Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

måndag 25 april 2016

Föreläsning i Uddevalla och fornborgen Tureborg

Anlände till Hotell Sköna Rum i Uddevalla, söndagen den 17 april 2016. Fick mitt favoritrum. Här finns ett stort skrivbord där jag kan sitta och arbeta efter föreläsningarna. Den här gången skulle jag föreläsa på Sommarhemsskolan.

På hotellet hade jag sällskap av den här kompisen, ett skohorn som kändes som en liten vän där det kikade på mig från ryggstödet på fåtöljen.

Det blev både ett och tre yogapass varje dag på hotellet. Här har jag precis avslutat ett. hade kommit hem dödstrött efter fyra föreläsningar med skrivpass. Åt en av mina hemmagjorda bars, satte på musik, dansade lite och gjorde ett yogapass. Efter det var jag fylld av energi och satte mig och skrev hela eftermiddagen/kvällen.

Första föreläsningsdagen blev jag tipsad av en av eleverna om Tureborg. En gammal borg i Uddevalla. Jag stämde träff med bibliotekarien Marianne och vi besökte borgen tillsammans.
Det var en ljuvligt varm solskensdag. Jag satt utanför hotellet och väntade på Marianne, njöt av solen och blommorna.

Det var lite svårt att hitta till Tureborg, men efter att ha kört runt och frågat oss fram, hittade vi till slut den undangömda stigen upp till borgen. Konstigt att det inte är skyltat dit...

Tureborgen (även enbart Tureborg) är en ruin belägen i sydöstra Uddevalla. Vid sin plats på en bergshöjd blickar ruinen ut över en stadsdel uppkallad efter den, Tureborg. Den borgliknande byggnaden, närmast att likna vid ett lustslott, byggdes i nationalromantisk stil under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet.

Efter att länge ha varit en populär besöksplats ödelades Tureborgen av en brand på 1950-talet. Ruinen har även i årtiondena efter detta bevarat sin dragningskraft, och är ännu en av Uddevalla kommuns mest välkända sevärdheter. (Wikipedia)

Tureborgen byggdes av Ture Malmgren, excentriker, lokalpolitiker och grundare av tidningen Bohusläningen. Malmgren verkar ha inspirerats till detta av sin ungdoms resor i Tyskland, där han såg landets många medeltida borgar och slott. Byggandet började 1899 och fortsatte till ungefär 1912, även om det verkar som om byggnaden aldrig blev riktigt färdig. En invigningsceremoni hölls för bland andra inbjudna journalister från Göteborg vid pingsten 1911. Byggnaden, som den imitation av medeltida byggnadskonst den var, bestod av bland annat ungefär fyrtio olika rum, en stor riddarsal med grova stenpelare, flera torn, balkonger, och höga stenmurar. Bland rummen fanns ett i "beduin-stil", en kägelbana, ett musikrum med tre pianon, och flera konstrum med verk av bland andra målaren Anders Zorn. I typisk Malmgrensk stil så fanns även en lönngång, som öppnades med en knapp dold i träpanelen. (Wikipedia)
Inga ordentliga ritningar användes någonsin för att bygga borgen – det mesta av strukturen improviserades, huvudsakligen baserat på vykort föreställande Rhendalens många slott, med hjälp av Malmgrens nära vän byggmästaren J. A. Widén. Trots Malmgrens stora förmögenhet var byggprojektet en stor utgift, och för att minska kostnaderna köptes billigt material in genom att köpa upp och riva gamla timmerhus inne i Uddevalla. (Wikipedia)
Efter att Tureborgen färdigställts höll Malmgren många gästabud inspirerade av tidens nationalromantik, med bland annat helsteka grisar och mjöd i trästop. Under sina sista sex levnadsår var han oförmögen att ta sig till borgen, utan fick beundra den på avstånd från Villa Elfkullen. Efter hans bortgång 1922 satte hans änka Hilma aldrig sin fot i Tureborgen igen, utan stannade i parets hem vid berghöjdens fot. Borgen förföll sakta under de kommande årtiondena. 1942 köptes marken av August Löfgren, som styckade av den i mindre tomter. Anläggningen såldes dock aldrig. Flera möjliga köpare kom och gick, bland dem två affärsmän vilkas avsikt att bosätta sig i borgen avstyrdes av deras fruar, Sveriges Författarförening som ville nedmontera borgen och flytta den till Stockholms skärgård, samt en kommunistisk organisation i Uddevalla. Under det andra världskriget förlades inkallade beredskapssoldater i borgen. Förfallet, kombinerat med vandalism, ledde till slut till att byggmästaren Kjell Stolt köpte borgen för att riva den och återanvända timret. Innan han kunde göra detta sattes Tureborgen i lågor natten den 26 november 1950, och brann ner till grunden. (Wikipedia)

Lärarna hade varnat mig för att det var rejält brant upp till borgen och jag fick stanna några gånger för att pusta ut.
Det var spännande när jag såg de första tecknen på att jag närmade mig borgen.

Under 2000-talet är ruinen än idag en av Uddevallas viktigaste sevärdheter. Trots detta har den endast oregelbundet skötts om, vilket lett till övervuxen vegetation, skadegörelse, nedskräpning och allmänt förfall. I september 2014 togs initiativ av det nybildade Sällskapet Tureborgen för att sköta om borgen. Den 22 september påbörjades den första skötseln, med bland annat mindre reparationer och slyrensning. (Wikipedia)
, Här kliver vi in genom borgmurarna. Jag kom att tänka på Ronja Rövardotter när jag gick här.

Fantasin gick igång när jag vandrade runt i ruinen. En bok växte fram.

Här ser du utsikten från borgen.
Här är själva borgtornet där vi gick upp. Marianne gick ända upp till toppen, jag nöjde mig med att gå den första biten.


 Utsikten halvvägs upp i tornet.

 Vägen upp till tornet.

 Marianne kommer ned efter att ha varit ända upp till toppen.

Jag passade på att njuta av värmen och solen. Det blåste en hel del uppe vid borgen.

 Krokusarna blommade vackert på borggården.

 På vägen ned passade jag på att fotografera vitsipporna.

Jag fick besök på hotellet av Ingrid och Olle. De träffade jag 1999 på Egyptenresan inför min bok Faraos förbannelse. Det var ett kärt återseende. Ingrid hade nått den aktningsvärda åldern av 85 år och Olle var nu en pigg 88-åring. Underbara vänner!
Föreläsningsväskan med häften på mina böcker, autografkort, vattenflaska och några av mina böcker.

Jag hade några fantastiska, intensiva, inspirerande och givande föreläsningsdagar på Sommarhemsskolan. Där träffade jag många härliga elever, åt underbart god vegetarisk mat och fick fint bemötande av alla jag träffade. När jag skulle gå hem efter den sista föreläsningen satt två av de pojkar jag hade mött under veckan och spelade gitarr. Det är ett av alla de minnen jag bär med mig av veckan. Önskar jag hade kunnat fotografera alla, för jag blev oerhört inspirerad av alla leende, uppmärksamma ansikten som riktades mot mig. Dessutom fick jag en blixtrande idé när jag mördade en av bifigurerna under en av föreläsningarna.

Tack alla lärare och elever på Sommarhemsskolan för många givande dagar, tack Marianne för att du tog mig på utflykt i staden och tack Sköna Rum för ännu en härlig vistelse med många givande kvällssamtal. Vi ses igen nästa år, hoppas jag :-)

Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte.

Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

Inga kommentarer: