Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

måndag 3 augusti 2015

När orden flödar svämmar skrivbordet över

Det här året har inte varit likt något tidigare år. Det har hänt så många tragiska saker som har skakat om både mig och mitt arbetsschema. Deadlines sköts ständigt framåt och framåt och framåt, allteftersom dödsfallen och olyckorna hopades.

Det gjorde att jag som vanligt inte kunde röja skrivbordet när en bok var klar, utan jag kastade mig genast över nästa. Researchböcker samlades på bordet, de olika korrekturen lades på hög och till slut var stapeln så hög att jag var rädd att den skulle falla omkull.

Min hög med viktiga papper fick också bara ligga, jag visste ju var jag skulle leta efter de viktiga papperen, bara inte exakt var i högen, bara på ett ungefär.

Nöden har ingen lag, har jag ofta hört sägas hemma. Mamma var glad för ordspråk och strödde dem ständigt omkring sig. Just därför slutar jag varje bok med ett visdomsord/ordspråk.

Med nöden har ingen lag, menade mamma att man just då inte hade något val. Något fick stå undan för det som var viktigare, trots att kanske båda sakerna egentligen var oerhört viktiga.

När det verkligen gäller, då väljer man trots det rätt. Ändå har jag känt det som om jag skulle gå i bitar de här månaderna. Inom mig såg jag mig som någon som redan hade gått i tusen bitar och bara hjälpligt hölls ihop med klister. Jag har och är fortfarande oerhört skör, klistret har inte torkat ännu.

Det som har orsakat allt det här är min hund Plutos död, sedan min hund Tudors skada och operation, därefter min pappas skada som förde till hans död, till slut beskedet att min hund Tickie var i stort sett blind och snart skulle bli totalt blind.

Jag brukar säga att allting kommer i skov om tre, men den här gången har det varit fyra olyckor på bara några månader. Egentligen skulle jag vilja dra täcket över huvudet och komma fram igen någon gång efter julafton. Men jag kämpar på. Orden räddar mig och jag skriver.

"Låt böckerna vara, vila dig!" säger många. Men om jag inte skrev skulle klistret släppa och jag skulle falla ihop i tusentals sköra bitar, som kanske aldrig mer skulle gå att lappa ihop.

Att skriva är för mig som att andas. Om jag slutar skriva då dör jag.

Därför låter jag oredan ta över och dammtussarna hålla mig sällskap. För mitt i oredan finns tryggheten, limmet som håller ihop mig.

Nu ska jag rensa undan alla högarna, men för att inte känna skräcken och rädslan gripa tag i mig, kommer jag se till att fylla de tomma bordsytorna så snart som möjligt, med nya researchböcker och nya manus som stadigt växer fram.

Jag skriver, jag andas, jag lever!

Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

5 kommentarer:

  1. Kanske kan du så småningom tänka att alla dessa sorger och tunga saknader kan leda fram till något. Jag tänker på hur viktigt det är att ha egna erfarenheter att ösa ur när man skriver. Berättar man om en karaktär som mister någon han/hon älskar, människa eller hund, så blir det så mycket bättre om man har egna förluster att jämföra med. Tror jag. Stor kram <3

    SvaraRadera
  2. Jag menar att man skriver vad man känner, det är därför man måste, även om det är hemska saker. Detsamma med musik, men spelar vad man känner. Det är inom de områdena man kan vara emotionell, det finns så få tillfällen till det annars när man alltid måste vara så tänkande och förnuftig och slipad och rentav vetenskaplig.
    Sen om det går fram är en annan sak men själva den centrala flamman av eld gör nog en del intryck föreställer jag mig.

    SvaraRadera
  3. Tack Astrid!
    Precis så är det. Jag öser ur min livserfarenhet och skriver av mig i alla mina böcker. Pappa har fått bli en person i den bok jag höll på med när han dog, TudorRosen Kampen om makten. När min syster dog höll jag på med Giljotinen, då avrättade jag en av huvudpersonerna för att beskriva den sorg jag kände efter att så hastigt ha förlorat min syster.
    Visst är livserfarenheter bra, men i år har det blivit för många på en gång och under alldeles för kort tid.
    Kram Kim <3

    Hej Mats
    Det var fina ord. Känslor spelar stor roll i skapandeprocessen. Det är just det jag försöker förmedla i båda mina skrivböcker, men även i de övriga skönlitterära böckerna. Känslorna måste få ta plats och finnas med, det är då böckerna griper tag.
    Kram Kim :-)

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!