Välkommen till min Blogg

Här vill jag dela med mig av mina skrivtips, intressant fakta, resupplevelser och livserfarenheter.

tisdagen den 7:e juni 2011

Vinn en bok att läsa i sommar

En av böckerna
i serien om
Theo och Ramona
Vill du vinna en av mina historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona som reser i tiden, eller kanske någon av böckerna som utspelar sig på Nya Zeeland och handlar om Kimberlie och Andy?

Det enda du behöver göra för att ha chans att vinna, är att skriva här i bloggens kommentarer, berätta vilken bok du skulle vilja ha, och motivera varför du vill ha just den boken.

Du kan bara välja mellan de böcker som hittills har kommit ut: Totalt sjutton stycken.  
Ännu en av böckerna
i serien om
Theo och Ramona

Här kan du se vilka böckerna är, du kan läsa smakprov ur dem och bilda dig en uppfattning om vilken bok du tycker bäst om och skulle vilja vinna.

Sista tävlingsdag är söndag den 19 Juni. Vinnaren meddelas här på min blogg den 20 juni. Kika in då för att se om du har vunnit.

En av böckerna
i serien om
Kimberlie och Andy
Lycka till!

Kramisar Kim




Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Helvetets Slott


Våren har varit intensiv med många föreläsningar och jag har arbetat mycket med skrivprocessen hos klasserna. Eleverna har varit flitiga och det har kommit ett tjockt kuvert från Brännaregårdsskolan i Olofström.

Oj, vad många fina berättelser! Det var mycket svårt att välja vinnare. Egentligen förtjänar varenda elev att vinna, för det enorma arbete de har lagt ned på sina berättelser. Men det kan bara vara en vinnare och jag har valt Mathias Andersson berättelse.

Helvetets Slott
Kapitel 1
"Det är träningsdags", ropade Emilys mamma.

Emily flög nerför trappan och ut i trädgården. Det är år 600 e.Kr. Emily och hennes familj är häxor. Emily är 13 år och är inte så bra på att trolla. Emilys mamma heter Anna och tränar Emily varje dag. Men idag hände något underligt. Anna sa att Emily skulle träna på att få saker att försvinna. Det gick bra i början, men sjunde gången gick det fel. Emily skulle få en groda att försvinna. Men istället försvann hon själv.

Kapitel 2
Emily vaknar upp i något konstigt rött brinnande ställe. Hon ser alla saker hon tränade på. Hon ser något rött och djävulen kommer fram.

"Hejsan lilla flicka", sa djävulen."Dig har jag inte sett förut."
Emily sa inget.
"Kom! Följ med mig till mitt slott", sa djävulen.
Emily gjorde som han sa och följde honom. När de väl var framme så fängslade djävulen Emily.
"Hahaha!" skrattade djävulen. "Du kommer att dö här nere! Den enda vägen ut är genom portalen bakom min tron", sa djävulen.
Djävulen sprang till matsalen och åt. Emily visste inte vad hon skulle göra. Då såg hon att nycklarna till cellen hängde på väggen. Hon minns att hon hade fått sin tama fågel att försvinna. Hon visslade och fågeln kom. Hon sa åt den att hämta nycklarna.

Kapitel 3
Fågeln kom tillbaka med nycklarna. Emily öppnade cellen och gick ut. Hon smög in i matsalen och såg tronen. Djävulen satt i den. Hon såg portalen ovanför tronen. Hon smög förbi djävulen och var bakom tronen. Men portalen var för högt upp för att hoppa. Hon sa en formel tyst för sig själv och flög upp till portalen. Hon kom tillbaka till sin egen värld. Hennes mamma sprang ut och kramade henne.


Nå, vad tyckte du om berättelsen? Själv tycker jag att den är mycket annorlunda och fantasifull, därför fick Mathias från Brännaregårdsskolan i Olofström bli Gästberättare här hos mig idag.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

måndagen den 6:e juni 2011

Svar på många frågor


Den 29 maj 2001 chattade jag på 1av3.se och besvarade många intressanta frågor om författarskap, skrivprocess etc.
Ibland vällde frågorna in och så här i efterhand inser jag att jag inte fullt ut besvarade alla frågor, eftersom frågan försvann och nya dök upp, vilket gjorde mig lite stressad att jag inte skulle hinna med. Är säker på att du kommer att hitta en hel del intressanta saker i det här inlägget.

Sammanfattning av chatt med författaren Kim M. Kimselius - 29 maj 2011

Här är jag omslagsflicka
till branschtidningen SvB,
när de hade en 4-sidig
artikel om mig i tidningen
Kim M. Kimselius är en välkänd författare som skriver historiska äventyrsböcker för alla åldrar. Hon kan det här med förlagskontakter, hon vet hur man gör när man skickar in manus och hon delar gärna med sig av sina bästa tips.

Söndag 29 maj kl. 20.00 - 21.00 arrangerade vi en livechatt med Kim här på 1av3 i vår serie "Chatta med bokbranschen". Då lottade vi också ut ett signerat exemplar av Kims bok Theos Pompeji. Vinnare blev vår medlem VargenJ - grattis, boken kommer på posten direkt från Kim M Kimselius :)

HÄR ÄR ALLA FRÅGOR OCH SVAR FRÅN CHATTSTUNDEN:

Vid vilken ålder började du skriva på allvar?
− Jag skrev min första bok när jag var åtta år. Har skrivit allt sedan dess, men tyckte inte att jag dög så jag skickade inte in något förrän jag blev äldre.

Hur gick det till när du fick ditt första bokkontrakt?
− Ja, det var en bra fråga. Min man avslöjade för alla mina vänner att jag var författare, för jag skrev nämligen i "hemlighet". Och när alla väl visste att jag skrev så kände jag mig tvungen att skicka in något till ett förlag, och det gick ju bra!

