Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

tisdag 17 april 2012

Ägnar sig förlagen åt godtyckligt manuslotteri?

Det här intressanta inlägget hittade jag på Kulturbloggen. Det är skrivet av författaren och journalisten Samuel Karlsson. Läs mer om/av Samuel här.

"Hur tar man sig igenom det berömda nålsögat? Vilka hinder måste man övervinna för att få sitt manus antaget och utgivet av ett förlag? Jag vill tro att det handlar om kvalité och en bra story. Men ibland tvivlar jag.

I över ett decennium har jag ägnat mig åt att skicka runt olika manus till stora och små förlag. Jag har filat på varje mening, fått texterna bedömda av lektörer och hela tiden burit på en känsla att nu är det färdigt. Nu är det så bra som det bara kan bli. Storyn är intressant, dramaturgin fungerar och språket känns levande. Ivrigt påhejad av vänner och bekanta som lusläst texterna har jag så gett mig in i lotteriet. Igen och igen. Men alltid med samma resultat. Högen med refuseringsbrev växer och jag kan formuleringarna i breven utantill. Faktum är att en del förlag använder exakt samma text i sina brev nu som för tio år sedan. De tackar för att man skickat in sitt manus men hänvisar till sin begränsade utgivning och det enorma urvalet. Suck.

Det stämmer med största säkerhet. Förlagen dränks i manus och de kan bara ge ut ett fåtal. Men jag börjar tvivla på att de faktiskt läser allt de får in. Och jag undrar varför de helt enkelt inte sätter stopp för floden av manus. Det är väl bättre att de uppger att de inte tar emot några över huvudtaget än att skapa falska förhoppningar.

Förra vintern blev jag klar med deckaren ”Mordet på Hammarskjöld”. Jag var själv väldigt nöjd med story och det kändes som jag äntligen hittat en form som höll hela vägen. För att testa manuset skickade jag det till några bokbloggare och jag fick väldigt bra respons på min text. ”Bladvändare”, ”Välskriven och genomtänkt”, ”En bra deckare, bättre än de flesta svenska deckare” var några av kommentarerna som jag fick. 

Dessutom fanns det en historisk dimension i det hela. Boken skulle kunna komma ut i samband med 50-årsdagen av Dag Hammarskjölds bortgång som uppmärksammades i höstas. Öppet mål för alla glada marknadsförare. Nu skulle det äntligen lyckas. Jag började optimistiskt. Matade skrivaren med papper och bläck och skrev ut buntar på 300 sidor. Tejpade ihop de tjocka kuverten och postade manuset till en handfull förlag. Vis av erfarenheten från tidigare manusvändor visste jag att det skulle ta minst tre månader att få svar. Det blev en spänd väntan. Hoppet växte sig starkare för varje dag som gick utan att de förhatliga refuseringsbreven damp ner i lådan. Skulle det äntligen vara min tur. Men så kom det första brevet. ”Tack men nej tack”. Och sedan det andra och tredje och fjärde. Nej, nej, nej, nej.

Som en sann smålänning knöt jag näven i fickan och fixade tio nya utskrifter av manuset. Nya tjocka brev på lådan. Ny väntan. Samma resultat. Och där kunde mina författardrömmar dött i för tidig sotdöd.

Tvivlen började växa sig starka. Var texten för dålig? Hade jag missat något avgörande i berättelsen uppbyggnad. Datumet för minnesdagen av Dag Hammarskjölds bortgång kröp allt närmare. Då var det någon som svor i kyrkan och uppmanade mig att ge ut boken på eget förlag. Print on demant. Billigt och enkelt och så får manuset ändå en chans att möta läsarna. För mig var det till en början otänkbart. Ge ut på eget förlag gör väl bara misslyckade poeter och långseglare? Men till slut fanns det inget annat alternativ. Jag knåpade ihop ett omslag själv och skickade en PDF med manuset. Några veckor senare hade jag boken i min hand. Vilken kick. Vilken känsla. Att känna min text inbunden och kunna läsa den utan lösbladsystem. 

Jag kommer aldrig ha möjlighet att nå en större publik. Men genom bloggar, vänner och bekanta har ryktet om boken spridit sig och nu har den läst av ett hundratal personer. Lovorden är samstämmiga och det känns väldigt roligt. 

Men nu infinner sig frågan varför inget etablerat förlag ville ta i boken med tång. Har de överhuvudtaget läst manuset? Jag tror inte det. Jag tror det sker en gallring direkt. Etablerade namn eller kändisar åker gräddfil och okända författare kastas i papperskorgen. Jag blir förbannad. Inte minst med tanke på alla som lägger ner pengar på att skriva ut och skicka in sina manus utan att få en ärlig chans. Ren miljöförstöring till ingen nytta. Bättre att förlagen införde nya rutiner. Det borde räcka att de hugade författarna skickade in ett synopsis och fem provkapitel. Verkar det intressant kan förlaget sedan begära in hela manuset.

