Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

tisdag 30 april 2013

Skansberget i Uddevalla, en fantastisk plats!

Den 16-17 april besökte jag Uddevalla när jag skulle föreläsa på Äsperödsskolan. Jag bodde jättefint på Hotell Sköna Rum, som jag berättade om i gårdagens blogginlägg. Dagen jag anlände till Uddevalla var jag stel i kroppen efter fem timmars bilkörning och ville ta en promenad. Hotellägaren föreslog att jag skulle ta bilen till havspromenaden, men jag var trött på bilkörning och gav mig av ut på egen hand för att upptäcka staden.

Som vanligt gick jag på intuition och när skylten, Skansberget, dök upp blev jag nyfiken. Jag har skrivit två böcker om 1600-talet och Snapphanetiden: Snapphanar och Snapphaneresan och vet mycket väl vad en skans är för något. Upptäckarivern tog överhand och jag gav mig av mot berget för att utforska.

Här ser du var Skansberget ligger. Kartan har jag hämtat från Uddevalla Kommuns Hemsida. Övriga foton på den här sidan av Skansberget har jag, Kim M Kimselius, tagit.


Bohuslän var Norges sydligaste och mest utsatta landsända. Efter att svenska trupper för fjärde gången bränt Uddevalla samt Kongahälla, beordrade 1612 den dansk-norske kungen, Kristian IV invånarna att börja bygga en befästning i Uddevalla. De första kända försvarsverken byggdes på Skansberget. Mot fjorden störtade de branta bergssidorna rakt ned i vattnet och gav bra skydd.


Det var oroliga tider i gränslandet Bohuslän. Kungen satt i Danmark, i Sverige hade Gustav II Adolf just beträtt tronen.


Vad man vet har befästningen enbart använts i strid på 1600-talet. Kalmarkriget rasade och svenskarna hade bränt nästan 600 gårdar över hela Bohuslän.


Fram till 1644 hade de också bränt ned Uddevalla fem gånger. Ansvaret för skansen har vilat på berömda fältherrar, bland andra dansken Gyldenlöwe och svenskarna Magnus Gabriel de la Gardie, Gustaf Stenbock och Rutger von Ascheberg.


Mot 1600-talets slut förföll befästningen allt mer. Under Karl II:s krig i början av 1700-talet gjordes viss upprustning, men den militära bemanningen var blygsam och den gamla vaktstugan som stod där fick tjäna som stadsfängelse.


1888 kunde man läsa i tidningen Bohusläningen att den röda fanan vajade på Skansberget. Den tillhörde "Göteborgs stufveri-fackförening, som hitländt med ångaren Färdig och deruppe slagit läger för dagen".


Fram till invigningen av Folkets Park användes Skansberget ofta vid demonstrationer. 1839 hade till exempel Uddevalla Rösträttsförening ett möte med 800 deltagare.


Hit har uddevallaborna också många gånger begivit sig för att hålla gökotta eller titta på friluftsteater.


I stadens tidigaste skede var berget platsen för en något annorlunda begivenhet, offentliga avrättningar och häxbränning. Det gamla namnet på Skansberget är Galgeberget.


Under depressionsåren på 1930-talet restaurerades vad som var kvar av vallarna och idag är hela Skansberget skyddat som fast fornlämning.

Trots att det ännu inte fanns några löv, eller blommor utslagna, var det soligt, varmt och +17 grader. Gräset var torrt och fint att sitta på, när jag slog mig ned med utsikt över Uddevalla stad, för att ringa min 90-årige far.

Jag funderade på hur det skulle se ut med vitsippor, eller kanske blåsippor i backarna.

Samtidigt kände jag mig lyckligt lottad som befann mig på denna plats när träden inte var utslagna, eftersom det gav mig fri utsikt åt alla väderstreck.

Jag hoppas innerligt att jag får besöka Uddevalla när våren har kommit lite längre, så jag får se Skansberget i en annan vårdräkt!

Att sitta på Skansberget efter den långa bilkörningen var en avkoppling för både kropp och själ. Även om kroppen fick kämpa på bra för att ta sig ända upp till toppen.

Här är lite information om Skansberget från Uddevalla Kommuns Hemsida:
Skansberget är det främsta av alla Uddevallas stadsberg. Det främsta för att det erbjuder en lättgången promenadslinga och en fin utsikt både över staden men också över hamn och fjord. Och för att det ingått i stadens försvar. Skansberget har varit platsen för blodiga bataljer men har också fungerat som en viktig mötesplats i långliga tider för ungdomen såväl som för arbetarrörelsen och många andra. 

Eftersom Skansberget under sin längsta tid varit en ö lämpade det sig som plats för en fornborg redan under folkvandringstiden. Det första kända namnet är Galleberget och syftade på avrättningsplatsen på toppen. Den 6 juni 1612 beordrade danske kung Kristian IV byggandet av de militära skansar som sedermera skulle ge berget dess namn. Efter bygget blev striderna om dessa och staden många. 

Den så kallade Gyldenlöwefejden 1675 - 1679 tog styggt på skansarna som rustades upp i början av 1700-talet. Ingen ytterligare krigshandling har dock ägt rum där sedan dess. År 1860 ägde trädplantering rum på berget och några år senare uppfördes utsiktspaviljongen Borgmästarens paraply. Den stod där till 1936. I 13 år var Restaurang Skansenstugan ett populärt nöjes- och dansetablissemang på bergets topp men 1963 brann den upp. Så i dag återstår på berget, förutom resterna av skansarna, Folkdansgillets stuga och Dalslandsstugan samt det av Hemvärnsföreningen renoverade skyttevärnet i nordväst. Informationsskyltar berättar mer om berget som lättast bestiges från Strömstadsvägen och Skansgatan.

Här är lite mer text från Natur och Fritid i Uddevalla:
Skansberget. Namnet antyder mycket riktigt läget för en skans, som byggdes under 1600-talet. Berget har haft sin betydelse inte bara i blodiga bataljer, utan också i fredliga sammanhang.

1850 undantogs från den årliga lutningen av stadens berg. Istället beslöts att plantera berget med bl.a. lärk och kastanj. När träden vuxit upp något och inte längre var så ömtåliga, tilläts Skansberget bli ett promenadstråk och blev verkligen ett av folket uppskattat sådant. Dåvarande borgmästaren O E Sandegren lät bygga en utsiktspaviljong på toppen. I folkmun kallades den Borgmästarens paraply. Den revs tyvärr 1936. Trädplanteringar till trots, var bergets siluett ännu runt sekelskiftet mycket kal och tydlig och är så än idag. Högst uppe på toppen fanns under 1950-talet en kaffestuga och en liten dansbana.
Lärkträden har vuxit till giganter, murresterna är ännu tydliga och promenadslingan för en runt hela det resliga berget. Skansberget är än idag ett populärt promenadstråk med traktens bästa utsikt över Byfjordens inre och Uddevallas centrala delar.

Wikipedia kan du läsa mer fakta om Uddevalla och dess historia.

Hoppas du tyckte det var roligt att följa med mig på min föreläsningsresa. Nu kanske du förstår att jag tar varje tillfälle i akt att lära mig mer om historien runt den plats jag besöker. Vem vet, kanske jag en dag skriver om Uddevalla och dess historia!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Inga kommentarer: