Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

fredag 4 augusti 2017

Författare på äventyr tillsammans med följeslagare

Författare på äventyr tillsammans med följeslagare

För det mesta arbetar jag sju dagar i veckan, långa arbetsdagar. Då behövs det lite äventyr ibland. Igår stoppade jag in hundarna i bilen och körde ut i skogen. Kiara som är drygt fyra månader är alldeles för liten för att ta långpromenader. Tudor och jag längtar efter skogspromenader. Det löste jag på ett bra sätt.

Enda problemet var att det var evigheter sedan jag hade varit på den här skogsrundan. Mycket hade hänt sedan sist. Det blev ett riktigt äventyr för oss alla tre.

Den tidigare skogen var borta. Kvar var bara högt, högt gräs. Inga kantareller i sikte. Gräset stod knähögt och Kiara såg inte mycket när hon studsade fram i gräset. Men det är något hon älskar, så hon var nöjd, till en början.

När vi gav oss upp på "stora berget" började Kiara tycka att det var i varmaste laget, och rätt jobbigt också. Hon såg inte bästa vägen att gå och lyckades för det mesta hitta de allra svåraste vägarna, som att försöka klättra uppför en stor sten, när det gick bra att gå runt. Men hon kämpade på.

Till slut stod hundarna på toppen. Kiara vände sig om för att se vart jag hade tagit vägen. Jag fotograferade så mycket jag bara kunde utan att trampa snett. Det var svårt även för mig att se var jag skulle gå, ändå hade jag bättre utsikt än Kiara.

När hundarna fick syn på bilen i fjärran fick de bråttom. Då var de varma och trötta. Ser du deras huvuden sticka upp ur det höga gräset?

De slängde sig ned i skuggan och inväntade min ankomst. Husse trodde Kiara hade en pinne i munnen när han såg bilden ovan,men det är faktiskt hennes tunga som hänger så långt ut. Bilden är tagen från långt håll, men jag tror säkert jag hade kunnat stå alldeles framför hundarna för att fotografera dem, för de reste sig inte förrän jag uppmanade dem att göra så.

Ja, det var ett riktigt äventyr för oss alla tre. Det känns i mina otränade benmuskler, som inte varit på skogspromenad sedan Kiara flyttade hem till oss. För Kiara var det en bedrift. Efteråt låg hon  utslagen på de svala plattorna i lilla hundgården, tillsammans med Tudor, som också verkade nöjd över utflykten.

För mig var det ett rent nöje att stå uppe på klippan och se ut över omgivningarna, medan fantasin gick igång.

Nästa äventyr får bli en utflykt till en badsjö för Kiaras del. Något hon ännu inte provat på.

Nu ska jag förbereda mig inför skrivkursdeltagarnas ankomst. Ett helt nytt gäng, en grundkurs. Det ska bli spännande att träffa alla, lära känna dem, inspirera och se dem uppslukas av orden.

Ha en bra dag! Det kommer jag att ha.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.   


 

2 kommentarer:

  1. Visst är det underbart att få vara med när någon upplever saker för första gången, som Kiara! Långa promenader kan vara svårt för en hund, minns när svärfar, då bara ca 70, tog med vår Zentha på en långpromenad från vår lilla by in till Helsingborg. Han hade så dåligt samvete efteråt när Zentha (som var en kraftigt byggd schäfer) knappt kunde lägga sig ner och han fick skäll av oss ... Men för Kiaras del verkar det ha varit en alldeles lagom upplevelse.
    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  2. Hej Eva

    Ja, det gäller att tänka på hur mycket man motionerar hundarna, oavsett vilken ålder de är i. Ler när jag läser berättelsen om din svärfar, förstår att han fick dåligt samvete, men samtidigt tror jag Zentha under promenaden älskade det.

    Kram Kim :-)

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!