I landet mellan dröm och verklighet kom jag på något mycket intressant.
Som
de flesta av er vet har jag skrivit sedan jag var åtta år, då jag skrev
min första bok, Tillbaka till Pompeji. Det var då jag bestämde mig för att bli författare.
Aldrig tidigare har jag funderat över skrivprocessen så som jag gjorde i morse.
När jag skriver lever jag mig in i
berättelsen till 100 %. Jag blir den jag skriver om, jag är på platsen. Jag känner lukter, ser vad personerna ser och upplever allt de gör. Det
gäller inte bara huvudpersonerna i berättelserna, det gäller ALLA
personerna i mina böcker. (Kanske det är därför böckerna tilltar alla
åldrar?!)
I morse när jag precis vaknat ur min dröm och låg och funderade över den, insåg jag att det var precis likadant i mina drömmar:
Först
var jag en person som flydde undan soldater och såg en pojke klättra
uppför ett träd för att gömma sig, i nästa stund var jag pojken som såg
soldaterna närma sig, men han såg även en stor fågel komma emot sig där
han satt i trädet, sedan var jag fågeln som såg pojken, soldaterna som
hade upptäckt pojken och även såg den första personen som flydde undan
soldaterna. Fågeln tänkte att han måste rädda någon av personerna och
flög mot pojken, som jag i nästa stund var. Pojken såg fågeln komma
emot sig och jag blev så rädd att jag trillade ur trädet...
När jag insåg att drömmarna upplevdes på samma sätt som
mina berättelser, funderade jag över om jag skriver som jag gör på grund
av att jag drömmer på det sättet, eller om jag drömmer på det sättet
för att jag skriver som jag gör?
Det som hjälper mig mycket i skrivandet är att jag har förmågan att minnas drömmarna. På gott och ont. För ibland är det inte världens trevligaste drömmar.
Ändå är jag glad att jag har lärt mig komma ihåg drömmarna. Det gör att jag kan lägga mig på kvällen, med tankar på den bok jag just då håller på att skriva, och vakna med flera kapitel till boken klara. Färdigdrömda. Visst låter det bra?
Häromveckan hörde jag av en författarkollega som hade testat att arbeta medan han sov. Han tyckte det fungerade alldeles utmärkt och var tacksam för tipset.
Det gäller att hålla kvar drömmen i just det ögonblicket, mellan dröm och verklighet. Släng ut en krok och hala in drömmen, bit för bit. Ge dig inte. För varje morgon du tränar på att komma ihåg drömmarna, desto lättare går det. Det händer att jag kommer ihåg flera drömmar varje natt. Inte konstigt att jag kan skriva så många böcker per år.
Använd dina drömmar och skriv medan du sover. Jag lovar dig, det kommer att fungera, bara du inte ger upp.
Skriv på!
Vad säger du som just nu läst
detta, är det samma sak för dig?
Kramisar Kim
Författare och Skrivkursledare
Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna
gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte.
På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.
Kanske vill du gå en skrivarkurs till sommaren för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans för mig?
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 40 böcker. Foto Bertil Knoester
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!