Hur gick det till när du bestämde dig för vilket tema den första boken skulle ha och varför blev det just det temat?
− Jag bestämde mig aldrig för vad min debutbok skulle handla om. Jag har skrivit under alla år och stoppat i byrålådan och valde bara en av alla de böcker som låg i lådorna. Det råkade bli en historisk äventyrsbok, uppbyggde som en tidsresa.

När du skriver en bok, får du någonsin svårt att komma vidare i handlingen? Eller vet du precis vad som ska hända i varje kapitel?
− Jag har inte svårt att komma vidare, det bara flödar på hela tiden när jag skriver. Men jag jobbar ofta fram boken med gula lappar innan jag sätter mig för att skriva och har hela handlingen klar för mig.

Fick du positivt besked första gången du skickade in till ett förlag, eller skickade du till flera? Fick du skriva om mycket?
− Eftersom jag har skrivit sedan jag var åtta år och började närma mig 40 innan jag skickade in så... Ja, jag hade skrivit mycket. Men jag fick min första bok antagen, även om det dröjde två år innan förlaget svarade att de ville ha mitt manus.

Var får du alla dina idéer ifrån?
− De bara poppar upp inom mig. Har alltid haft livlig fantasi och bara nu under våren har jag kommit på idéer till FEM nya böcker. Så jag skriver för fullt!

Har du aldrig blivit refuserad?
− Nej, aldrig blivit refuserad.

Hur ska man hantera det här med att bli refuserad? Ska man ge upp? Jobbigt att få nej hela tiden ...
− Nej, man ska absolut inte ge upp om man blir refuserad. Det kanske inte är rätt förlag man har skickat sitt manus till, kanske det är fel person som har läst manuset. Om du får nej hela tiden kanske du ska sätta dig och läsa igenom manuset igen och se om du kan förändra något.

Skriver du flera böcker samtidigt, eller en i taget? Och hur ser en vanlig dag ut för dig?
− Jag arbetar ofta med flera böcker samtidigt. Finns egentligen inga vanliga dagar för mig. Men när jag är hemma och skriver då försöker jag hålla 8-17 arbetstid, med lunch. Sedan arbetar jag på kvällen igen när jag har ätit och varit ute med hundarna.

Måste man ha fasta skrivtider för att lyckas? Gå till jobbet liksom?
− Nej, det behöver man inte. Jag kan sitta och skriva precis var som helst. Hela min bok Kinesiska Draken skrev jag på hotell i Finland och på flygplatser. Det gäller att "Gå in i berättelsen". Då kan man sitta var som helst och när som helst.

Det är väl flera personer på förlaget som läser manuset? Det kan väl inte hänga på bara en person
− Det är först en person som läser ditt manus, om den personen tycker om det du har skrivit är det någon annan som läser det. Men om första personen inte tycker om manus så går det inte vidare.

Oj då får man hoppas att den första personen har samma boksmak som en själv!
− Ja, det är precis det jag menar att man inte ska ge upp. Det gäller att skicka in tills "rätt" person läser berättelsen. Något som är viktigt att tänka på är också att fånga med första meningen, så att redaktören VILL läsa vidare!

Umgås du med andra författare? Diskuterar ni varandras idéer och manus? Testläser osv?
− Hinner inte umgås så mycket med andra författare, förutom när vi springer på varandra ute på jobb. Vet att det finns många författare som läser varandras manus och bollar idéer med varandra. Men det är ingenting som jag gör. Kanske för att jag bor isolerat och har långt till andra författare.

Hur lång tid tar det för dig att skriva en bok?
− Mellan 1,5-2,5 år. Kortaste tiden är 9 månader, från researcharbete, researchresa, skrivandet och tills boken fanns hos bokhandeln. Det var ett beställningsjobb från Finland och resulterade i Det glömda kriget 1808-1809. Hade inte längre tid på mig, jobbade dygnet om med den boken och levde verkligen helt och hållet med arbetet.

Hur många timmar lägger du på research? Hur går det till?
− När jag bestämt vilket ämne jag ska skriva om beställer jag hem böcker ifrån biblioteket och köper även många böcker. Sedan kan jag läsa så mycket som upp till 30-50 faktaböcker. Jag reser till platserna. Ibland pratar jag med människor som har upplevt händelserna, läser ögonvittnesskildringar osv. Då jobbar jag fram berättelsen med gula lappar. När jag är nöjd med fakta så skriver jag boken. Rakt upp och ned!

Lever du på att skriva böcker? Hur många exemplar måste man sälja för att slippa gå till vanliga dagjobbet?
− Oj, hur många exemplar vet jag faktiskt inte... Jag säljer runt 10.000 böcker/år och försörjer mig som författare. Men då får jag inte bara inkomst från bokförsäljningen, utan även från föreläsningar. Dessutom är många av mina böcker översatta och jag får pengar även ifrån översättningarna.

Måste författare i Sverige sälja föreläsningar för att "make a living"? Hur gör man om man är blyg?
− Förlagen vill gärna att författaren deltar i marknadsföringen av böckerna, reser runt till skolor, föreläser på bibliotek, signerar osv. Så var det inte förr, men det blir alltmer att man måste våga visa upp sig själv och prata om "varan"...

Hur känns det att vara ute och möta dina läsare i exempelvis skolorna?
− Det är helt underbart att möta läsare ute i skolorna. Ibland möter jag klasser som aldrig har läst mina böcker och det är också jättekul, när jag märker att jag har väckt läsintresset hos dem efter min föreläsning. Dessutom får jag jättemånga mail och brev från läsarna som berättar vad de tycker om böckerna. Det är jätteroligt.

Det verkar som skrivandet tar en hel del, mer än heltid kanske?
− Ja, skrivandet är mer än heltid. Jag arbetar sju dagar i veckan. Men det känns inte som ett jobb för mig, för jag älskar att få leva i fantasins värld och få skriva mina böcker. Sådant andra gör på fritiden får jag försörja mig på. Underbart!

Hur många böcker har du gett ut?
− Sjutton böcker har kommit ut. Två nya är på G och kommer ut i augusti, så totalt 19 böcker. Dessutom har jag ungefär 20 färdigskrivna böcker i "byrålådorna" och massor av påbörjade böcker...

Får du nånsin skrivkramp och hur gör du för att bli av med den?
− Nej, jag har aldrig fått skrivkramp, däremot blir jag rädd ibland att jag aldrig ska hinna skriva allt jag har inom mig. Får det bubblar av fantasi i mig och jag får hela tiden idéer till nya böcker.

Vilken av dina böcker har sålt mest och varför just den tror du? Vad var vinnarkonceptet med just den boken?
Tillbaka till Pompeji, min debutbok, är den som har sålt mest. Den sålde i 11.000 ex förstaveckan. Nu säljer den nästan lika mycket per år som varje ny bok som kommer ut. Det är också den bok som är översatt till flest språk. Och den blev utsedd som en av årets bästa utländska ungdomsböcker på Island 2009.

Varför får folk skrivkramp om inte du får det? Hur botar man det?
− Jag tror att de som får skrivkramp vill för mycket och inte skriver från hjärtat och låter fantasin flöda. Det är lätt hänt att man petar för mycket i texten istället för att bara skriva rakt upp och ned och därefter arbeta med texten när man är klar med hela berättelsen. För att undvika skrivkramp ska man försöka se det roliga i att skriva och inte känna något tvång. Dessutom ska man vika en stund varje dag och skriva, kanske bara 10-15 minuter. Men man ska skriva.

Kan du sova? Jag menar, hur gör du för att koppla ifrån dina idéer?
− Jag sover och under tiden jobbar min hjärna fram nya berättelser som jag vaknar helt uppfylld av. Då sätter jag mig och skriver ned första och sista kapitlet till berättelsen och skriver stolpar på resten. Sedan får berättelsen vila tills det finns tid att skriva den.

Har du någon författare som förebild?
− Jag har alltid beundrat Selma Lagerlöf. Därför blev jag glad när min redaktör sa "precis som Selma Lagerlöf". Då menade hon inte att jag skrev lika bra som henne, utan att jag kastade in läsarna i berättelsen precis som hon. Jag blev jätteglad för de orden. Dessutom är jag stor fan till Dean Koontz och är jätteglad att jag har samma utlandsagent som honom.

Hur håller du reda på allt researchmaterial?
− Jag har skrivpärmar där jag skriver in all fakta jag tar fram. Jag har ju även faktadel i mina böcker och jag skriver faktadelen medan jag läser in fakta. Då kan jag gå tillbaka till min egen faktadel och hitta det jag söker.

Härligt att läsa om din fantasi och berättarglädje! Inspirerande!
− Tack ! Ja, jag är så tacksam att jag har fötts med all denna fantasi.

Det låter som att du lika bra kunde blivit en grävande journalist :-)
− Ja, det hade inte varit så dumt. Ibland undrar jag vilket jag egentligen tycker är roligast: Researchen eller skrivandet... Tror det är kombinationen som gör skrivandet så roligt!

Vilken utlandsagent har du? Vad är ditt råd om agenter? Lär oss något nytt. Vi vet inte :-)
− Jag har Lennart Sane Agency. Jag hade turen att de kontaktade mig. De ringde mig och sa: "Vi tar inga nya författare, men vi har läst din bok Vikingaträl och är så mäkta imponerade att vi vill ha världsrättigheterna på samtliga dina böcker och lansera dig över hela världen." Jag trodde det var någon som skämtade med mig, men det var det inte. Det är bra att ha en agent som säljer in böckerna så att jag kan koncentrera mig på skrivandet.

Hur ser en deal ut med en agent? %? Vad gör de, respektive inte gör?
− Det gäller att man har personkemi med agenten och talar samma språk. Man ska kunna ställa upp och prata om sina böcker själv om agenten vill. Agenten sköter ALLT! Jag skriver bara på kontraktet. De får 25% och jag tar resten.

Vad brukar du prata om när du träffar skolklasser?
− De beställer olika föreläsningar. Ibland brukar det handla om något historiskt ämne. Just nu har jag under ett års tid föreläst om Digerdöden utifrån min bok Svarta Döden. Annars brukar jag berätta om hur jag blev författare, att man ska våga satsa och tro på sig själv. Ibland arbetar vi med skrivprocessen. Men det de flesta vill veta är hur jag blev författare och HUR MYCKET JAG TJÄNAR!!! Det verkar vara den viktigaste frågan bland barnen.

Teater? Film? Dina manus borde kunna dyka upp även där?
− Ja, det hade varit jättekul om mina böcker blev teater eller film. Det gäller att rätt person får upp ögonen för böckerna. Två producenter har tittat på några av böckerna, men backat för kostnaderna och sagt att de är "kostymfilmer", vilket innebär att det är dyra filmer.

Vad lägger du mest vikt vid när du skriver personerna, handlingen eller miljön eller...?
− I mina historiska äventyrsböcker lägger jag mest vikt vid att få med så mycket fakta som möjligt på ett så spännande sätt att läsaren inte vill sluta läsa! Miljöskildringar är också viktigt, för jag vill få läsaren att känna det som att de är på plats.

Vet du hur du ska bygga upp dina kapitel när du sätter dig ner och skriver, eller ändrar du uppbyggnaden vid redigeringen?
− Alltså... Det här låter säkert konstigt... Men jag sätter fingrarna till tangenterna och sedan kommer bara texten... Jag brukar säga att jag skriver "benet" först. Det är då jag "spottar ur mig" orden. Därefter lägger jag "kött på benet", då läser...jag igenom min text och lägger på mer fakta, miljöskildringar, personskildringar etc.

