Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

söndag 28 november 2010

För länge sedan...

...var min nu 87-åriga pappa en liten pojke. Min pappa skriver sina memoarer, påhejad av mig. Det har gjort att många gamla minnen kommer upp.

Eftersom jag just nu bor i min sommarstuga med utedass och utedusch (brrr) så kom givetvis dagens samtal mellan pappa och mig in på hur han hade det när han var barn.

Han berättade hur de först hade dass i källaren, där tunnan fick bäras ut och tömmas i ett stort cementkar (minns fortfarande det där karet!) ute i trädgården. Det skulle röras om i karet för att senare bli gödning för växterna i trädgården. Kan tillägga att farfar hade en enastående trädgård med Dahlior som jag aldrig har sett sedan dess, gigantiska blommor, höga och stabila.

Pappa berättade att de flyttade ut dasset utomhus och då gick avloppet från dasset rätt ut i det stora cementkaret, fortfarande användes det till gödning. Om jag inte minns fel var det flera hål i dasset så att man kunde vara flera på dass samtidigt.

Jag har mulltoa här i min sommarstuga. När tunnan är full tar jag ut den och sätter i en ny tunna, där innehåller har förmultnat och blivit jord, som jag hällt ut över trädgården. Men jag minns i min ungdom, när jag hade köpt mitt allra första hus. Då hade jag också tunna (där innehållet inte hade förmulnat), som skulle bäras ut för att sedan hämtas av latrinkillen. Minns en i dag när killen skulle lyfta upp en tunna från ett annat hus, precis när jag var på väg att passera honom, han ryckte till lite extra för att visa musklerna och just när han svingade upp tunnan på flaket till lastbilen gick locket av och allt innehåll rann över den stackars killen. Gräsligt.

När vi fick vår första vattentoalett i mitt barndomshem vågade jag inte spola för att jag var rädd för att följa med ned i avloppet... Nuförtiden tror jag att dagens barn inte vågar sätta sig på ett utedass av rädsla för att falla i, eller att något ska hoppa upp ur hålet...

När jag gick i skolan hade vi också utedass, där satt vi i långa rader och uträttade våra behov. Pojkarna tyckte det var kul att försöka kika in på oss underifrån... Då pep vi som förskrämda möss och ropade på fröken.

Ja, det var lite dasshistoria. Skulle egentligen bloggat om min signering idag, men har inte lyckats få in fotona i min lilla dator, så det blogginlägget kommer imorgon istället!

Ha det så bra!

kramisar Kim

4 kommentarer:

http://mixtillmax.blogspot.com sa...

Fick något av en flash-back när jag läste ditt blogginlägg.Vi bodde i ett rum o kök(vi 2 flickor sov i kökssoffan och föräldrarna i en bäddsoffa i stora rummet),vedspis och kallvatten inne,men vi delade toaletten som var i farstun med grannarna på samma våningsplan som oss ,Vattenklosett jojo men!Har även minnen från utedassens tid,vi bodde på somrarna i skärgården på Kråkmarö,härligt utedass väggarna var tapetserade med kungabilder,det var tider det.
//Anki

Emmama sa...

Härligt med gamla minnen! Älskar min morfars historier! Kram!

Ewa-Louise Ebba sa...

Du brukar ju inte prata skit i vanliga fall - så vitt jag vet - så det var omväxlande med lite skitsnack för en gångs skull:-)

För mig kom det också tillbaka minnen från en del utedass som passerat under livets gång - kul:-)Kram

Kim M. Kimselius sa...

Hej Anki. Javisst var det konstigt att kungafamiljen alltid fick sitta på utedassens väggar? Tyckte man inte att de förtjänade en bättre plats? Kram Kim

Hej Emmama: Ja det gäller att ta vara på de äldres berättelse. Kram Kim

Hej Ewa-Louise: Ja den här gången blev det lite skitsnack. Mycket beroende på att inte mina bloggbilder kom fram så att jag kunde skriva det jag ville. Kram Kim