Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

fredag 2 april 2010

Varför känner man saknad...

Påsken är eftertankens tid. Är det därför saknaden känns extra stor, eller är det för att våren är på väg. Kanske beror det på att min mamma skulle ha fyllt år för någon dag sedan, eller att det är ett år sedan senaste dödsfallet inom familjen. Eller är det för att så många har försvunnit från oss inom loppet av några år, ja när det var som värst försvann tre personer inom loppet av en vecka, alla i olika åldrar.

Är det då underligt att man känner saknad, längtar till tider som har flytt, när vi var små, när vi var mamma-pappa-barn med mostrar och morbröder, fastrar och farbröder och kusiner, där alla fortfarande fanns i livet. Mormor, morfar, farmor, farfar. De flesta är borta, älskade och saknade.

Kanske jag springer genom livet för att jag inte ska hinna känna saknaden efter alla de kära som har försvunnit ur mitt liv. Eller springer jag så fort för att jag själv är rädd för att försvinna?

Kramisar från Kim, (som springer allt fortare ju äldre jag blir)

3 kommentarer:

Anonym sa...

spring inte vännen...det hjälper inte...
acceptera det som händer, hur hårt det än känns..det finns en mening med allt som händer, även om man inte förstår just då...
sakta ner och var rädd om dej själv...
kram från annelie

Evas värld sa...

Kim, jag önskar dig tid för vila och eftertanke, lite påskfrid. För det är sant det du säger - jag känner igen mig - ibland fyller man livet med så mycket för att man inte ska ha tid att känna sina egna rädslor och sin ångest. Jag känner att meditation och yoga har hjälpt mig en bit på väg. Det får mig att bottna i mig själv, så då kan man ju fråga sig varför jag inte varit på något yogapass sedan i höstas! Jag springer verkligen runt i mina kringelikrokar!

Kimselius sa...

Tack Annelie, men det är svårt att stanna upp. Kramisar Kim

Eva, ett yogapass låter perfekt. Även Qi Qng (som jag aldrig lär mig stava till)är bra för att varva ned, men jag har inte stannat upp tillräckligt länge för att ta mig tid till det. Men nu ska jag stänga ned datorn, lägga mig på golvet och kela med hundarna. Det gör underverk för sinnet. Kramisar Kim