Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med närmare 50 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

fredag 10 juni 2011

Gott slut

Får man lov att säga att en begravning var rolig? För det är precis vad jag skulle ville säga om min kära faster Tittis begravning.
Begravningen var inte rolig för att vi var glada över att hon inte längre fanns, utan för att min faster själv hade ordnat begravningen och absolut inte ville ha en ledsam begravning, utan ville att vi alla skulle ha roligt. Med hjälp av min fasters arrangemang och vår goda vilja gjorde vi begravningen tillsammans till något ljust och glatt, ett minne av vår fasters begravning som går helt i stil med hur min kära faster har levt, som en solstråle, alltid ljus och glad.

Det var solosång, gitarrspel och alla barnbarnen sjöng för sin kära mormor och farmor. Jag beundrar både solosångaren och barnbarnen, eftersom de stod vid kistan och riktade sången till min faster. När det var min tur att gå fram till kistan och ta farväl var det inte så lätt att hålla gråten borta och få fram de ord jag ville säga.

Det var som om änglarna grät för att min faster var död, för regnet piskade oss när vi gick till kyrkan, piskade fönstren i kyrkan och sedan kastade sig regnet obarmhärtigt över oss igen när vi kom ut. Det kändes befriande med regnet, för då var det inte bara vi här på jorden som grät av sorg och saknad. Men kanske änglarna grät av glädje över att min faster nu fanns vid deras sida?

Prästen var helt fantastisk. En lättsam jordfästning i kyrkan och vid samlingen efteråt höll han en riktig stand up comedy show och involverade oss alla. Många glada skratt ljöd genom lokalen.

Det var roligt att träffa många av de släktingar som jag inte har träffat på många, många, många år. En av dem var Rustan som lärde mig  latinska namn på växter när jag var barn. Nu blev det "läxförhör" på växternas latinska namn, men inte kom jag ihåg något av dem, medan Rustan rabblade upp alla latinska namn på de växter vi såg utanför fönstret.

Det blev många kramar, många glada skratt, många kära återseenden och trots den saknad som vi alla bar inom oss, så hade min kära faster lyckats med just det hon hade försökt åstadkomma när hon planerade sin begravning: En rolig begravning!

Tack kära faster Titti, för ett långt och underbart liv tillsammans med dig, och för att du gjorde den här mycket svåra stunder till något som symboliserade den person du alltid har varit. Något vi alla kommer att bära inom oss för livet.

Läs tidigare inlägg om min faster.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.