Mysig dag på Montessoriskolan i Eslöv

Just kommit hem efter en lång dag på vägarna och i Montessoriskolan i Eslöv.

Utanför är det kolmörkt, kontrast efter att ha varit i Skåne, där himlen aldrig tycks bli ordentligt mörk eftersom de omkringliggande städerna lyser upp natthimlen.


Har haft en fantastisk dag på Monessoriskolan. Vilka elever! Helt underbara! Mycket duktiga på att skriva, både 3-4:an och 5-6:an. De större eleverna skrev längre berättelser, men det är ju så det är. En del var riktiga författarämnen.

Här ser du två eventuellt blivande författare...


















Hade två-timmarspass med tålmodiga elever som satt stilla och lyssnade den första delen av passet. Då berättade jag om min väg till författarskapet, berättade om några av mina böcker (har nu sexton böcker så det hinns inte med att tala om alla). Den andra delen av passet fick de vara aktiva och skriva egna berättelser, efter att jag lämnat skrivtips och goda råd, och delat ut mina förbereda skrivkort. Du ser ett av korten på bilden här nedan.














Kortet innehåller ett kort utdrag ur någon av mina böcker, ett spännande utdrag som ska locka till att vilja fortsätta skriva.

















Eleverna fick välja att fortsätta berättelsen direkt där mitt utdrag slutade, skriva vad de trodde hade hänt innan, eller skriva en alldeles egen berättelse utifrån den inspiration de hade hämtat från mitt korta läsprov.
















Det var inte svårt att få igång dem. Alla skrev flitigt och det blev både ett och två blad och några ville fortsätta skriva efter att de hade lämnat in sina berättelser till mig.

















Det var roligt att se de annorlunda händelser som formades utifrån mitt korta smakprov. "Jaha, sådär kunde jag också ha gjort", tänkte jag ibland när jag läste över någons axel.

Här ser du lärarna Ingrid och Eva som har hållit mig sällskap under dagen.















Jag blev bjuden på riktigt, riktigt god mat på skolan och tur var väl det för sedan var det flera timmars bilkörning hem. Idag var väglaget betydligt bättre än förra gången jag körde hem från Skåne.

Stannade till vid Ekerödsrasten och köpte julskinka. De brukar ha supergod julskinka, få se hur den är i år.

De stora vägarna var saltade och fina, men de sista milen hem var hemska, tjockt lager snö täckte vägen och där det inte var alldeles spårigt var vägbanan som en gigantisk tvättbräda som skakade om både mig och bilen rejält. Inte kul! Halvvägs hem mötte jag tre plogbilar som körde efter varandra och skrapade av det tjocka lagret med snö, då insåg jag HUR tjockt lager snö som låg på vägen, för när jag råkade komma över i motsatt körbana vid ett tillfälle var det svårt att ta sig tillbaka till rätt körbana igen.

Känner mig mycket nöjd med dagen och bär fina minnen inom mig från mina möten med alla dessa leende, entusiastiska elever på Montessoriskolan i Eslöv. Tack för att ni gav mig en sådan fin dag!

På lördag signerar jag hos Bokia i Helsingborg. Innan dess tänkte jag stänga in mig i min skrivarlya och skriva för fullt. Kanske dyker det upp ett smakprov på Theo och Ramona sidan de närmsta dagarna.

Kramisar från Kim

Möte med debutanten Emma Andersson på Sago & Fantasyhelgen i Stockholm

Det var slumpen/ödet som förde mig till debutanten Emma Anderssons föreläsning. Hade jag inte tagit miste på lokal utan istället hållit min föreläsning för de åhörare som väntade på mig, hade de inte blivit slussade till Emmas föreläsning, dit jag också skickades när jag väl upptäckte misstaget.

Tyvärr hade Emma redan pratat en stund och jag avbröt hennes föreläsning. Hoppas jag är förlåten.

Det var som att sitta och lyssna på mitt eget allra första föredrag, hur jag berättar hur overkligt det känns att min bok äntligen kommit ut, ja hela vägen från det Emma skickade in sitt manus till Opals bokförlag tills nu var ihågkommelse för mig, för det är nu 13 år sedan jag debuterade. Tänk vad tiden går fort.

Emma berättade om sin bok Där drömmar blir till och läste ett kapitel för oss åhörare och jag var fast.
Verkligt fattig är den som aldrig har drömt. När Olivias gammelmormor dör får Olivia ett guldhjärta. Vad hon inte vet är att gammelmormor under hela sitt liv varit guldhjärtats väktare och lämnar nu det till Olivia. En berättelse som vävs av både dröm och verklighet leder Olivia till Enderra. Ett land som hotas av tyranni och vars prins Olivia blivit förälskad i.

