Även om du är paranoid kan de ändå vara ute efter dig av Daniel Sandström
För ett par år sedan upptäckte den amerikanska nätjätten Amazon att man hade sålt en digital bok som man saknade rätt att sälja.
Det var förstås illa. Men än värre var sättet som man valde att korrigera misstaget på. Amazon gick helt enkelt in i kundernas läsplattor och raderade boken, lite som om Akademibokhandeln skulle gått hem till dig eller mig och hämtat en bok i bokhyllan. Det ironiska i sammanhanget är boken som det gällde: ”1984” av George Orwell.
Länge betraktades denna oroväckande historia som ett undantag, som ett osedvanligt klantigt beteende av en digital aktör som inte förstått hur snabbt det går att rasera förtroendet i en värld där även ryktet färdas i ilfart genom serverhallarna.
Men nu framstår Amazons agerande mer som en del av ett illavarslande mönster där dagens stora digitala aktörer faktiskt lever upp till schablonbilden av gigantiska övervakningscentraler, som om de vore skurkar i en sämre film.
Efter avslöjandena om NSA:s avlyssningsavtal med bolag som Apple, Facebook, Google inom ramen för det som kallas PRISM, har Orwells årtal varit på allas läppar. Det är lätt att känna sig paranoid när verkligheten börjar likna dikten, men då är det läge att erinra sig en vettig formulering, som om jag minns rätt brukar tillskrivas Woody Allen: ”Även om du är paranoid kan de vara ute efter dig.”
Det borde i högsta grad gälla mannen bakom avslöjandet, Edward Snowden, som framstår som en klassisk hjälte som hämtad ur en roman av John le Carré. Men hur den boken slutar vill vi knappt veta, vi har läst den förut. Någon brukar offras, sanningen har som regel ett pris.
Och kanske är ”pris” ett nyckelord. En anledning till att vi är så förtjusta i Google, Facebook och liknande digitala aktörer är att de tillhandahåller en massa nyttiga och enkla tjänster till ett fantastiskt lågt pris. Ofta gratis. Vi betalar i form av information som vi lämnar ifrån oss, i form av förlorad integritet. Men vi ändrar inte vårt beteende för det.
Nyligen köpte jag själv en läsplatta från Amazon. Delvis var det också pris och tillgänglighet som låg bakom det beslutet. En digital bok hos Amazon kostar ofta hälften av vad en fysisk bok kostar, och jag kan få tag på böckerna när som helst, var som helst. Att företaget tidigare misskött sig och inte respekterat kundernas integritet tänkte jag förstås bort när jag köpte min läsplatta. Jag hade andra saker för ögonen. Jag hade fullt upp med att vårda min livsstil.
Det finns en paradox i vårt eftertraktade men också krävande sätt att leva: även om det är en livsstil som erbjuder enormt många val, tycks vi ha svårt att välja bort själva livsstilen. Jag kan bli upprörd över att Apple eller Google lämnar ut uppgifter till amerikanska myndigheter, men ser inga alternativ till de datorer och andra digitala hjälpmedel som blivit en självklar del av min vardag. Vilka skulle de vara?
Det är med andra ord lätt att bli upprörd över nyheten om NSA och övervakningen, det är bevisligen svårare att ändra sitt sätt att leva. Jean-Paul Sartre använde gärna ett begrepp som han kallade för ”ond tro”. Att leva i ond tro är att förneka sin frihet, att se sig själv som ett objekt utan valmöjligheter, i stället för ett fritt subjekt.
Enligt Sartre medför friheten ångest, och dagens förnekande av friheten handlar förstås inte bara om tekniska prylar. Vår livsstil placerar oss i ett läge där glappet mellan ideal och verklighet ofta blir plågsamt uppenbart: vi upprörs över industriell djurhållning, men vill som konsumenter ha allt billigare mat. Vi tycker att det är upprörande när barn i Bangladesh arbetar under orimliga förhållanden, men räknar med att kläderna till våra egna barn ska vara mer än billiga. Vi suckar över den dåliga ekonomiska hushållningen i delar av Europa, men skuldsätter oss mer gärna för att äntligen kunna bo i det där drömhuset.
I förlängningen innebär det att det blir en allt hårdare kamp inom varje människa mellan konsumenten och medborgaren: konsumenten vill ha tjänster och varor till absurt låga priser, även om medborgaren får se sin integritet stukad på köpet.
Oftast vinner konsumenten den kampen. Därför väcker Edward Snowdens handlingar både förundran och beundran: han agerade som medborgare och visade att friheten också har ett ansikte.
Snart kommer vi säkert att kunna läsa hans berättelse i bokform. Själv måste jag först på allvar fundera på om jag verkligen ska beställa den från Amazon, eller om det är dags att försöka leva som man lär.