Vad handlade din första bok om som du skrev som barn?
− Min första bok som jag skrev när jag var åtta år kan ni se på min blogg. Den hette Röda slottets hemlighet och jag var mycket inspirerad av femböckerna. Så jag hade fyra barn och en hund och de åt mycket, precis som i femböckerna...

Hur ser din skapandeprocess ut varifrån kommer dina idéer?
− Idéerna till vad jag ska skriva om kommer oftast när jag sover. Men ibland bestämmer jag mig för att skriva en bok bara för att jag vill resa till en speciell plats, som Kina, Egypten osv. Då läser jag in fakta, skriver "benet" och reser sedan till platsen. När jag kommer hem lägger jag mer "kött på benet", eftersom jag har fått nya intryck under resan.

Så du skriver böcker för att få resa jorden runt hahaha :-) Smart! :-)
− Ja, det stämmer. Eftersom jag reser så mycket brukar min man säga att om jag vill åka till en plats måste jag skriva om den. Under två års tid reste jag runt i Finland och föreläste samtidigt som jag var i Kina och Frankrike på researchresor.

Jag har för lite tålamod för att göra research, hur hittar du tålamod?
− Det bor nog en liten detektiv inom mig, så jag tycker det är jättekul att läsa in fakta. Har alltid älskat historia och att få kombinera det med mina berättelser är perfekt! Då är det inga problem.

Det är SÅ jag vill leva!
− Ja, det är som att leva i en dröm!

Hur har marknadsföringen nått ut kring dina böcker? är du nöjd? eller skulle du vilja ha mer reklam kring dem?
− Absolut mer reklam. Just nu är de stora bokhandelskedjorna mest inriktade på Bästsäljare och tar inte in böcker från små förlag. Då gäller det att fatta telefonen och ringa runt och sälja in boken. Boka många signeringar och våga prata om sin bok med kärlek. För den bok man har lämnat ifrån sig känns lite som ett barn...

Jag har fastnat lite nu efter 130 a4 sidor, ska jag bara fortsätta historien eller gå tillbaka? Skulle behöva hjälp med redigering, hur hittar man den rätta?
− Gå in på min blogg eller hemsida, där hittar du länkar till redaktörer som kan hjälpa dig. Ibland kan det hjälpa att sätta sig ned och läsa boken från början. Och läsa den meden "läsares" ögon, inte med dina kritiska författarögon. Oftast får du tillbaka glädjen och skrivarflödet igen! Lycka till!

Brukar du läsa boken/böckerna högt för dig själv, eller bara tyst?
− Jag brukar läsa mina manus runt 15-20 gånger innan jag skickar iväg till tryck. Sista gången läser jag högt och då hör jag fel som jag inte sett när jag har läst boken.

Ska du vara med på Bokmässan? Vilket förlag har du förresten? :-) Kan vi få träffa dig där?
− Jag ska vara på bokmässan. Har monter B09:20 Mitt förlag heter Roslagstext. Ni får jättegärna möta mig i min monter.

Finns det självupplevda delar/känslor osv. i dina berättelser, inspiration som du tar från dig eller dina närmaste/närmiljön eller är det mesta bara påhittat, om du förstår hur jag menar? När jag skriver texter blir det ofta så personligt, jag har svårt att stänga av det.
− Visst blir det mycket självupplevt. När jag skrev Giljotinen blev min syster ihjälkörd, vilket gjorde att jag lät min huvudperson bli halshuggen i giljotinen för att jag skulle få ur mig alla mina känslor. Det är den bok som är 100% mina egna känslor. Behöver oftast inte leta inspiration, men om jag känner att jag inte hittar rätt ord, då tar jag en runda med hundarna, eller en joggingtur. Då kommer orden! Ja, jag jobbar för fullt hela tiden.

Tror du att många inte lyckas, just för att de inte jobbar så hårt?
− Nej, jag tror att de inte lyckas för att de inte skriver med glädje, utan kräver för mycket av sig själva. Att de försöker skriva något som de tror förlagen vill ha! Skriv från hjärtat, om något du brinner för. Skriv till dig själv och tänk inte på att någon annan ska läsa det du skrivet. Försök inte härma någon stil, eller skriva det som är populärt just nu. Skriv din alldeles egna berättelse, då har du störst chans att få din bok utgiven.

Har du "Post production syndrom" när du lämnar från dig ett manus. Själv har jag blivit lite deprimerad när jag skickat från mig ett manus utan att jag visste vad det berodde på innan jag hörde talas om post production syndrome.
− Nej jag är inte ledsen när jag lämnar ifrån mig ett manus, eftersom jag för det mesta redan har börjat på en ny bok. Däremot längtar jag tills jag får hålla den fysiska boken i min hand.

Jag förstår den där tanken kring kostnaden av kostymfilm som var tidigare. Men jag undrar skulle det finnas behov av att på något sätt föra ut dina böcker genom filmatiserad reklam på något sätt?
− Kanske... Mina fans har gjort små filmsnuttar, trailers av böckerna.

Har du spökskrivit åt någon?
− Nej, jag har aldrig spökskrivit åt något, eftersom jag har fullt upp med mina egna böcker. Däremot hjälper jag min 88-åriga pappa att renskriva och rätta upp hans självbiografi.

Kan du avslöja en bok av en känd författare som spökskrivits? Lite internt författarskvaller :-)
− Nej, tyvärr kan jag inte avslöja någon spökskriven bok, eftersom spökskrivarna själva inte vill avslöja något!

Finns det något du inte kan tänka dej att skriva om och varför?
− Bra fråga... Kommer inte på något just nu... Återkom gärna på Facebook eller på min blogg så får vise om jag kommit på något jag inte vill skriva om.

