För tio år sedan började jag blogga...
Tänk vad tiden går fort. För tio år sedan på Bokmässan i Göteborg började jag blogga efter att ha gått en kurs om sociala medier en kväll efter mässan.
Det kändes konstigt i början, som att skrika rakt ut från ett högt berg, utan att någon hörde mig. Men så började läsarna ramla in. Jag fick många nya vänner den vägen och flera föreläsningar i Singapore genom bloggvänner.
Förr var det många som kommenterade varje blogginlägg. Det var inte alltid snälla kommentarer, ibland verkade det som om folk bara skrev för att vara elaka, men då sa de andra följarna till.
Nu känns det åter som jag står på ett berg, ropar och ingen hör, eftersom det nästan aldrig är någon som kommenterar inläggen. Däremot ser jag ju att de läses. Jag undrar om det där är en trend?
Allting i livet ska gå snabbt, ingen tar sig tid att klicka in på en länk, utan läser bara den text som ligger innan länken, kommenterar utan att ha läst hela blogginlägget efter att det har lagts ut på sociala medier. Allting ska gå så fort, ingen tar sig tid att stanna upp och reflektera, diskutera och göra nya bekantskaper genom bloggarna.
Jag saknar alla de bloggar jag följde, personer som var aktiva, levde utomlands, reste mycket och tillförde mitt liv spänning och nya platser att vilja resa till.
Bloggen är för mig lite som en dagbok, dit jag kan gå tillbaka för att se vad som hände under året. Men det är även en sida för mig att dela med mig av min oändliga kunskap inom författarskapet, tryckeribranschen, reklambranschen och egenutgivning. Jag har arbetat på tryckeri och med reklam, jag har varit författare sedan 1997, 22 år, och jag har varit egenutgivare en hel del av dem åren, även om jag från början kom ut på ett stort, etablerat förlag. Jag bär så mycket kunskap inom mig, du skulle bara veta.
Mycket av kunskapen delar jag med mig av på mina skrivarkurser och här på bloggen.
Ofta förundras folk över att jag så öppet delar med mig av mina tips och råd och inte behåller kunskapen för mig själv. Varför skulle jag göra det? Jag tycker om att dela med mig. De brukar säga "delad glädje är dubbel glädje" och lite så är det med kunskap också. Det är bättre att den sprids än göms undan i en skrivbordslåda, eller hur?
Hoppas du tycker om min blogg, du får gärna kommentera, det tycker jag om.
Ha en fin dag!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna
gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj så rätt du har. Man läser och hastar vidare till nästa läs. Lägg till en aspekt till, klicka inte på länkar du får virus.
SvaraRaderaJag vet, lever lite farligt😁
Såklart man delar med sig.
What comes around, goes around!
Hej Unknown
SvaraRaderaTack för att du kommenterar.
Kram Kim :-)
Hej Kim!
SvaraRaderaJag har följt din blogg i tre år nu sedan jag gick en av dina skrivarkurser på nätet. Främst läser jag dina inlägg på Facebook, men även här på bloggen. Tack för alla skrivtips och all inspiration! Jag älskar också att följa dina öden och äventyr i livet och dina fina hundar. Nu har jag också hittat fram till dina skönlitterära böcker. ❤️
Kram Kim
Hälsar Lena
Hej Lena
SvaraRaderaÅh vad roligt att du berättar det. Så härligt att åter ha fått kontakt med läsarna. Tack <3
Kram Kim
Heja dig Kim!
SvaraRaderaJa bloggvärlden har förändrats under de här åren. Dagboksskrivandet har flyttat till Instagram tror jag. På gott och ont. Själv petar jag på med mina bloggar även om det är få som kommenterar.
Jag har inte följt dej så länge, men jag tycker mycket om att läsa din blogg. Du har så rätt i att allt ska gå så fort, vi tappar så mycket på vägen när vi har så bråttom. Valfriheten kan också ställa till det på sociala media - det är mycket som verkar intressant och spännande - för mycket ibland. Jag tog en rejäl paus från Facebook över ett år och det mådde jag bra av.
SvaraRaderaHej Kristina
SvaraRaderaBra, sluta inte blogga! Jag älskar dina blogginlägg! Jag tycker det är jobbigt att "dagboksskriva" på Instagram eftersom det tar så mycket längre tid att skriva på mobilen än på datorn, iallafall för mig.
Kram Kim
Hej Karin
SvaraRaderaTack! Även om du inte har följt min blogg länge, är du en av de som är flitigast med att kommentera. Det är jag tacksam för. Du har rätt i att allt ska gå så fort, många tar sig inte tid att stanna upp och reflektera. Det är synd, det är i de stunderna som mycket sker inom oss.
Kram Kim :-)