Det var förstås illa. Men än värre var sättet som man valde att korrigera misstaget på. Amazon gick helt enkelt in i kundernas läsplattor och raderade boken, lite som om Akademibokhandeln skulle gått hem till dig eller mig och hämtat en bok i bokhyllan. Det ironiska i sammanhanget är boken som det gällde: ”1984” av George Orwell.
Länge betraktades denna oroväckande historia som ett undantag, som ett osedvanligt klantigt beteende av en digital aktör som inte förstått hur snabbt det går att rasera förtroendet i en värld där även ryktet färdas i ilfart genom serverhallarna.
Men nu framstår Amazons agerande mer som en del av ett illavarslande mönster där dagens stora digitala aktörer faktiskt lever upp till schablonbilden av gigantiska övervakningscentraler, som om de vore skurkar i en sämre film.
Efter avslöjandena om NSA:s avlyssningsavtal med bolag som Apple, Facebook, Google inom ramen för det som kallas PRISM, har Orwells årtal varit på allas läppar. Det är lätt att känna sig paranoid när verkligheten börjar likna dikten, men då är det läge att erinra sig en vettig formulering, som om jag minns rätt brukar tillskrivas Woody Allen: ”Även om du är paranoid kan de vara ute efter dig.”
Det borde i högsta grad gälla mannen bakom avslöjandet, Edward Snowden, som framstår som en klassisk hjälte som hämtad ur en roman av John le Carré. Men hur den boken slutar vill vi knappt veta, vi har läst den förut. Någon brukar offras, sanningen har som regel ett pris.
Och kanske är ”pris” ett nyckelord. En anledning till att vi är så förtjusta i Google, Facebook och liknande digitala aktörer är att de tillhandahåller en massa nyttiga och enkla tjänster till ett fantastiskt lågt pris. Ofta gratis. Vi betalar i form av information som vi lämnar ifrån oss, i form av förlorad integritet. Men vi ändrar inte vårt beteende för det.
Nyligen köpte jag själv en läsplatta från Amazon. Delvis var det också pris och tillgänglighet som låg bakom det beslutet. En digital bok hos Amazon kostar ofta hälften av vad en fysisk bok kostar, och jag kan få tag på böckerna när som helst, var som helst. Att företaget tidigare misskött sig och inte respekterat kundernas integritet tänkte jag förstås bort när jag köpte min läsplatta. Jag hade andra saker för ögonen. Jag hade fullt upp med att vårda min livsstil.
Det finns en paradox i vårt eftertraktade men också krävande sätt att leva: även om det är en livsstil som erbjuder enormt många val, tycks vi ha svårt att välja bort själva livsstilen. Jag kan bli upprörd över att Apple eller Google lämnar ut uppgifter till amerikanska myndigheter, men ser inga alternativ till de datorer och andra digitala hjälpmedel som blivit en självklar del av min vardag. Vilka skulle de vara?
Det är med andra ord lätt att bli upprörd över nyheten om NSA och övervakningen, det är bevisligen svårare att ändra sitt sätt att leva. Jean-Paul Sartre använde gärna ett begrepp som han kallade för ”ond tro”. Att leva i ond tro är att förneka sin frihet, att se sig själv som ett objekt utan valmöjligheter, i stället för ett fritt subjekt.
Enligt Sartre medför friheten ångest, och dagens förnekande av friheten handlar förstås inte bara om tekniska prylar. Vår livsstil placerar oss i ett läge där glappet mellan ideal och verklighet ofta blir plågsamt uppenbart: vi upprörs över industriell djurhållning, men vill som konsumenter ha allt billigare mat. Vi tycker att det är upprörande när barn i Bangladesh arbetar under orimliga förhållanden, men räknar med att kläderna till våra egna barn ska vara mer än billiga. Vi suckar över den dåliga ekonomiska hushållningen i delar av Europa, men skuldsätter oss mer gärna för att äntligen kunna bo i det där drömhuset.
I förlängningen innebär det att det blir en allt hårdare kamp inom varje människa mellan konsumenten och medborgaren: konsumenten vill ha tjänster och varor till absurt låga priser, även om medborgaren får se sin integritet stukad på köpet.
Oftast vinner konsumenten den kampen. Därför väcker Edward Snowdens handlingar både förundran och beundran: han agerade som medborgare och visade att friheten också har ett ansikte.
Snart kommer vi säkert att kunna läsa hans berättelse i bokform. Själv måste jag först på allvar fundera på om jag verkligen ska beställa den från Amazon, eller om det är dags att försöka leva som man lär.
Ovanstående är skrivet av Daniel Sandström på SvD.
Du kanske förstår nu varför jag inte har min skrivardator uppkopplad mot nätet. Tänk om någon bara går in i min dator och radar alla de böcker som ligger där, alla färdigskrivna böcker, alla 40 påbörjade böcker, alla mina idéer, alla mina tankar, allt som är privat!
För mig skulle det vara fruktansvärt!
Vad tycker du om det du just har läst?
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Jag med några av mina 23 böcker.
Foto Bertil Knoester.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!