Funderar ibland på om det är dumt att skriva om en huggorm Sagan om Lennart) Tänk om jag blir utgiven i Amerika och ett barn leker med en huggorm och blir biten, kan kosta skjortan. Måste man tänka så?
− Carina: Du ska inte bry dig om vad andra tänker på. Du ska bara skriva det du vill skriva. Sedan är det upp till förlaget att tänka de tankarna, för det är förlaget som får ta kostnaderna vid en eventuell stämning.

Har du skrivit poesi, Kim?
− Nej ingen poesi direkt. Brukade snickra ihop dikter när jag var yngre, rimma för barnen etc.

Vad är sant om hur mycket ett förlag läser av ett inskickat manus? Får man bara första sidan på sig innan de kastar?
− Ja, det är sant att förlaget ibland bara läser första raden... Om den är bra läser de första stycket, är det bra läser de kanske hela sidan och så vidare. Så det gäller att fånga direkt med första raden.

Hur gör man för att få läsovilliga barn att läsa och intressera sig för böcker?
− Läser lite ur mina spännande böcker, det brukar fånga dem och få dem att läsa även andras böcker senare!

Vilken utbildning har du eller är du självlärd?
− Jag är självlärd.

Hur gör du för att kunna beskriva personerna och miljöerna i dina böcker?
− Man går in i berättelsen och verkligen ÄR där som personen är i berättelsen, man ska VARA varje person man skriver om, uppleva det som personen gör, se det som de har omkring sig... Ja leva i själva berättelsen helt enkelt.

Så du kör rollspel med dina texter?
− Nej, rollspel är väl inte riktigt rätt att säga, men jag lever mig helt enkelt in i berättelserna och är på plats! Jag läser inte som ett rollspel utan jag läser texten rakt upp och ned högt. Jag har dessutom fyra korrekturläsare som läser och rättar.

Ja, det där var frågorna och svaren på chatten hos 1av3.se. Tycker om bredden på frågorna. Nå, hittade du något intressant bland alla frågor och svar?

Om du tycker mycket om att skriva är 1av3.se en mycket bra sajt för dig. Här dyker det upp skrivtävlingar, du kan diskutera dina böcker med andra, lägga upp dina texter och mycket mer. Till exempel chatta med någon författare, redaktör etc.

Ha en bra dag!

Kramisar Kim

Här hittar du skrivtips, hur du skickar ditt manus till förlag och mycket mer

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

söndagen den 5:e juni 2011

Döden knackar på

Njuter av att känna solen värma min kind och vinden rufsa om mitt hår. Det är inte alla som kan göra det längre. Det gäller att ta vara på den tid vi har, för den är alldeles för kort för en del, och ingen av oss vet när det är vår tur att lämna denna jord.

Igår var det min käre svåger Stig som lämnade oss. Hela hans familj fanns runt hans dödsbädd och försökte skänka honom kärlek och värme i hans sista stund på jorden.

Stig kämpade ända in i slutet med den styrka och envishet som han har gått genom hela livet. Det var svårt att se, men ändå på något sätt värmande, för trots att han inte var vid medvetande, trots att cancern tärt på honom, så var det ändå den vanlige envise Stig som låg där och klamrade sig fast vid livet med varje tungt andetag.

Min svåger var bara några år äldre än min älskade Jan, och Stig dog alldeles för tidigt. Skräcken griper tag i mig och jag ser mig själv sitta där, vid Jans dödsbädd, lika uppriven och utom mig av sorg som min kära svägerska Ann-Marie är just i den stunden. Förstår hennes rädsla och fasa inför ett liv utan sin man, för jag känner samma rädsla inom mig. Hur skulle jag orka leva vidare om jag förlorade Jan?

Det har varit några kämpiga år, med många dödsfall i familjen. Nästa vecka ska jag på begravning av min kära faster och snart är det ännu en begravning. Idag är en tung dag som vi trevande tar oss igenom, i vetskap om att det kommer många fler sådana här dagar.

Tankarna löper runt i huvudet och en stilla undran far genom mig: Vems tur är det nästa gång, när är nästa begravning? För frågan är inte OM det är någon i familjen som kommer att dö snart, utan snarare NÄR. Så blir det när man kommer upp i en hyfsad ålder och har fått vara med ett tag.

Jag har alltid varit glad för det lilla och njutit av stunden, men för varje år som går och för varje kär person som försvinner ur mitt liv, så är det som om luften blir klarare, allt omkring mig blir intensivare och jag känner en helt annan närhet till allt omkring mig. Det är det som kallas livet och jag tänker klamra mig fast vid det med samma kämparglöd och envishet som Stig gjorde, ända in i slutet.

Kramisar Kim

 
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

lördagen den 4:e juni 2011

Novelltävling!

Nu är det dags att fatta pennan/sätta fingrarna till tangenterna och börja skriva. Hade jag inte tillhört "etablerade författare" hade jag gett mig på utmaningen. Sätt igång och lycka till!


Icakurirens stora Novelltävling
Släpp loss författaren i dig och var med i Icakurirens novelltävling. 

Vinnarbidragen publiceras i en bok, och första pris är en bärbar dator.  Temat för året är ”Nyckeln”.

Är det en verklig nyckel? Leder den till ett hemligt bankfack, en mystisk bakdörr eller en ny lägenhet? Eller är det en symbolisk nyckel, den som gör att man äntligen förstår sin partner, meningen med livet eller är det nyckeln som öppnar porten till lyckans land?  Använd temat som inspiration och låt fantasin flöda fritt!

Första pris:
En smidig bärbar dator, nya MacBook Air 11 tum, cirkapris 9 495 kr.
2:a–10:e pris:
Inspirerande bokpaket.