(Nu ligger Emmas bok på mitt nattduksbord och väntar på att jag ska hinna läsa den och alla mina andra författarkollegors böcker.)

Det var roligt att lyssna på Emma och få träffa Opal Bokförlags ägare, som jag hade en trevlig pratstund med på Bokmässan i Göteborg i höstas och nu åter fick en chans att prata med. Fick även chans att prata lite med Emma och det visade sig att hon hade läst mina böcker! Jättekul!


På söndagen var det lite mer fart på besökarna och många hängde på låset, precis som vi som inte blev insläppta före publiken, en miss av arrangörerna. Här ser ni mig tillsammans med min publik, på en av föreläsningarna. Det var roligt att inte ha så stora grupper att föreläsa för, eftersom det då blev mer som ett samtal mellan mig och publiken. Här diskuterade vi både boken Svarta Döden om digerdödens härjningar i Florens, Om boken Boudicas strid mot Romarna och den keltiska krigardrottningen som stred mot Romarna. Men vi talade även om skrivprocess, researchresor och mycket mer. Jag hade fantastiskt kul och det verkade som om även publiken hade det. Det var kul att få prata med en person som kände till Boudica och visste vad jag talade om.
















Här är en av mina andra föreläsningar i Medeltidskyrkan, en lite läskig plats att vara på. Den var inte så här upplyst som på bilden, det är blixten på min kamera som har lyst upp den dunkla omgivningen. Det här var också en jätterolig föreläsning, där vi bara talade om boken Svarta Döden, med allt vad det innebar, pesten, råttor, smittan, loppor, Florens och mycket mer som rörde sig runt boken. Dessutom var åhörarna mycket nyfikna på min nya bok På liv och död i andra världskrigets skugga. Men det enda jag berättade där var att de kunde kika in på länken Theo och Ramona och läsa smakprov ur boken allteftersom jag skriver den.


















Mina författarkollegor Jonna Berggren och Anna-Klara Mehlich föreläste också i Medeltidskyrkan och jag passade på att fotografera dem, stolt poserande med sina böcker Isporten och Gunga åt Öster.


















Det blev många promenader runt omkring i museet eftersom föreläsningssalarna var utspridda över hela museet. Varje gång jag gick till Medeltidskyrkan passerade jag Tolkiensällskapet som hade dansuppvisning båda dagarna och även lät publiken vara med.






















Tror att jag hann utforska varenda skrymsle och vrå på Historiska museet innan helgen var över. Här ser du nedgången till Guldkammaren där många guldskatter fanns. Där fick man inte fotografera, men jag tycker att trapporna ned till källarvalven var fantastiskt vackra med sina gotländska bildstenar och vackra väggmålningar och här var fotografering tillåten.


















Du kanske förstår att en plats som Historiska Museet väcker fantasin hos mig som skriver Historiska äventyrsböcker. Tänk vilken berättelse jag kan väva runt den här gamla kistan...



















...eller de här otroligt vackra gamla dörrarna.
Det var en jättekul Stockholmshelg, som avslutades med att jag mötte Björn Hellberg på Arlanda. Han var där och signerade sin nya bok. Vi fick tillfälle att prata med varandra i två omgångar. Tycker han är jättego! Vi har signerat tillsammans ett par gånger och han kommer alltid med bra tips och råd och är lite av en mentor för mig. Och varje gång någon säger till mig: "Men hur orkar du signera så mycket", då tänker jag på Björn. Han har signeringsrekord. Ingen i Sverige signerar mer än vad han gör, och det är han som har uppmanat mig att vara ute och signera mycket, jag lyssnar och tar till mig vad han säger och reser runt och signerar för fullt.

Mitt plan var försenat och jag var inte hemma förrän 00.30. Sedan ringde väckarklockan 5.30... Puh! Hade råkat packa ned sladden och mobila bredbandet i bagaget så det blogginlägg jag hade tänkt skriva igår på Arlanda fick vänta till idag istället.

Imorgon ska jag till Eslöv och föreläsa. Har för säkerhets skull åkt ned till Skåne redan idag och tur var väl det, för nu kommer trafikvarningar om att halkan slår till på vägarna och jag är mycket glad över att jag redan är här.

Vi hörs imorgon igen!

Kramisar Kim

Spännande dag på Historiska Museet i Stockholm

En mycket spännande dag närmar sig sitt slut. På första bilden ser du den vintriga utsikten från mitt hotellfönster. När jag tog spårvagnen till Djurgården önskade jag att jag hade haft kameran uppe, för solen brann röd genom molnen över Djurgårdsbrunnsviken och Vasamuseet. En fantastisk syn.





Evenemanget Sago- och Fantasymässan på Historiska museet i Stockholm var mycket välordnat. Fullspäckat program, med både medeltidsdans, sagoberättande, skrivarverkstad, ritarverkstad, pysselverkstad och föreläsningar. Ja det fanns något för alla. Men... Det var inte många som kom.

Här ser du min närmsta granne, som tar en morgonfika innan "anstormningen", som uteblev.























Här ser du Karin på Olika förlag och författaren Anna-Klara som gör iordning sitt bord.


















Här sitter författarna Jonna, Anna-Klara och jag och väntar på anstormningen av skrivsugna till vår skrivarverkstad, men det kom bara två barn. Däremot hade vi långa och givande samtal med varandra.
Eftersom det inte kom så många besökare till museet passade jag på att undersöka museets alla vinklar och vrår. Jag hittade ned till guldrummet, med fantastiska skatter, bara vägen dit ner till underjorden var enastående med runstenar och runristningar på väggarna.

Dessutom tillbringade jag en stund i en ödsligt skrämmande medeltidskyrka längst in i museet. Till slut kom det två män och vi började en livlig diskussion om Digerdöden. Mycket trevligt.

Jag hade många givande samtal under dagen, med en italienare, två tyskar och många författarkollegor. Men desto mindre med besökarna, som sagt... Ändå känns det som en synnerligen lyckad dag, för jag har haft så otroligt trevligt. Imorgon förväntas det fler besökare till museet då söndag är en "museedag" som de sa idag på museet. Vi får se. Om det inte kommer så många människor, kanske jag inte är så trött när jag kommer hem med sena flyget till Blekinge. Dessutom ger det mig tid att tänka mer på de böcker som snurrar runt i mitt huvud för tillfället.

Det gäller att se det positiva i allt, det gör livet lättare att leva och mycket mer meningsfullt! Heller hur?

Kramisar från Kim

Resa i tid och rum, snöoväder och trafikkaos

Hela mitt liv består av en enda lång resa, både i fantasin och verkligheten.

I fantasien reser jag till de mest exotiska platser, känner värmen runt mig, dofterna och den annorlunda miljön. Jag får ta på mig vackra kläder, smaka på ny mat, kittla fantasin med nya historiska upplevelser.

I verkligheten är det något helt annat. Just nu är det ishala vägar, försenade flyg och tåg, inställda tåg. Vilket inte bara påverkar mig, utan även alla andra som är på väg någonstans.

Idag har jag landat i Stockholm. Var uppe i extra god tid för att skotta ut bilen och sedan köra i ett vansinnigt vackert vinterlandskap, där granar böjde sina snötyngda grenar över vägen. Det kändes som om jag var den enda vakna människan i hela världen. Inte ens rådjuren, älgarna eller vildsvinen sprang förbi i billyktornas sken, i den för övrigt kolsvarta omgivningen.

Sista planet från Stockholm hade anlänt försenat kvällen innan, men det stod där på plattan och väntade på oss morgontidiga resenärer som skulle upp till huvudstaden. När alla väl satt sig på sina platser, spänt fast säkerhetsbältena, rätat upp stolsryggarna hör vi kaptenens röst i högtalaren. Han hälsar oss godmorgon och berättar att på grund av snöoväder i Stockholm kommer vi att bli en timma försenade. Ett samfällt NEJ ljöd genom planet.

Jag knäppte upp säkerhetsbältet, lutade stolsryggen bakåt och reste i fantasin istället för i verkligheten. Betydligt enklare, varmare och snabbare. Jag hann ta mig både till Nya Zeelands tropiska värme och andra världskrigets kyla innan jag bryskt förpassades tillbaka till verkligheten av en flygvärdinna som frågade om jag ville ha kaffe eller te. Någon undrade om vi verkligen hade tid att dricka något nu, tänk om vi fick order att lyfta? Men flygvärdinnan visste besked och delade lugnt ut dryck till oss alla.

Det var en väldigt psykologisk flygkapten, för då och då kom han med små optimistiska meddelanden att han "just fått veta att vi skulle få lyfta tidigare, om bara 30 minuter!" Glädjen spred sig genom planet och jag tänkte: Vad lättlurade de är. För en halvtimma sedan sa flygkaptenen att vi skulle få lyfta om en timma, och han säger precis samma sak nu, han har bara dragit av den tid vi har väntat...

Läppjande på mitt varma te försvann jag bort i fantasin igen, bearbetade Kimberlie - Främlingar i huvudet, såg framför mig miljön och kände värmen sprida sig genom mig.

