Här njuter jag av att min bok Spöket på Stora Mossen har anlänt till lagerhotellet. |
Sedan 2002 har jag gett ut mina böcker på eget förlag. 1997 debuterade jag på Wahlströms förlag med boken Tillbaka till Pompeji som sålde i 11.000 exemplar första veckan, men det vet du ju redan. När man ger ut på eget förlag är det svårt att komma upp till samma siffror, på lika kort tid.
Häromdagen när jag höll på att röja i min skrivarlya och bläddrade bland alla mappar med påbörjade och färdiga berättelser insåg jag vilken lycka det är att ge ut på eget förlag. Jag kan välja precis vilken bok jag vill, bearbeta den och ge ut den, eller skriva färdigt den och sedan trycka upp den. Jag bestämmer precis allt själv.
Antalet egenpublicerade böcker fortsätter att stiga. Förr ansågs det "skämmigt" och inte riktigt fint att ge ut böcker på eget förlag. Om man gav ut på eget förlag berodde det på att något stort förlag inte ansåg att ens böcker var tillräckligt bra och dög för utgivning.
I dessa tider när de stora förlagen drar ned på sina utgivningar och allt fler skriver böcker, då har de flesta inget annat val än att ge ut böcker på eget förlag.
Tur då att det finns andra försäljningskanaler än bokhandlarna, som helst tar in "säkra" böcker, sådana de vet kommer att sälja. Egenutgivarnas styrka är nätbutikerna och de sociala medierna.
Nu finns det även en förening som heter just Egenutgivarna, där medlemmarna hjälper varandra med tips och råd.
E-böcker
Ett annat sätt att ge ut en bok själv är att ge ut den som e-bok. Då ligger du inte ute med de stora kostnader som det ibland kan bli om du bestämmer dig för att trycka många pappersböcker.
I USA ökade e-boksutgivningen med 129 procent sedan 2006. Då var 39 procent av dessa egenutgivna e-böcker.
Läs mer här.
Så här kan en egenutgivares dag se ut
Efter att ha slagit igenom på B. Wahlströms förlag julen 1997 med min debutbok Tillbaka till Pompeji som sålde i 11.000 ex första veckan, bestämde vi oss 2002 för att ge ut mina böcker på eget förlag.
Jag har jobbat inom tryckeri-, sätteri- och reklambranschen i många år och hade mycket erfarenhet, trodde jag. Men det fanns fortfarande otroligt mycket jag behövde lära mig.
Jag hade turen att ha vänner som ställde upp som mentorer och gav mig goda råd och tips. Något jag är mycket tacksam för och har försökt återgälda genom att i min tur ställa upp och hjälpa andra med goda råd när de ger sig in i branschen.
ISBN-nummer (bokens födelsenummer) fick jag tag på från Kungliga Biblioteket i Stockholm. Varje bok måste ha ett sådant nummer. Precis som vi människor måste ha ett personnummer.
Jag hade jobbat med "sättning av böcker", alltså att göra helt färdiga boksidor som därefter går iväg till tryckning. Men när jag nu skulle göra min egna bok hade jag inte det program som krävdes, utan fick överlåta det till en vän som arbetade med detta. Han hjälpte mig även att lägga ut offerter till olika tryckerier, eftersom han hade eget förlag hade han erfarenhet av den biten.
Nuförtiden har jag ett bra program och "bryter om" (gör färdiga boksidor) själv.
Bokmässan i Göteborg förstod jag var viktig att synas på, och lyckades komma med på ett hörn i en monter och sedan var mitt eget förlag i full fart. Under många år hade jag en alldeles egen monter på bokmässan i Göteborg. 2018 var sista året jag medverkade på bokmässan.
Faraos förbannelse var första boken som vi gav ut på eget förlag och den sålde slut på en månad.
Vi tog tillbaka rättigheterna på de böcker som B. Wahlströms hade gett ut och tryckte upp även dem på eget förlag, så att alla böckerna skulle ha en enhetlig stil.