Tävlingsregler:
  • Novellen får vara på max 10 000 nedslag inklusive blanksteg. Du får bara skicka ett bidrag.
  • Senast den 15 juli 2011 vill vi ha ditt bidrag.
  • Prisutdelning sker i samband med Bokmässan i Göteborg den 24 september. Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.
Mejla ditt manus som bifogad fil till tavling.icakuriren@formapg.se. Skriv ”Novelltävling” i ämnesraden.

Du kan också skicka det till Icakuriren, Box 6630, 113 84 Stockholm. Märk kuvertet ”Novelltävling”. Märk ditt manus med namn, adress, telefon och e-postadress.

Anställda på Forma Publishing Group får inte delta i tävlingen. Inte heller etablerade författare. Novelltävlingen arrangeras i samarbete med Vulkan bokförlag.

Juryn består av:
Katarina Mazetti, författare
Katarina Mazetti, är journalist, författare och lärare. Hon har varit verksam i flera genrer, däribland kåserier, noveller, romaner, barnböcker och ungdomsböcker. Hon har nominerats till flera priser, såsom Augustpriset, Västerbottens-Kurirens kulturpris, författarstipendium från Svenska Akademien samt Piratenpriset 2011.

Linda Skugge, författare
Linda Skugge är 36 år och bor i Sollentuna. Hon driver vulkan.se, där vem som helst kan ge ut sin bok, både text- och fotoböcker. Dessutom så är hon pr-konsult i Skugge&co.

Petra Jankov från bokbloggen breakfastbookclub.se
Petra Jankov Picha är journalist och internetveteran som bloggat sen urminnes tider. Om böcker har hon skrivit sen 2005. Förra året startade hon bokklubben Breakfast Book Club. Läser helst i badkaret eller i en solstol på altanen och för det mesta blir det deckare, biografier och tidskrifter.

Maria Tomsby som driver skrivarcommunityn 1av3.se
Maria Tomsby är 46 år och bor i Stockholm. Hon skriver poesi och kortare prosatexter, och gav hösten 2010 ut sin debut Fingerblommor. Det sägs att 1 av 3 svenskar vill ge ut en egen bok och i januari 2011 startade Maria skrivarcommunityn 1av3.se för att inspirera alla med författardrömmar.

Skrivtips från jurymedlemmar:
Linda Skugge, författare:
1 Läs mycket!
2 Härma författare du gillar.
3 Låt inte andra läsa förrän du är klar.

Katarina Mazetti,författare:
1 Skriv ner dina idéer direkt.
2 Ha alltid med dig en anteckningsbok.
3 Ta ut svängarna!

Mina skrivtips:
Skriv från hjärtat.
Hitta din egen stil.
Skriv till dig själv!

Här hittar du fler skrivtips.

Nå, vad väntar du på? Det är bara att sätta igång! Det här kan vara första steget till att uppnå din dröm!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

fredagen den 3:e juni 2011

Att välja...

Hon hade beslutat sig, det hade hon. Men ännu hade hon möjlighet att ändra sig. Ännu hade hon inte tagit steget.

Hon väntade. Kanske någon skulle hindra henne i sista stund. Var det därför hon väntade? Ville hon att någon stoppade henne?

All ilska och smärta hon bar inom sig hade gjort valet lätt. Nu stod hon här på klippan, beredd att kasta sig utför. Varför skulle hon fortsätta leva, när hon inte längre hade något att leva för? Han med stort H, han som hon hade gett allt för... Han var borta.

Hon ville straffa någon för sin förlust, men den enda hon hade att straffa var sig själv. Därför stod hon här, beredd att ta sitt straff. Ändå var det något som fick henne att tveka, att vänta ännu en sekund.

Tårarna rann nedför hennes kinder, men hon kände dem inte. Hon såg ut över de vindpiskade vågorna, skummet som yrde runt klipporna som stack upp ur vattnet, långt där nedanför.

Skulle det göra ont? Skulle det gå fort? Hur länge skulle det dröja innan de hittade henne?

Skulle hon verkligen göra det här? Där kom den, tvekan, den där känslan som hon inte kunde sätta ord på. Den som blandades med ilskan, sorgen och smärtan. Hon svalde och blinkade bort tårarna.

Det skulle vara så lätt, bara ett steg rakt ut och sedan skulle all smärta vara borta. Men det var för lätt. Det var inte så det var menat att bli. Hon bet ihop om sin sorg och bestämde sig för att försöka fortsätta leva ett litet tag till. Kanske sorgen skulle släppa, kanske skulle det bli lättare med tiden... Om det inte blev så kunde hon alltid komma tillbaka hit igen.

Hon vände sig om och steg bort från klippkanten. Hon såg sin tonårsdotter stå svartklädd, precis som hon själv var, eftersom de just kommit från begravningen. Hon hade något att leva för, även om hennes man inte längre fanns kvar i livet.

Hon strök bort tårarna och kämpade fram ett leende när hon gick fram till dottern och tog hennes hand.

"Mamma, du skrämde mig! Jag trodde du skulle kasta dig utför klippan!" sa dottern.

Hon lyckades få till ett skratt och svarade:

"Men vilken dum tanke. Hur kunde du tro något sådant?"

Hand i hand vandrade de iväg från klippan och hon visste att när den dagen kom, då allting kändes alltför svårt att bära, skulle klippan och vågorna vänta på henne. Men den dagen hade ännu inte kommit...

Här kan du läsa mina tidigare Tänkvärda berättelser.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

torsdagen den 2:e juni 2011

"För din värme, generositet och fantastiska blogg"

Idag har jag fått en ny bloggutmärkelse som gjorde mig mycket glad, eftersom Maria Engelwinge gav mig utmärkelsen med motiveringen: "För din värme, generositet och fantastiska blogg". Tack Maria för de fina orden!