Ett nytt utrop från den optimistiska kaptenen: Nu hade han fått besked om att vi kunde lyfta om 15 minuter... Då hade det gått 45 minuter sedan han hade sagt att vi skulle lyfta om 60 minuter. Men alla blev lika glada som vid förra meddelandet.

Så var det dags. Planet lyfte och det blev en rätt skumpig färd när vi närmade oss den turbulenta luften runt Stockholm. Men jag kände ingenting. Jag var inte där, för trots att min kropp befann sig i ett plan i snöstorm befann sig min själ på Nya Zeeland tillsammans med Kimberlie, Andy och fru Moonwind när de slutligen ställs öga mot öga med de främlingar som länge har gäckat dem. Nu var det väldigt spännande!

Plötsligt dunkade det till i planet, bromsarna slog till och vi hade tagit mark i snöstorm i Stockholm, där plogbilarna körde rad på rad för att hålla en bana öppen för flygtrafik. Det tog mig tillbaka till den kalla verkligheten. Nu fanns det ingen tid att resa i fantasin längre, nu skulle bagage hämtas ut, taxi till Historiska Museet, checka in på hotellet. Blev förvånad över hur lite snö det var i Stockholm jämfört med södra Sverige. Jag som flyttade från Stockholm för att slippa snön insåg att vi hade mer snö där jag bor nu.

Trafikinformationstavlorna på Arlanda lyste röda med förseningar och inställda flyg. Hårdast drabbade var flygen från Europa och Storbritannien. De är inte så vana vid snö som vi nordbor är.

Nu på kvällen gick jag in till Centralstationen för att se hur det såg ut på den trafikinformationstavlan. I stort sett alla tåg var försenade. Där fanns även trafikinformationstavlor för Arlanda och de var fortfarande lika ilsket röda som i morse. Glad att jag kom fram till Stockholm.

Det är vid sådana här tillfällen som jag är glad att jag är författare och kan utnyttja förseningar till något kreativt, som att resa i tid och rum, istället för att känna mig instängd i ett litet flygplan tillsammans med andra frustrerade passagerare.

Hoppas du har det bra där ute i snön och kylan. Här på hotellet har jag det jättebra och kan fortsätta min utflykt i fantasin till varmare land trots att snön ligger på taket utanför mitt hotellfönster. Nu ska jag skriva på min bok Kimberlie - Främlingar!

Kramisar Kim

Theo och Ramona sida

Nu har du som älskar böckerna om Theo och Ramona chans att följa arbetet, dag för dag, med den nya boken På liv och död i andra världskrigets skugga, på den nya websidan Theo och Ramona.

Här kommer att dyka upp tävlingar och andra spännande saker.

Du har möjlighet att recensera de historiska äventyrsböckerna om Theo och Ramona på denna sida.

Websidan är alldeles nystartad, men redan nu kan du läsa några spännande rader ur den 15:e boken om Theo och Ramonas spännande tidsresa till andra världskrigets fasor.

Ser fram emot att läsa dina kommentarer!

Kramisar Kim

Gunga åt Öster Spännande Fantasybok

På bokmässan i Göteborg träffade jag för första gången författaren Anna-Klara Mehlich. Vi bytte böcker och nu har jag äntligen läst hennes fantasybok "Gunga åt Öster mot tidens härskare".

En bok som griper tag, har bra språk och är spännande. Det jag tyckte kändes så speciellt med boken var att den tar upp ämnet tid, hur stressade vi människor är och hur vi glömmer bort varandra på grund av all stress. Det är inget som Anna-Klara skriver i direkta ord, men du känner att hon har det som grund när du läser berättelsen.

Aina kan inte tro sina ögon. Det är mitt i natten och i gungstolen hos morfar sitter plötsligt en okänd kvinna. Hon gungar fram och tillbaka, och hon släpper inte Aina med blicken. Plötsligt stannar hon. "Aina, du enda. Vi behöver din hjälp."
Det är början på det äventyr som ska ta Aina till Öster där hon och den nya vännen Elmi är ödesbestämda att försöka hindra härskaren från att fortsätta missbruka Iluret. Det är den klocka som styr tiden inte bara i Öster, utan också i vår värld.
Den här sommaren i Dalsland blir allt annat än vanlig. Faror finns där man minst anar det, men även vänner i udda skepnader. Aina som till vardags är rädd för det mesta utsätts för de svåraste prövningar och står inför hotet om att förlora allt hon håller kärt.

Ett bra julklappstips att ge bort till någon som tycker om spännande fantasyböcker.

Kramisar Kim