Böckerna trycktes upp i Finland och på första bilden ser ni hur böckerna kommer med långtradare, en finsk chaufför som inte kunde många ord engelska. Han hade ingenting att lyfta ut böckerna med så vi fick ringa vår snälle granne som släppte vad han höll på med, satte gafflar på traktorn och kom och hjälpte oss lyfte av de 8.000 böckerna.
Första gången vi fick böcker kom de i kartong, nästa gång kom de i "lösvikt" (se bilderna). Då var det bara att packa om böckerna ned i kartonger och bära in dem. Eller bära dem, 10 stycken åt gången, i famnen för att därefter stoppa in dem i hyllor och stappla dem på pallar.
Varje gång jag fick ny bokleverans var jag lika glad. För det innebar nämligen att jag hade lyckats sälja den tidigare tryckningen av böcker, som därefter finansierade nästa bok. Det rullade på.
Att ta emot böcker utomhus var lite vanskligt och många gånger hängde regnet i luften. Ibland när vänner ringde och frågade om de fick komma på besök bokade vi in dem till den väntade leveransen. På så sätt hade vi några fler händer som kunde bära och det gick mycket snabbare att få in böckerna.
Det får mig att tänka på när vi hade hjälp av goda vänner med en femåring och en sjuåring. De bar också, några ex i taget. När vi stod och tittade på den stora stapeln av boken Svarta Döden sa femåringen: Men Kim... Varför köper du så många av samma bok? Jag svarade då: "Jag har inte köpt alla de här böckerna, det är jag som har skrivit de." 5-åringen rynkade pannan och sa: "Men varför skriver du så många samma böcker, är det inte bättre om du skrev olika böcker." Inom mig skrattade jag, men jag var allvarlig när jag svarade henne: "Jag har bara skrivit en bok och sedan har jag kopierat den så att det har blivit så här många." Femåringen stirrade oförstående på mig och då kom sjuåringen till min hjälp: "Du förstår hon har klonat den!" "Jaha!" sa femåringen och såg väldigt nöjd ut. Nu visste hon varför jag hade så många av samma bok. En förklaring jag aldrig skulle ha tagit till, för jag hade inte trott att femåringen visste vad klonad var för något.
En gång var jag ensam hemma och var tvungen att körde in alla böckerna själv. Jag lade presenning över böckerna och sedan jobbade jag så fort jag kunde, eftersom himlen var täckt av svarta regnmoln. Det tog mig sex timmar att få in böckerna och när jag klev in genom dörren med de sista böckerna i famnen släppte molnen slutligen ifrån sig en störtflod av regn. Turen var på min sida.
Det blir en hel del böcker när det kommer 8.000 böcker på en gång. Innan vi har fått stapplat upp böckerna och fått in dem i hyllor och garderober, är det böcker överallt! Men bara för ett tag, för snart går böckerna iväg ut till butikerna och det blir genast mer utrymme i huset.
Med 14 titlar gick det inte längre att ha böckerna i huset. Det insåg vi redan till 9:e titeln och vi sökte andra lagermöjligheter, eftersom vi knappt kunde ta oss fram mellan kartonger och bokstaplar.
Då fick böckerna vara på ett lagerhotell fyra mil härifrån. I början kändes det konstigt att inte långtradaren kom hem, att jag inte behövde bära in alla böckerna själv.
Men åh, vilken lättnad det ändå var. Jag behövde inte vara hemma och passa långtradaren, jag behövde inte vara rädd för att det skulle vara dåligt väder och framförallt behövde jag inte bära alla böckerna. De ringde från lagerhotellet när böckerna kommit. Då slängde jag mig i bilen och åkte iväg för att se de första exemplaren. Jag lyfte ut det första exemplaret, luktade på det och bläddrade igenom det för att se om det var korrekt. Varje gång kände jag stolthet och glädje över att jag hade åstadkommit ännu en bok att sätta i MIN bokhylla. För även om mina böcker nu säljer mycket bra, skriver jag fortfarande bara för mig själv och för att jag ska kunna sätta en ny bok i min hylla.
Med jämna mellanrum var vi tvungna hämta hem böcker ifrån lagerhotellet eftersom vi fortfarande skötte packningen och faktureringen av böckerna. Det blev en hel del körningen, speciellt i november/december då vi säljer många böcker.