Dessutom skickar Maria mig två utmaningar:

1. Krama den första person du träffar efter att du har läst det här. (Vet inte om hundar gills, men den första som fick en kram var min hund Tola. Därefter stötte jag på min man och han fick givetvis också en varm kram.)

2. Skriv en lista på tio bra saker om dig själv och sätt ut på bloggen. (Det är nog den läskigaste uppmaning jag har fått...)

Listan:
Jag bär mycket medmänsklighet inom mig.
Jag tar vara på naturen.
Jag skriver bra böcker som lyckas fängsla många läsare i olika åldrar.
Jag älskar att hjälpa andra.
Jag tvekar inte att stanna och hjälpa till när någon skadat sig.
Jag är bra på att klara av "lite skit i hörnen istället för ett rent helvete" (annars skulle jag aldrig hinna med att skriva så mycket som jag gör...).
Jag brinner för att inspirera andra att älska orden lika mycket som jag gör.
Jag är bra på att läsa av sinnesstämningar.
Jag tar vara på de äldres kunskap och sprider det till nästa generation.
Jag är inte långsint, livet är alldeles för kort för sådant, därför har jag lätt att förlåta.

Vill sända kram-utmärkelsen vidare till:

Ingrid på bloggen Franz i England, för dina fantastiska blogginlägg som skildras med värme och glöd.

Eva Linder på bloggen Sweden to Malaysia KL, för dina blogginlägg som alltid berör och skrivs med hjärtat.

Annelie på bloggen Trying to follow my dreams, för att du förtjänar en kram just nu, för att du ska må bättre och inte ge upp hoppet!

Tack ännu en gång Maria för utmärkelsen. Den kramen kändes bra!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

onsdagen den 1:e juni 2011

Tillbaka till Pompeji

Tänk att det kunde bli en sådan uppståndelse bara för att jag ville rädda livet på en hund...
Så här såg bokomslaget ut när jag debuterade på B. Wahlströms

Det var nämligen därför jag skrev berättelsen om Ramona som reser på skolresa till ruinstaden Pompeji: jag ville rädda en hund som jag hade sett på bild. I berättelsen går Ramona runt bland ruinerna och ser gipsavgjutningarna av människor och djur som dött under vulkanutbrottet som förintade staden Pompeji och dödade alla invånarna. Ramona ser gipsavtrycket av hunden. Hon mår dåligt av alla avgjutningarna, sätter sig ned för att vila och somnar. När Ramona vaknar har hon förflyttats i tiden, till Pompeji före vulkanutbrottet...

Här ser du gipsavgjutningen på hunden
som fick mig att skriva boken Tillbaka till Pompeji

För att rädda hunden var jag tvungen att resa tillbaka i tiden, därför uppfann jag huvudpersonen Ramona. Hon får göra allt det jag inte har möjlighet att göra = förändra historien och rädda livet på hunden så att han slipper lida när aska och gifta gaser faller över staden.

Det här är hur bokomslaget se ut idag.
Sedan 2002 ger jag ut mina böcker på eget förlag.
Det var så idén till boken Tillbaka till Pompeji föddes, även om min titel på boken var "Resa i tiden". Det var förlaget som ändrade titeln, något som jag är mycket glad för, eftersom den talar om vad boken handlar om.

Att det blev sådan uppståndelse runt boken berodde på att den sålde i 11.000 exemplar första veckan, vilket uppmärksammades av massmedia och jag blev totalt nedringd. Minns hur jag grät och inte ville heta Kim M. Kimselius längre, för jag ville ju inte bli kändis. Jag skrev bara böcker för att sätta i  min egen bokhylla...

Mitt liv förändrades totalt vid debuten. Jag fick sluta jobba, för det fanns inte tid till det, jag reste runt och föreläste, signerade, intervjuades, medverkade i tv-program, hade besök av tidningar som gjorde "Hemma-hos"-reportage och så skulle jag skriva en ny bok... Ja, det var sannerligen ett nytt liv som tog sin början. Ett liv som jag är mycket glad över att ha fått upplevt och fortfarande får uppleva.

Baksidestext till Tillbaka till Pompeji:
Förskräckt stirrar Ramona på Theo, plötsligt är allt en mardröm.
Ramona är på skolresa till ruinstaden Pompeji. Hon mår dåligt av gipsavtrycken av dem som dött i vulkanutbrottet som utplånade staden. Hon sätter sig ner för att vila och somnar.
När Ramona abrupt väcks ser hon ett levande Pompeji. Ramona inser att hon blivit förflyttad i tiden till Pompeji, före vulkanutbrottet! Hon blir jätterädd. Hon vet att staden kommer att utplånas, alla människor kommer att dö, även hon och Theo, om de inte tar sig därifrån i tid. Men hon vet inte när vulkanen kommer att förinta staden, om hundra år, om tio år eller om tio minuter… 

Ramona möter Theo, som bor i staden Pompeji. Hon försöker få honom och hans familj att inse att berget är en vulkan som snart kommer att förinta staden, men ingen tror henne. Inte förrän Ramona berättar om Pluto, gipsavgjutningen hon har sett på museet. Theo känner hunden och kan inte tänka sig att hans älskade Pluto ska få ett sådant grymt slut. Theo bestämmer sig för att tro på Ramona, men då är det redan för sent...

Älskade att skriva den här boken, ja jag tyckte så mycket om att "leva i" Pompeji, att jag skrev ytterligare en bok som utkom 2010: Theos Pompeji.

Tillbaka till Pompeji är den bok som har sålt allra bäst av samtliga mina böcker. Varje år när jag utkommer med en ny bok, säljer min debutbok nästan lika mycket som den nya titeln. Dessutom är det för det mesta alltid Tillbaka till Pompeji som köps upp som första bok av andra länder. På Island blev Tillbaka till Pompeji utsedd som en av 2009 års bästa utländska ungdomsböcker. Något jag är väldigt glad och stolt över.

