Annorlunda dag på Annedalsskolan i Kävlinge

Om du läst mina tidigare blogginlägg vet du att jag alltid gör resan till signeringar och föreläsningar till något roligt och speciellt. Den här morgonen kändes bra när jag startade min resa mot Annedalsskolan i Kävlinge. Solen sken från en molnfri himmel för första gången på över en veckas tid.

En bra ljudbok höll mig sällskap första biten av resan. När den tog slut laddade jag i nästa bok som var en ljudbok av Arto Paasalinna. Det var ett tag sedan jag lyssnade, eller läste något av den finländska författaren. Med ett leende på läpparna satt jag och hörde hur taxichauffören körde genom nu för mig välkända platser i Finland, eftersom jag under två års tid gjorde många föreläsningsresor runt om i hela Finland.

Det var mycket trafik på E22:an, många vägbyggen och det kändes skönt att svänga av stora vägen. Mitt leende blev bredare när jag såg stora flockar av fasaner som gick på fältet utefter vägen. Det kunde ha varit omkring 50 fasaner. Aldrig tidigare har jag sett så många på samma ställe.

Redan mottagandet på parkeringen gjorde att jag kände att mitt besök på Annedalsskolan i Kävlinge skulle bli mycket trevligt. Det var rektorn för skolan som tog emot och visade vägen till lärarrummet, som var något av det vackraste lärarrum jag har sett. Hela rummet andades atmosfär och glädje..

Bibliotekarien Maria tog hand om mig under hela dagen, lotsade mig mellan klassrummen och lärarna, såg till att jag fick mat och te. Det var ett mycket trevligt sällskap!

Jag föreläste för en 4:a, en 6:a och en 5:a. Här är det fyrorna som stolt visar upp sig tillsammans med mig.

Det är alltid spännande att komma hem och gå igenom bilderna i kameran. De är alltid så olika, beroende på de personer som har fotograferat. Här har jag blivit fotograferad när jag med en enkel skiss visar hur en giljotin fungerar. Förstår du hur den fungerar, inte... Ja, jag sa ju att skissen var enkel...

Samtliga klasser satt tysta och lyssnade intresserat när jag berättade om min väg till författarskapet, om mina böcker, vad som fått mig att skriva böckerna och mycket annat.

Här berättar jag om vilken central roll Werner Dieterman har i boken På liv och död i andra världskrigets skugga.

Efter att jag har pratat konstant i 45 minuter är det dags för eleverna att vara aktiva och ställa frågor, något de här klasserna var otroligt duktiga på.

Den sista klassen jag besökte hade gjort en sammanställning, i bild och text, av min bok Tillbaka till Pompeji. Här beundrar jag alla bilderna.

Bilderna var placerade så som handlingen utspelat sig i boken. Här är bild 1

Bild 2.

Bild 3. Kan du din Tillbaka till Pompeji? Kan du med hjälp av bilderna lista ut var i boken du är just nu, eller måste du ta hjälp av texten bredvid bilden?

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Bild 7

Bild 8

Bild 9. Har du tappat bort dig ännu, eller hänger du fortfarande med i berättelsen?

Bild 10

Bild 11

Bild 12

Bild 13

Bild 14

Bild 15. Nu är du långt in i handlingen och berättelsen i Tillbaka till Pompeji är just nu mycket dramatisk och otroligt spännande.

Bild 16.

Bild 17. Nu blir allt bara värre och värre för människorna i Pompeji.

Bild 18. Nu gäller det att springa för livet om invånarna i Pompeji vill undgå Vesuvius raseri.

Bild 19.

Bild 20

Bild 21. Ja, nu är det för sent för de som inte har gett sig av ifrån staden. Nu är de begravda under ett tjockt lager aska.

Bild 22. Nu börjar vi närma oss slutet på Tillbaka till Pompeji.

Bild 23. Ja, det här är sista bilden och nu är boken Tillbaka till Pompeji slut. Hängde du med i berättelsen?

Det var roligt att besöka en skola där eleverna hade arbetat så mycket med mina böcker i förväg, det gjorde att frågorna som ställdes var väl uttänkta och ibland riktigt kluriga att besvara. Det här var en mycket trevlig skola, med intelligenta, uppmärksamma elever och jättemysiga lärare. Hoppas att jag får komma tillbaka fler gånger, för det gör jag mycket gärna.

Resan tillbaka till min stuga gick även den i solens tecken, det blev lite krypkörning ett par gånger, för det är mycket bönder med betlaster ute på vägarna här i Skåne just nu. Men det är bara att ta det lugnt och tänka som så, att nu får jag lyssna lite längre tid på min ljudbok.

Ja, nu har du fått ta del av ännu en av mina arbetsdagar, som inte slutade där, utan har fortsatt ända fram till nu, när klockan är drygt 21.00. Ännu är dagen inte slut, har ännu några ord kvar inom mig som ska ned i datorn. Hoppas du har haft en fin dag, för det har jag haft!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se