Har jag skrivit det här, det är ju jättebra. Men mest av allt gav det mig inspiration, eftersom jag vet att jag aldrig kommer att sitta och rulla tummarna, det finns alltid en bok att plocka upp och fortsätta skriva på. Jag älskar livet och jag älskar att vara författare, ungefär samma sak.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!