Tack vare den fantastiska debuten fick jag smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren" av massmedia. Både läskigt och roligt att få ett sådant smeknamn.

Några recensioner av Tillbaka till Pompeji:
"Kims böcker väver samman historiska fakta med en riktigt riktigt spännande berättelse" ...Just den här boken har en glöd som fångar känslan i Pompeji. Den tar dock slut alldeles för fort! TI
"Har Blekinge fått sin egen Astrid Lindgren? Efter Kim M. Kimselius debut kan man börja undra." Blekinge Läns Tidning.

"Levandegör historisk miljö... Beskrivningen av personer och omgivning är mycket levande..." Bohuslänningen, Alva Strånge.

"Bok som gör dig klok... Ett kul sätt att lära sig..." Mitt Livs Novell

"Vilken succé! Kim M. Kimselius debutbok 'Tillbaka till Pompeji' har sålt i många tusen exemplar." Hemmets Journal, Kristina Olsson.

"Den här boken är jättebra! Spännande, rolig, sorglig och lite hemsk - precis som en riktigt bra bok ska vara!" Allers

"Spänningen växer genom oväntade vändningar..." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman.

"Årets mest framgångsrika svenska ungdomsbok 'Tillbaka till Pompeji'." Smålandsposten, Ann Cathrin Bloom.

"Det jag gillar med Kimselius böcker är just det att jag vet att hon lägger ner otroligt mycket tid på att forska i ämnet, att allting i boken är baserat på fakta, på händelser som faktiskt utspelat sig på riktigt." Helena på Citronodlingen

"Detta är debutboken som Kim M. Kimselius gjorde dundersuccé med julen 1997 och gav henne smeknamnet 'Blekinges Astrid Lindgren'."

"Hon läser så lava sprutar!" skriver Böcker etc

"Tillbaka till Pompeji av Kim M. Kimselius är en riktig höjdarbok att läsa en regnig dag, för då spelar vädret noll roll", säger Världens Bästa Bok om Tillbaka till Pompeji
"Jag tycker att de här böckerna är jättespännande och de är intressanta, därför att man får veta väldigt mycket om tiden Ramona förflyttas till", skriver Matildas Läshörna om Tillbaka till Pompeji
"Jag gillar ju alltid historiska böcker och den här är faktiskt inget undantag, jag tycker om hur det faktiskt känns som om det kunde vara på riktigt", skriver Bookhousegirl om Tillbaka till Pompeji
"Lättläst och spännande bok där du får lära dig mycket om staden Pompeji", skriver Biblioteket Emmaboda Kommun om Tillbaka till Pompeji
"När man läser boken lär man sig mycket, samtidigt som boken är väldigt spännnde, rolig, sorglig, lite läskig och mycket bra. Jag ger den betyget 5 av 5", skriver Backaboken om Tillbaka till Pompeji
"Jag gillade den här boken jättemycket, men så är jag ju också svag för historiska romaner i vanliga fall. Sätt böckerna i händerna på era elever eller barn, de kommer att lära sig massa!" skriver Fröken Nina om Tillbaka till Pompeji
"Tillbaka till Pompeji är en jättespännande bok, jag älskar den!" skriver 60 mil år 6 om Tillbaka till Pompeji
"Boken var spännande och jag rekommenderar den till alla unga läsare" skriver Eskilstunas ungdomsblogg om Tillbaka till Pompeji
"Superbra bok som jag verkligen rekommenderar. Betyg 5" skriver kimseliusfan. "Jättebra och spännande, man levde sig verkligen in i boken. Betyg 5" skriver Twilightfan på Boksidan.net om Tillbaka till Pompeji
"Poltia är en karaktär som jag tyckte om..." skriver Kimseliusbooks om Tillbaka till Pompeji
"Jag måste bara börja med att säga, att denna var livräddaren när jag var sjuk... En dag när jag var sjuk började jag läsa den. Och jag var HELT fast! Jag ville ha mer! Den är så beroendeframkallande!" skriver Kimseliusfan om Tillbaka till Pompeji
"Den här boken var bra och spännande även fast jag redan visste vad som skulle hända i den" skriver Alfredshällsskolans Bokblogg om Tillbaka till Pompeji
"Jag tyckte att boken var jättebra!" skriver Jennys Barnboksblogg om Tillbaka till Pompeji
"Boken är spännande, sorglig och rolig, så den täcker in många känslor och upplevelser, samtidigt som man lär sig en hel del", skriver Franz i England om Tillbaka till Pompeji
"Det jag gillar med Kimselius böcker är just det att jag vet att hon lägger ned otroligt mycket tid på att forska i ämnet, att allting i boken är baserat på fakta, på händelser som faktiskt utspelat sig på riktigt" skriver Helena på bloggen Livet på Citronodlingen om Tillbaka till Pompeji


Förstår du hur mycket jag tycker om den här boken och hur glad jag blir över alla fina ord om den. Även om Tillbaka till Pompeji inte var den första historiska äventyrsboken, så var det just boken om Pompeji jag debuterade med, eftersom det var den jag plockade upp ur byrålådorna och skickade in till förlaget. Sedan dess har både Snapphanar och Jag är ingen häxa utkommit, böcker som skrevs före Tillbaka till Pompeji.

Här kan du läsa några kapitel ur Tillbaka till Pompeji


Kika gärna in på min hemsida för att läsa lite mer om Tillbaka till Pompeji, se några av de utländska bokomslagen och se fler bilder på gipsavgjutningar av de som dog under vulkanutbrottet som förintade staden Pompeji.

Hoppas att du tyckte det var roligt att få veta lite om bakgrunden till min debutbok!

Kramisar Kim





Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.