DHL kom och hämtade våra paket och körde ut dem till bokhandlarna. Vi hade ett par hundra böcker av varje titel hemma, så det var fortfarande väldigt många böcker, men nu på begränsade ytor.
Jag har jobbat inom tryckeri-, sätteri- och reklambranschen i många år och hade mycket erfarenhet, trodde jag. Men det fanns fortfarande otroligt mycket jag behövde lära mig.
Jag hade turen att ha vänner som ställde upp som mentorer och gav mig goda råd och tips. Något jag är mycket tacksam för och har försökt återgälda genom att i min tur ställa upp och hjälpa andra med goda råd när de ger sig in i branschen.
ISBN-nummer (bokens födelsenummer) fick jag tag på från Kungliga Biblioteket i Stockholm. Varje bok måste ha ett sådant nummer. Precis som vi människor måste ha ett personnummer.
Jag hade jobbat med "sättning av böcker", alltså att göra helt färdiga boksidor som därefter går iväg till tryckning. Men när jag nu skulle göra min egna bok hade jag inte det program som krävdes, utan fick överlåta det till en vän som arbetade med detta. Han hjälpte mig även att lägga ut offerter till olika tryckerier, eftersom han hade eget förlag hade han erfarenhet av den biten.
Nuförtiden har jag ett bra program och "bryter om" (gör färdiga boksidor) själv.
Bokmässan i Göteborg förstod jag var viktig att synas på, och lyckades komma med på ett hörn i en monter och sedan var mitt eget förlag i full fart. Under många år hade jag en alldeles egen monter på bokmässan i Göteborg. 2018 var sista året jag medverkade på bokmässan.
Faraos förbannelse var första boken som vi gav ut på eget förlag och den sålde slut på en månad.
Vi tog tillbaka rättigheterna på de böcker som B. Wahlströms hade gett ut och tryckte upp även dem på eget förlag, så att alla böckerna skulle ha en enhetlig stil.
Böckerna trycktes upp i Finland och på första bilden ser ni hur böckerna kommer med långtradare, en finsk chaufför som inte kunde många ord engelska. Han hade ingenting att lyfta ut böckerna med så vi fick ringa vår snälle granne som släppte vad han höll på med, satte gafflar på traktorn och kom och hjälpte oss lyfte av de 8.000 böckerna.
Första gången vi fick böcker kom de i kartong, nästa gång kom de i "lösvikt" (se bilderna). Då var det bara att packa om böckerna ned i kartonger och bära in dem. Eller bära dem, 10 stycken åt gången, i famnen för att därefter stoppa in dem i hyllor och stappla dem på pallar.
Varje gång jag fick ny bokleverans var jag lika glad. För det innebar nämligen att jag hade lyckats sälja den tidigare tryckningen av böcker, som därefter finansierade nästa bok. Det rullade på.
Att ta emot böcker utomhus var lite vanskligt och många gånger hängde regnet i luften. Ibland när vänner ringde och frågade om de fick komma på besök bokade vi in dem till den väntade leveransen. På så sätt hade vi några fler händer som kunde bära och det gick mycket snabbare att få in böckerna.
Det får mig att tänka på när vi hade hjälp av goda vänner med en femåring och en sjuåring. De bar också, några ex i taget. När vi stod och tittade på den stora stapeln av boken Svarta Döden sa femåringen: Men Kim... Varför köper du så många av samma bok? Jag svarade då: "Jag har inte köpt alla de här böckerna, det är jag som har skrivit de." 5-åringen rynkade pannan och sa: "Men varför skriver du så många samma böcker, är det inte bättre om du skrev olika böcker." Inom mig skrattade jag, men jag var allvarlig när jag svarade henne: "Jag har bara skrivit en bok och sedan har jag kopierat den så att det har blivit så här många." Femåringen stirrade oförstående på mig och då kom sjuåringen till min hjälp: "Du förstår hon har klonat den!" "Jaha!" sa femåringen och såg väldigt nöjd ut. Nu visste hon varför jag hade så många av samma bok. En förklaring jag aldrig skulle ha tagit till, för jag hade inte trott att femåringen visste vad klonad var för något.
En gång var jag ensam hemma och var tvungen att körde in alla böckerna själv. Jag lade presenning över böckerna och sedan jobbade jag så fort jag kunde, eftersom himlen var täckt av svarta regnmoln. Det tog mig sex timmar att få in böckerna och när jag klev in genom dörren med de sista böckerna i famnen släppte molnen slutligen ifrån sig en störtflod av regn. Turen var på min sida.
Det blir en hel del böcker när det kommer 8.000 böcker på en gång. Innan vi har fått stapplat upp böckerna och fått in dem i hyllor och garderober, är det böcker överallt! Men bara för ett tag, för snart går böckerna iväg ut till butikerna och det blir genast mer utrymme i huset.
Med 14 titlar gick det inte längre att ha böckerna i huset. Det insåg vi redan till 9:e titeln och vi sökte andra lagermöjligheter, eftersom vi knappt kunde ta oss fram mellan kartonger och bokstaplar.
Då fick böckerna vara på ett lagerhotell fyra mil härifrån. I början kändes det konstigt att inte långtradaren kom hem, att jag inte behövde bära in alla böckerna själv.
Men åh, vilken lättnad det ändå var. Jag behövde inte vara hemma och passa långtradaren, jag behövde inte vara rädd för att det skulle vara dåligt väder och framförallt behövde jag inte bära alla böckerna. De ringde från lagerhotellet när böckerna kommit. Då slängde jag mig i bilen och åkte iväg för att se de första exemplaren. Jag lyfte ut det första exemplaret, luktade på det och bläddrade igenom det för att se om det var korrekt. Varje gång kände jag stolthet och glädje över att jag hade åstadkommit ännu en bok att sätta i MIN bokhylla. För även om mina böcker nu säljer mycket bra, skriver jag fortfarande bara för mig själv och för att jag ska kunna sätta en ny bok i min hylla.
Med jämna mellanrum var vi tvungna hämta hem böcker ifrån lagerhotellet eftersom vi fortfarande skötte packningen och faktureringen av böckerna. Det blev en hel del körningen, speciellt i november/december då vi säljer många böcker.
DHL kom och hämtade våra paket och körde ut dem till bokhandlarna. Vi hade ett par hundra böcker av varje titel hemma, så det var fortfarande väldigt många böcker, men nu på begränsade ytor.
Erfarenhet av egenutgivning
Både jag och min man har lärt oss mycket under de år jag har haft förlag. Det har varit jobbigt, tufft med ekonomin, långa arbetsdagar och mycket slit. Men... det har varit värt det. Vi har så roligt tillsammans och jobbar för något gemensamt. Dessutom känns det skönt att ha möjlighet att bestämma ALLT: Vad boken ska handla om, omslaget, när boken ska komma ut, hur många exemplar den ska tryckas i och hur många olika titlar jag kan ge ut per år. Det är en stor frihet att kunna bestämma så mycket. Jag älskar det!
Utan min man, Jan, hade jag aldrig klarat det. Han har varit till ovärderlig hjälp, både med goda råd och som arbetskraft, han är chef på Roslagstext, lagerarbetare, packare, ekonomidirektör, ja, precis allt. Jag... jag är bara en vanlig författare, som får göra precis det jag alltid har drömt om att göra: Skriva böcker och sätta dem i min bokhylla.
Tiderna förändras
Allteftersom vi fick fler böcker blev det ohållbart att ha böckerna hemma. Därför har vi dem numera liggande på Förlagssystem. Dit kommer böckerna direkt från tryckeriet, de skickar ut beställningar, tar emot returer, fakturerar och sköter det mesta. Det kostar en hel del, men det är skönt att slippa allt det arbete jag beskrev ovan. Visst var det roligt och jag är glad över att ha fått uppleva det, men nu är det nya tider. Nu lägger jag all den tiden på att skriva nya böcker, vilket har resulterat i att jag kommer ut med fyra till sex böcker per år. Bokhyllan fylls på i allt raskare takt.
Frågor
Om du har frågor angående att ge ut på förlag får du gärna ställa dem här i kommentarer, eller mejla Kim M Kimselius, så ska jag försöka besvara dem i den
mån jag kan.Kram från Äventyrsförfattaren Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!