Magiska febriga föreläsningsdagar i Eksjö

Magiska febriga föreläsningsdagar i Eksjö
I söndags packade jag bilen för en föreläsnings- och skrivarkursresa till Eksjö. Hundarna var snabba med att klämma sig in mellan kartongerna, när jag gick iväg för att hämta resväskan. Det syns tydligt på bilden vem som bestämmer, Kiara. Tudor får trycka in sig bakom kartongerna.

Sjuk, febrig, hostig och rejält snuvig anlände jag till Eksjö. När jag såg det stora hotellet tänkte jag "tänk om de inte har hiss och lägger mig högst upp". Jag fick rum högst upp, ända upp vid taknocken, men det fanns hiss.

Rummet var helt underbart, med stor hall, dubbelsäng, fåtöljer och det för mig obligatoriska skrivbordet.

Jag var nästan ensam på hotellet. Personalen hade gått hem och jag fick sms med kod till att ta mig in, och var jag hämtade nyckeln. Så fort jag packat in allt från bilen gick jag på upptäcktsfärd.

Det fanns sittplatser på avsatserna, för de som behövde vila på vägen upp. Jag gick varje gång ner, men jag tog hissen upp för att spara på krafterna. Självklart testade jag varenda sittplats och kikade in i alla konferensrum, som var otroligt vackra.

På söndagen var det rätt tomt på torget. Valstugorna var fortfarande öppna när jag kom. Det här är utsikten från mitt fönster. Första natten stod bilen synlig från fönstret, andra kvällen var jag tvungen att flytta den eftersom det skulle bli matmarknad i staden.

Jag hade lagt in gps-koordinater till samtliga skolor i min gps innan jag åkte hemifrån. Första dagen satte jag mig i bilen och startade. Fem minuter till skolan. Jag kunde lika gärna ha gått, om jag inte hade varit sjuk.

Här ser du framsidan av hotellet. Mitt rum låg allra högst upp till vänster med fönsterkuporna. Ett perfekt rum!

Första morgonen i Eksjö. Regn var utlovat och det låg som en molnbank i fjärran och drog in någon timma senare. Lina Ludvigsson, Antikvarie och museipedagog, tog mig med till Aschanska gården efter skoldagens slut. Hon tog mig med in huset där fem syskon hade levt sina liv. Endast en av bröderna hade gift sig. När den yngsta av syskonen, Hedda, dog 1984 - 101 år gammal, fanns inga arvingar. Aschanska gården övertogs då av en stiftelse. Allt står kvar som det var på den tiden. Det var fascinerande att vandra runt i huset. När eleverna hörde att jag besökt gården undrade de om jag inte kunde skriva en bok om gården och familjen och om Eksjö. Hmmm.

Nedan ser du alla syskonens porträtt uppradade.

Här satt de och gjorde band.

Här var tjänsteflickans städlista som hon var tvungen att följa.

Här är gården. Förr var hela huskomplexet i samma familjs ägo, nu är bara huvudbyggnaden kvar som museum. Den gamla örtaträdgården finns kvar. Men på kållandet finns det numera hus.

Familjens lusthus står kvar på sin plats vid det före detta kållandet.

Lina tog mig runt i staden som var nytvättad av regnet. Små trähus, smala gator och typiska medeltidsmiljöer. Jag älskade Eksjö!

På tisdagen kom jag till den stora parkeringen som var helt fullproppad med bilar. Jag insåg att jag inte skulle hitta någon plats när jag kom tillbaka, om jag tog bilen. En vänlig själ googlade skolan och det skulle bara ta 20 minuter att gå, nåväl, det tog 30 minuter med feber och tung packning och jag kom in 1 minut innan jag skulle föreläsa. "Åh, vi började bli nervösa!" sa båda lärarna. Jag hade laddat ned Google maps och gick med mobilen i handen medan google talade om för mig hur jag skulle gå. Tänk vilket under tekniken är!

När jag kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen lastade jag bara av mig packningen och gick iväg till Gamla Stans konditori där jag åt en bakpotatis med skagenröra, hemmagjord. Det var jättegott. Därefter gick jag och bara var på hotellrummet. Jag åt inte så mycket när jag var i Eksjö, hade ingen apatit och hostade så hemskt varje gång jag åt att jag hoppade över hotellfrukosten två morgnar och åt banan och tomater till frukost. Det gick bra det också.

Jag besökte Eksjö bokhandel, en mysig liten bokhandel med trogen kundkrets. Ägaren berättade att jag skulle träffa hennes son dagen därpå och pekade ut skolan för mig. Fem minuters promenad från hotellet. Perfekt! Bilen fick stå kvar på sin plats ännu en dag.

När jag kikade ut genom fönstret på onsdagsmorgonen regnade det och alla marknadsstånd var uppe, eller höll på att sättas upp. Jag packade det ömtåliga materialet i ryggsäcken och tog resten i en liten väska, regnjacka på och iväg till skolan. På grund av förkylningen var jag trött när jag kom fram, trots det korta avståndet. När jag upptäckte att klassrummet låg allra högst upp i den gamla stenbyggnaden var det nära att jag gav upp, men kunde jag ta mig upp på tre mayapyramider med nästan 40 graders feber, då ska jag klara de här trapporna, tänkte jag och gick hela vägen upp.

Tänk vad annorlunda allt hade varit om jag hade varit frisk. Jag hade njutit av staden på ett helt annat sätt. Gått mer på upptäcktsfärd, pratat med folk jag mötte. Nu drog jag mig hastigt tillbaka till hotellrummet och höll tyst för att spara rösten inför nästa dags föreläsning.

Efter onsdagens morgonföreläsning/skrivarkurs gick jag upp på rummet och vilade ett tag, innan jag släpade ut all packning i hällregn och körde iväg till Hult som låg en bit utanför Eksjö. En liten byskola. Så liten var den inte. Det var fullt av barn i alla åldrar när jag kom fram. Även här låg klassrummet en bit upp. Jag pustade på.

Under alla dagar har jag blivit väl bemött av hotellpersonal, lärare och elever, samt alla andra människor jag har stött på i staden. Jag hoppas innerligt att jag får komma tillbaka till Eksjö, vara pigg och glad och utforska allt jag missade den här gången. Om det blir så, då vet jag att jag kan promenera till samtliga skolor, förutom byskolan.

Eksjö! Jag hoppas vi ses igen!

Kramisar från Äventyrsförfattaren Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.