Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

onsdag 18 mars 2015

Mitt möte med Terry Pratchett


I många år hade jag varit fan till Terry Pratchett och älskat hans böcker om skivvärlden, när jag debuterade i december 1997. Vilket förde mig till bokmässan hösten 1998, för att signera och föreläsa om mina två böcker, Tillbaka till Pompeji och Jag är ingen häxa.

Kan du föreställa dig min glädje när jag upptäckte att Terry Pratchett var i samma monter som mig? Det innebar att jag fick möjlighet att prata med honom, dessutom blev jag intervjuad i radio, eftersom de kom för att intervjua honom och han inte var där. Då intervjuade de mig istället.

Det jag minns mest är Terry Pratchetts generositet, att han verkade bry sig om varje fan som stod framför honom. Han hade en kö som ringlade sig oändligt lång, jag uppskattade den till 150 meter, kan ha varit längre, mycket folk var det i alla fall. En del hade bärkassar med böcker med sig, han signerade alla utan att protestera.

Terry Pratchett signerade en bok till mig och lyckan var fullkomlig.

När jag en stund senare skulle signera var jag livrädd att ingen skulle komma, det var min första bokmässa och min första signering. När jag kom till signeringsbordet stod sju personer och väntade. Jag blev mycket glad, även om det inte var i närheten av alla de personer som hade väntat på Terry Pratchett...

Annonsblad för Terry Pratchetts signering.
Jag fick även möjlighet att prata en hel del med Terry Pratchett, både på bokmässan och på lördagskvällen. B. Wahlströms hade ett långt förvaringsutrymme i anslutning till montern. Där fanns ett minimalt bord och två plaststolar. Varje ledig stund satt Terry Pratchett där och skrev. När jag frågade honom varför han inte vilade sig, svarade han att han var ständigt ute och reste, om han inte skrev på resorna skulle det inte bli några böcker.

Terry Pratchett använde annonsbladet till att skriva upp personernas namn. Ännu en sak som han lärde mig. Nuförtiden har jag alltid ett anteckningsblock med mig för att kunna skriva upp namnen på när jag signerar.

De orden tog jag till mig och använder alltid resorna till att försvinna bort i fantasin och skriva. När jag föreläste i Finland satt jag på hotellet och skrev hela boken Kinesiska Draken.

På lördagskvällen var det middag. Författarna var uppdelade i två grupper, en som fick äta middag med ägarna till förlaget, herr och fru Wahlström, en annan middag där författarna åt med redaktörerna. Jag skulle äta på den sistnämnda. Iallafall var det tänkt så från början, men när mina böcker sålde slut redan på fredagen och folk trängdes i dörröppningen för att komma in på mina föreläsningar, då blev jag "uppgraderad" och fick äta middag med Bertil Wahlström och hans familj och jag hade Bertil som min bordskavaljer, mitt emot satt fru Wahlström tillsammans med Terry Pratchett.

Jag minns att jag hade en splitterny, svart, superdyr kappa. Den tog jag med in på restaurangen, eftersom man skulle hänga av sig kläderna på krokar alldeles innanför ytterdörren, där en stor skylt upplyste om att restaurangen inte tog ansvar för kläderna.

Självklart kom en servitör fram och bad mig gå ut och hänga kappan på krokarna. Jag vägrade med anledning av skylten. Servitören stod på sig och sa att man inte fick ha ytterkläder i restaurangen. Då hävde Terry Pratchett upp sin röst, för även om han inte förstod svenska förstod han vad vi diskuterade. Han satt där i sin skinnjacka, hans ytterplagg. Demonstrativt tog han av den och hängde den på stolsryggen och sa att så länge de inte ansvarade för kläderna tänkte inte heller han lämna ifrån sig sin jacka. Tack Terry! Både han och jag fick ha våra kläder kvar i restaurangen.

Ett av de allra största minnena från mitt möte med Terry Pratchett är dock att han och jag fick dela på en lång, svart limousin till och från restaurangen. Där fanns champagne, men ingen av oss drack, utan pratade bara. Det var mest Terry som pratade, jag var nästan stum av all uppmärksamhet jag fick från förlaget, att jag, en debutant, jämställdes med den stora författaren och fick åka limousin, när de andra åkte vanlig taxi.

Tillbaka på Park hotell skulle det minglas i foajén. Jag var helt slut efter dagen och kvällen och ville bara gå och lägga mig. Men jag hade inte en aning om ifall jag vågade lämna sällskapet. När Terry i samma stund tackade för sig och gick mot hissarna, såg jag min chans, sa godnatt och åkte upp till mitt rum.

Jag var helt slut. Men tror du jag kunde sova? Nej! Trots att det var efter midnatt var jag så uppfylld av allt som hade hänt, huvudet surrade av tankar. Jag ringde mina vänner på Nya Zeeland, där var det dag och ingen risk att jag väckte dem. Jag berättade allt och när jag väl hade hävt ur mig allt spännande som hänt kunde jag till slut somna.

När jag på söndagseftermiddagen skulle ta tåget hem, åkte Bertil Wahlström med mig i taxin till stationen. Innan jag klev av klappade han mig på axeln och sa "Flicka lilla, du kommer att bli mycket stor!"

Wow!

Ja, det var sannerligen en minnesvärd bokmässedebut. Det hände betydligt mycket mer än vad jag har berättat här, men det får vi ta en annan gång.

Det har hänt en hel del sedan den gången, nu har jag kommit ut med över 30 böcker, som är översatta till sex språk. Jag har fått känna på det Terry berättade om, att resa runt världen i arbetet med sina böcker. Resandet har fört mig till Mexiko, Kina, Egypten, Singapore, Finland, Island och många fler platser. Du kan läsa om resorna under rubriken Kimselius resor.

Terry Pratchett dog förra veckan, 12 mars 2015, endast 66 år och 70 publicerade böcker. Alldeles för ung. Själv fyller jag 61 i år och skriver för brinnande livet, eftersom mitt mål är 100 böcker innan jag dör. Hoppas jag får leva betydligt längre än Terry Pratchett.

Sir Terry Pratchett avslutade sin litterära bana med ett par dikterade tweets: "TILL SLUT, SIR TERRY, SKA VI SÅ GÅ TILLSAMMANS./ Terry tog Dödens arm och följde honom ut genom dörren till den svarta öknen, under den ändlösa natten./ Slut."
 
Blev du nyfiken på böckerna? Fråga efter dem hos din bokhandlare, annars finns de på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, CDON.COM.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.



Jag med några av mina drygt 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

5 kommentarer:

Emmelie sa...

Tack Kim för att du delar med dig av minnena med Terry, han verkar ha varit en väldigt fin man.

Monica O Kolkman sa...

Underbart berättat!

Kim M. Kimselius sa...

Hej Emmelie
Ja, det var han verkligen. Dessutom skrev han härliga böcker, som skänkte många goa skratt!
Kram Kim

Hej Monica
Tack så mycket!
Kram Kim :-D

Eva Ullerud sa...

Vilken fantastisk och minnesvärd upplevelse! Han måste ha varit en mycket trevlig person.

Kram
Eva

Kim M. Kimselius sa...

Hej Eva

Ja, det var han verkligen!
Tack för din kommentar! :-)
Kram Kim