Eller så kunde de informera tydligare om vilken typ av manus man vill ha. Alla följer samma trender som en skock får i flock. Just nu är det inte hett att ge ut nya deckarförfattare. Men kändisars bantningstips är varje förläggares våta dröm, verkar det som. 

Nu när boken väl är utgiven på eget förlag har jag hamnat inför ett annat dilemma. Det är omöjligt att bryta igenom de etablerade förlagens dominans för att få den recenserad. Inte ens på bokbloggar vågar man gå utanför den gängse fåran. Ständigt utanför. Ständigt längst ner på stegen och ingen är redo att tänka nytt.
Jag har precis färdigställt del två i min deckarsvit som idag är planerad till fem delar. Och med en dåres envishet har jag än en gång gett mig in i manuslotteriet. Jag förväntar mig inget annat än de vanliga standardbreven men kan inte ge upp drömmen. Inte än. Sista utvägen är väl att anmäla mig till Robinson och göra bort mig i TV. Det verkar vara säkraste sättet att väcka förlagens intresse. 

Nej, då väljer jag hellre att ge ut den på eget förlag med hedern i behåll. Även om det innebär att boken bara blir läst av dem som får höra talas om den ryktesvägen."

Tycker mycket om det här inlägget, därför delar jag det med dig!

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

9 kommentarer:

Amanda sa...

Intressant, men hur ser du på det som själv är i ungefär samma situation egentligen?

Författardrömmar sa...

Intressant inlägg.
jag brukar också fundera på det där och det är väl därför som jag mer och mer funderar på att ge ut på eget förlag.
Chansen att just mitt manus ska bli antaget är så liten, även om jag skrivit en bra bok. Förlagen får in så många manus och det är nog väldigt svårt att ta sig fram när man är helt okänd. Samtidigt kan man ju ibland undra hur de väljer vilka böcker de ska satsa på.

susmar64 sa...

Jag kan inte förstå hur de tänker när de prioriterar kändisars dieter och kokböcker i oändlighet....Vem är det som köper och läser den smörjan?

Jonna Berggren sa...

Det skär i hjärtat, att det ska vara så svårt och orättvist. Att man måste vara kändes för att bli kändis, att det viktiga inte är vad man producerat eller åstadkommit. Förutom att ha ett bra manus gäller det att ha rätt kontakter eller ren tur för att få det utgivet.

Kim M. Kimselius sa...

Hej Amanda
Jag förstår inte riktigt din fråga...
Om du menar att jag är i samma situation eftersom jag själv har valt att hoppa av från ett stort förlag och ge ut på eget förlag, eller om jag tackar nej till manus som skickas in till mitt förlag?!
Kram Kim

Hej Författardrömmar
Jag tror ändå att du ska försöka få ditt manus antaget av ett av de större förlagen först. Det är tryggt att ha ett stort förlag bakom sig, de vet vad som gäller.
Samtidigt är det otroligt roligt att ge ut på eget förlag, men det är också MASSOR av jobb!
Lycka till!
Kram Kim

Hej Susmar
Ja, det kan man fråga sig. Verkar som varenda kändis ska skriva en bok och deras böcker blir omtalade i så många program att man blir trött på deras böcker!
Kram Kim

Andrea sa...

Ja, ibland undrar man. När man läser alla tips om hur ens manus måste vara så genomarbetat och perfekt, samtidigt som det kan ligga böcker på försäljningstoppen som är erbarmligt uselt skrivna att man baxnar.

Ingrid sa...

Vilken sorglig läsning! Jag tror tyvärr att det kan vara sant och om så, är det verkligen trist. Nog hoppas man att förlagen verkligen läser i alla fall början på alla manus de får in och ger varje förhoppningsfull blivande författare en chans.

Ethel Hedström sa...

Visst blir jag frustrerad över att det ska vara så omöjligt. Håller med om att det är en bättre idé att skicka in ett synopsis tillsammans med några kapitel. Bra idé! Vore roligt att se att något av de stora förlagen tänker nytt, tänker till, både för sin egen skull (hinner inte läsa allt) och för alla förhoppningsfulla skribenter.

Tyvärr blir resultatet för mig att jag känner en enorm oro inför att skicka manus till förlag. Ja, jag känner till och med rädsla för de där omänskliga förlagen. Hur kul är det :-)?

Kim M. Kimselius sa...

Hej Andrea
Skrattar lite åt din kommentar, för du har alldeles rätt! Varje gång något sådant sker tänker jag alltid på orden "Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt!" De orden fick jag höra ofta när jag var barn och då var inte reklam så vanlig som den är idag!
Kram Kim

Hej Ingrid
Ja, det är sorgligt att läsa. Tror inte att förlagen har tid att läsa allt som kommer in, en del manus slängs nog direkt.
Kram Kim

Hej Ethel
Tråkigt att du känner oro inför att skicka ditt manus till förlag. Tycker absolut att du ska göra ett försök, vem vet, du kanske blir den som toppar försäljningslistorna inom snar framtid?
Kan tipsa dig om Egenutgivarna, där man ger ut sina egna böcker och stöttar varandra. Kommer snart ett inlägg om dem här på min blogg.
Kram Kim