Pompeji i mitt hjärta

Översta bilden föreställer Forum i staden Pompeji, med vulkanen Vesuvius i bakgrunden.

Pompeji är en stad i Italien, sydost om vulkanen Vesuvius. Staden förstördes i ett vulkanutbrott 24 augusti år 79 e.Kr. tillsammans med städerna Herculaneum, Stabiae och Oplontis. Pompeji började grävas ut under 1700-talet och stora delar av staden har grävts ut. 1997 upptogs arkeologiska områden i Pompeji, Herculaneum och Torre Annunziata på UNESCOS världsarvslista.

Det som fick mig intresserad av staden Pompejis öde var att jag såg en bild av en hund som hade dött i ett vulkanutbrott. Hunden såg ut att ha lidit väldigt mycket och jag ville rädda hunden (se bilden). Det fick mig att läsa in mängder av fakta om Pompeji, vulkanutbrott, seder och bruk, gipsavtryck och mycket mer. All fakta resulterade i min bok Tillbaka till Pompeji.

Här är en bild tagen i utkanten av Pompeji med vulkanen Vesuvius i fjärran.













Gatubild från Pompeji på en av de smalare gatorna. Även här finns "övergångsställen", men här bara i form av en enda sten.


















Bageriet har en mycket central roll i min bok Tillbaka till Pompeji och jag kunde inte nog studera ugnarna, kvarnstenarna och allt jag fann i de olika bagerierna i staden.


















Det gällde att hitta "rätt" bageri, där historien om Theo och Ramona skulle ta sin början.














Här vandrar jag över ett av övergångsställena i Pompeji.













Den här mannen har jag alltid sett som Pluto, gipshundens husse. Även om jag inte vet med säkerhet att så är fallet. Pluto har en central roll i min debutbok, som du säkert förstår, eftersom jag skrev boken för att rädda hunden...









Här ser du en gravid kvinna ligga på mage för att skydda sitt ofödda foster.













Det har blivit flera resor till Italien och Pompeji och när jag senast var i ruinstaden låg gipsavtrycken inte längre utställda vid Forum som de gjort vid tidigare tillfällen. Något jag saknade. Men gipsavtrycken ute i staden fanns fortfarande kvar, som du kan se i mina tidigare inlägg om Pompeji.













Här sitter jag på terrassen till hotell Minerva och skriver på min bok Tillbaka till Pompeji.

















Min debutbok Tillbaka till Pompeji sålde i 11.000 ex första veckan, vilket inte sa mig så mycket eftersom det var min första bok. Men enligt förlagsredaktören var det mycket bra, eftersom en debutant vid den tiden sålde ungefär 200-300 ex/år. När sedan massmedia blev som tokiga och gav mig smeknamnet Blekinges Astrid Lindgren, förstod jag att det nog var ett rätt bra debut.

Här kan du läsa om när Ramona inser vad som har hänt henne i boken Tillbaka till Pompeji:
Som en blixt från klar himmel slog sanningen Ramona. På något sätt hade hon färdats genom tiden när hon suttit i bageriet och sovit, och nu... nu befann hon sig i ett levande Pompeji. Före vulkanutbrottet som skulle förinta hela staden och döda alla invånarna. Även hon skulle dö om hon inte kunde ta sig därifrån. Ramona såg sig förskräckt omkring. Hon hade inte en aning om hur snart vulkanutbrottet skulle ske, om det var om hundra år, om tio år, eller om tio minuter!

Efter succén med min debutbok har jag skrivit många fler böcker i den historiska äventyrsserien om Theo och Ramona. Theo är den person som Ramona möter i första boken i det levande Pompeji.

Många läsare har skrivit till mig och undrat hur Theo hade det innan han träffade Ramona. Jag har alltid haft en klar bild av hur han levde innan mötet med Ramona och har därför burit boken om Theo och Pluto inom mig under många år.

I år var det så dags att förverkliga idén om en andra bok om staden Pompeji vid vulkanen Vesuvius fot: Theos Pompeji.

Här kan du läsa om när Theo möter en sierska och får höra hennes spådom:
"Du kommer att gå ett sällsamt öde till mötes. Många faror väntar dig, men också en långbent, ljuvlig varelse som tar dig med på de märkligaste ting du någonsin kunnat föreställa dig. Var inte rädd för att räcka ut en hjälpande hand när stunden kommer. Det kan rädda ditt liv."
Därefter släppte kvinnan hastigt Theos hand och stirrade förskrämt på honom. Hon lutade sig fram mot honom och viskade:
"Du bär ödet på dina axlar. Förvalta det väl och många kommer att få leva, strunta i varningen och oräkneliga människor kommer att dö. Minns mina ord, minns dem, för ett stort ansvar har lagts på dig."

Älskar att skriva om Pompeji. Det finns så otroligt mycket att berätta om, så många människoöden, så många historier.

Jag bär ytterligare en bok om Pompeji inom mig, vet ännu inte om den ska få se dagens ljus, eller om den ska få fortsätta att ligga gömd i min dator och i mitt hjärta. Du får se vad som händer i framtiden...

Känd byggnad i Pompeji kollapsat.

Här kan du läsa tidigare inlägg om Pompeji, Herculaneum, Vesuvius och mina böcker Tillbaka till Pompeji och Theos Pompeji, samt intressant fakta om Pompeji.

Nu ska jag gå och skriva på den 15:e boken om Theo och Ramona: På liv och död i andra världskriget skugga. En minst lika hemsk (om inte hemskare) verklighet än den som skildras i ruinstaden Pompeji.

Kramisar Kim

Tävla om att vinna ett författarbesök

Fortfarande har du chans att vinna ett författarbesök av mig, Kim M. Kimselius.

Tävlingstiden utgår den 31 december 2010..

Allt du/ni behöver göra är att svara på nedanstående frågor om mina böcker och skicka in svaren före 31 december 2010. Vinnaren meddelas på:

Kimselius blogg: på Kims hemsida, samt på Roslagstext blogg 1 februari 2011.

Svaren på frågorna hittar du på min, Kim M. Kimselius hemsida.

Här är frågorna:

1. Vad heter Kim M. Kimselius debutbok?

2. Vad heter 14:e boken om Theo och Ramona?

3. Vad heter den nya serien av Kim M. Kimselius som utspelar sig på Nya Zeeland?

4. I vilket land utsågs Tillbaka till Pompeji som en av de bästa utländska böckerna 2009?

5. Under vilket århundrade utspelar sig boken Vikingaträl?

Du/Ni har fortfarande en månad på er att ta reda på svaren och skicka in till tävlingen. Klassen som vinner får ett gratis författarbesök av Kim M. Kimselius, alltså mig.

Skicka svaren, tillsammans med ditt namn, klassen namn, skolans namn och adress, lärarens namn och telefonnummer där läraren kan nås.

Tävlingen gäller för skolklasser över hela Sverige. Gnugga dina/era geniknölar och sätt igång. Kanske just du och din klass vinner. Lycka till!

Svaren skickas per mail till

roslagstext(a)kimselius.se (lägg in @ tecknet istället för (a) när du mailar)

eller med post till

Roslagstext förlag, Trullebo, Kolshult 28, 370 17 Eringsboda

före 31 december 2010.

(Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.)

Det har kommit in många svar på tävlingen, men ännu är ingen vinnare dragen så du/ni har fortfarande chansen att tävla. Det är bara att sätta igång.

Lycka till!

Kramisar Kim

Tidigare blogginlägg om tävlingen.

Årets julklapp? Julklappstips för bokälskare: Bokkudde

Undrar om detta blir årets julklapp?

Var i Göteborg i helgen och signerade på Bokia Nordstan och Bokia Allum.

När jag skulle lämna bokiabutiken i Nordstan såg jag något mystiskt ligga i en korg. Jag frågade vad det var för en konstig sak och fick då svaret att det var en bokkudde.

Eftersom jag älskar att läsa i sängen har jag länge letat efter ett praktiskt bokstöd. Det här såg ut som om det skulle fungera. Genast inhandlade jag en bokkudde. Och den fungerar alldeles utmärkt!

Ville inte sluta läsa igår kväll, eftersom jag ville fortsätta att testa bokkudden, sedan gjorde det ju sitt till att jag läste en mycket spännande bok....

På översta bilden ser du bokkudden framifrån. Med bok fastsatt i den praktiska plastremsan.

På den andra bilden ser du bokkudden sedd från sidan.

På tredje bilden ser du bruksanvisningen för bokkudden.

Är jätteglad att jag impulsköpte denna kudde som jag vet kommer till stor praktisk användning för mig. Den kan ju även användas till att ställas på bordet när jag läser researchböcker. Jag känner det redan som om det är väl betalda pengar.

Vad tror du, kommer detta att bli årets julklapp?

Tycker du att den verkar praktisk?

Skulle du själv vilja ha en bokkudde?

Kramisar Kim

Intensiv signeringshelg i Göteborg på Bokia Nordstan och Bokia Allum

Jag älskar att vara ute och signera, för att det ger mig möjlighet att träffa så många trevliga människor.

Den här helgen har varit speciell. Det var första gången jag signerade hos Bokia i Nordstan och det var kul att få vara på hemma plan och kunna prata göteborgska.

Hade många trevliga pratstunder. Bland annat med mannen och kvinnan på översta bilden. Han blev mycket intresserad av min bok På liv och död i andra världskrigets skugga, men den kommer ju inte förrän nästa höst. Så i väntan på den boken köpte han sex av de andra böckerna. Väntar med spänning på att få höra vad han tyckte om dem.

Det är jättekul när föräldrar ser mina historiska äventyrsböcker och inser hur mycket deras barn kan lära sig från böckerna. När de sedan har svårt att bestämma sig för vilka titlar de ska välja, är det ännu roligare. Egentligen var det storebror som skulle ha böckerna, men till slut fick lillasyster båda Kimberlieböckerna eftersom hon tyckte så mycket om dem. Med andra ord blev det en hel hög med böcker till slut, eftersom även storebror skulle ha sina böcker.

Här träffade jag två mycket trevliga killar, som egentligen skulle köpa present till mamma men köpte till sig själva istället. Kul! Speciellt som vi hade många trevliga saker att diskutera innan själva bokköpet.



















Jenny som har fanbloggen Kimselius Idol kom direkt när min signering började och stannade nästan hela tiden. Det var så kul att ha sällskap och Jenny delade flitigt ut broschyrer och talade med folk när jag inte hann med. Tack Jenny!!!




















Författarkollegan Jonna Berggren kom på besök och stannade en bra stund. Hon bjöd mig på lunch, vilket jag är tacksam för, eftersom det var sådant enormt flöde av folk hela tiden.






















På söndagen var det dags för en ny butik: Bokia Allum i Partille utanför Göteborg. Här kom Jessica med min lilla "gudson" Kim och hälsade på. Kim är döpt efter mig, eftersom Jessica är en stor fan till mina böcker. Kim har många fler namn, men idag kommer jag bara ihåg ett av dem: Kim... Visst är han tuff i sin keps? Tänk att han bara är fyra månader gammal!

Det har varit några intensiva, jätteroliga dagar i Göteborg. Det är alltid lika kul att komma till min hemstad, träffa barn och barnbarn, umgås med familjen och träffa fans och nya läsare.

Igår när jag stod i Nordstan och såg folk i min ålder passera undrade jag om jag kände dem, om de var gamla klasskamrater, om vi hade gått någon kurs tillsammans... Men det var inga ansikten som stack ut, ingen som kom fram och sa att de kände igen mig. Men jag var glad ändå, för jag hade gjort så många trevliga nya bekantskaper som förgyllt mina dagar i Göteborg.

Har du missat den spännande tågresan till Göteborg kan du läsa mer om den här.

Nu är klockan mycket, det har varit en lång, intensiv dag och snart läggdags för min del.

Vi hörs imorgon igen!

Kramisar Kim

Spännande möte med främlingar på tåg

Det som såg ut att bli en lång enformig tågresa till Göteborg blev en mycket annorlunda och spännande resa.

Allt började i Växjö. Två unga killar klev på, ansiktena dolda bakom sina huvor. De satte sig på platserna framför mig. Så fort någon klev in i vagnen drog de snabbt huvorna över sig och böjde sig ned bakom ryggstöden. Helt klart var något på gång. Men vad? Detektiven i mig blev intresserad, trots att jag lyssnade på den spännande ljudboken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".

Jag såg hur de kontaktade den ena efter den andra personen i vagnen jag satt i. Tog dem i hand och kom överens om något. Personen de kontaktat försvann, för att snart komma tillbaka och berätta att "uppdraget var utfört", eller med några liknande ord.

Vad var det här? En tågkapning, terrorister, kidnappare eller... mördare? Ja, som du ser sattes min fantasi igång och jag blev ännu nyfiknare. Tog av mig hörlurarna och försökte inte längre dölja att jag lyssnade och iakttog dem. Killarna drack öl och blev högljuddare allteftersom timmarna gick. Sms:n ramlade in på deras telefoner och de skrattade och tyckte allt var mycket lyckat. Vad höll de på med?

Till slut hörde jag hur de sa att konduktören var inblandad. Oj, det här lät allvarligt!

Kanske såg de min oro, för den ena killen vände sig om och frågade om de hade stört, om de varit för högljudda. "Nejdå", sa jag, utan att på något sätt visa min nyfikenhet.

De berättade då att två vagnar längre fram satt den enas pappa, den andres svärfar alldeles ensam, lurad av sin fru att de skulle åka till Malmö för att fira hans födelsedag. Avresan hade varit satt till 21.00, men hon hade hämtat honom på arbetet med väskor redan före 19.00 och sagt att planerna hade ändrats lite. Hon fick honom på tåget till Göteborg och såg till att stanna kvar på perrongen. När han upptäckte att hon inte var med var det för sent, tåget hade redan börjat rulla och hon stod och vinkade åt honom på perrongen med en tom resväska. Han hade inte en aning om vad som höll på att ske.

SMS:andet var mellan den förvirrade 50-åringen och svärsonen/sonen som skulle hjälpa till i mannens affär och nu sms:ade massa frågor till honom. Allt för att få honom att tro att de fortfarande var kvar hemma.

Under tiden på tåget hade de skickat fram medresenärer som hade gått fram till honom, frågat efter hans namn, gratulerat honom på 50-årsdagen och gett honom en starköl. Mer spännande än så var det inte, inga mord, inga kidnappare, inga terrorister. Men mannen hade ju trots allt blivit "kidnappad", även om han inte visste om det ännu.

Till slut kom konduktören med en man i femtioårsåldern. Killarna framför mig hade åter dragit huvorna över ansiktena och dolde sig. När den nu mycket undrande 50-åringen kom gående upptäckte han killarna när han var jämsides med dem/mig. "Ja, det kunde jag ge mig fan på!" sa han. Sedan berättade han att konduktören kommit och bara myndigt sagt att han skulle följa med, vilket fått honom att undra vad som var på gång.

50-åringen berättade hur än den ena än den andra hade kommit med öl till honom och han kunde inte förstå hur någon hemifrån kunde ha arrangerat allt detta i förväg.

När 50-åringen gick iväg berättade killarna att resan inte slutade i Göteborg som 50-åringen trodde, utan de skulle resa vidare till London och se Manchester United, som var 50-åringens favoritlag. De berättade också att de improviserade under resans gång och det där med ölen var något de kommit på när de väl satt på tåget.

50-åringen kom tillbaka och såg mig sitta där leende och sa: "Har du hört alltihop". Jag nickade och log. "Tycker du synd om mig?" "Ja, det gör jag verkligen." sa jag.

Vi hade en trevlig stund och snart var vi framme i Göteborg. Då for fan i mig, eller om det var mitt göteborgska blod, för jag reste mig upp, tog på mig kappan och gick fram till 50-åringen samtidigt som jag vände mig mot killarna och sa:

"Då tar jag över nu, eller hur?" De sken upp, nickade och gjorde tummen upp. 50-åringen stirrade på mig och sa: "Var du med på alltihop? Och så sitter du där och ler så trevligt och säger att du tycker synd om mig och så är du med på hela komplotten?"

"Ja", sa jag. "Ta nu din väska och följ med mig!" 50-åringen gjorde lydigt som jag sa medan han ropade på hjälp åt en av de tjejer som tidigare hade gett honom öl och därefter suttit och pratat med oss.

Jag tog min stora resväska och sa "Ja, här är vår väska, för inför den resa vi ska göra räcker inte det lilla bagage du har fått med dig" "Nej fy fan! Vad tänker ni göra med mig?" ropade 50-åringen. Och jag bara svarade: "Följ med får du se!"

Han klev lydigt av tåget och såg sig omkring efter killarna som var spårlöst försvunna för honom, men som jag såg smög från pelare till pelare efter oss. Jag berättade att en stor vit limousin stod och väntade på oss. Återigen ropade mannen på hjälp till Angelica som varit med på tåget och när hon kom fram till oss sa 50-åringen: "Är det sant, är hon med på det hela också?" och så nickade han mot mig. "Ja det är klart!" sa Angelica som inte hade en aning om vem som var med på komplotten eller inte.

Vi kom fram till slutet av perrongen och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av 50-åringen så jag ställde honom vid en av pelarna och sa: "Vänta här tills det kommer en lång blondin och tar dig till limousinen." Han gjorde som jag sa, medan han skakade på huvudet och upprepade "fy fan alltså!" Han lät inte arg, mer glad och nyfiken på vad som var på gång, precis som jag hade varit några timmar tidigare.

Jag vinkade åt mannen och gick därifrån med min stora resväska. När jag vände mig om lite längre fram såg jag killarna komma fram till mannen, och jag skulle bra gärna ha velat höra vad de sa till varandra...

Ja, så roligt kan man ha på en tågresa mellan Emmaboda och Göteborg! Om man bara vågar prata med sina medpassagerare!

Det var länge sedan jag var så där tokig, men jag har alltid varit impulsiv, och det är det som gör livet så roligt att leva. Inte sant?

Kramisar Kim
(Och om någon av de som var med på tåget och vet lite om hur det slutade läser detta, så berätta gärna hur det gick sedan!!!)

Vi ses på Sago- och Fantasyhelgen i Stockholm

Kom till Historiska Museet

4 december 11.00-17.00 och/eller
5 december 11.00-16.00.
Då är det Sago- och Fantasyhelg på museet.

Det här arrangemanget är perfekt för dig som älskar fantasy, sagor, äventyr, spänning och böcker! En helg fylld av bl a seminarier, sagoberättande, möten med fantasy- och sagofigurer och mycket mer!

Här är programpunkterna (mina tider hittar du längre ned):

Lyssna på din favoritförfattare i sagorummet Yggdrasil

Informationstorg och bokförsäljning i museets entréhall.

Sagor och fantasy 7 år – 100 år berättas i Vendelhallen.

Sagoberättelser och författarmöten i Studion.

Fantasy och spänning 10 år – 100 år i ”Medeltidskyrkan"

Skrivarverkstad och ritverkstad i Röda rummet

Kl 13 – 16 SKAPA LOSS i vår sagoverkstad – för hela familjen.

Sagolek i Medeltidsutställningen varje hel timme med start kl 13.

Tolkiensällskapet finns i Barockhallen med dans, lekar, berättelser och dramatiseringar.

Seminarium i Hörsalen med olika medverkande författare och bokförlag.

Bokillustrationer ställs ut i Lejongången.

Arrangemanget sker i samarbete med bokförlag, författare och fantasyföreningar.

Här hittar du mig under Sago- och Fantasyhelgen:

Vid mitt bokbord i entréhallen, där jag signerar böcker under alla de tider när jag inte är iväg och föreläser eller jobbar i skrivarverkstaden.

4 december Workshop/Skrivarverkstad kl 11.30-12.30 i Röda rummet

4 december 13.00 kommer jag att berätta om min bok Svarta Döden och även läsa något kapitel ur boken i Medeltidskyrkan.

5 december Workshop/Skrivarverkstad kl 11.30-12.30 i Röda rummet

5 december 13.00 föreläser jag i Studion.

5 december 14.00 föreläser jag i Hörsalen, där jag berättar om arbetet med mina böcker och lite annat smått och gott.

5 december 15.00 kommer jag att berätta om min bok Svarta Döden och även läsa något kapitel ur boken i Medeltidskyrkan

I mån av tid har du möjlighet att ställa frågor till mig vid samtliga tillfällen.

Hjärtligt välkomna!

Kramisar Kim

Skrivtävling Deckarnovell

Bokförlaget Semic har sedan 1999 gett ut en rad deckarantologier där många av Sveriges mest välkända och älskade författare medverkat, som Camilla Läckberg, Håkan Nesser och Åke Edwardsson. Nästa gång förlaget ger ut en ny deckarantologi, hösten 2011, har även du chansen att bli publicerad!

Missa nu inte chansen att vara med i Semics deckarnovelltävling.

Här följer lite fakta som du behöver veta för att delta:

Omfång med mera:
Texten ska skrivas på dator och omfatta cirka 15.000-20.000 tecken (inklusive blanksteg/mellanslag). Deckarnovellen ska knyta an till temat vinter/jul och får inte tidigare ha varit publicerad.

Prissumma:
50.000 kronor får du om du vinner och det inkluderar publiceringsrätt, det vill säga förlaget åtar sig att publicera det vinnande bidraget i nästa deckarantologi (utgivning hösten 2011 + utgivning i kartonnage hösten 2012), varvid ingen ytterligare ersättning utgår för den första upplagan på svenska språket.
Förlaget förbehåller sig rätten att dela priset mellan flera pristagare samt att inte dela ut något pris om juryn inte finner något tävlingsbidrag som motsvarar dess kvalitetsanspråk. Förlaget har option (förköpsrätt) att publicera även icke prisbelönta bidrag mot sedvanligt publiceringsarvode.
Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren. Sociala avgifter betalas av förlaget. Vem som har vunnit tillkännages i samband med publicering av boken på semics hemsida samt meddelas även direkt till vinnaren.

Vem har rätt att delta?:
Tävlingen är öppen för alla, både för debutanter och för dem som tidigare varit publicerade.

Anonymitet:
Alla manus kommer att bedömas anonymt. Bifoga ett slutet kuvert märkt med novellens titel. Skriv ditt namn, telefonnummer och din adress på ett separat papper som du lägger i kuvertet.

Tävlingstid:
Senaste inlämningsdag är 10 januari 2011. Se mer info på Semics hemsida

Skicka in ditt bidrag till:
Deckarnovelltävling
Bokförlaget Semic
Box 1243
172 25 Sundbyberg

Låter det spännande? Tänker du ta chansen? Det är bara att gnugga geniknölarna, sätta fingrarna till tangenterna och skriva det vinnande bidraget.

Lycka till!

Kramisar Kim

Saknar Theos Pompeji och längar tillbaka

Håller just nu på att bearbeta Kimberlie - Främlingar och kände plötsligt en intensiv längtan inom mig att försvinna bort i Theos värld i boken Theos Pompeji. (Jag vet, jag är lite knäpp!)

Den boken har jag burit inom mig sedan jag skrev Tillbaka till Pompeji, som blev min debutbok, även om jag hade skrivit många andra berättelser som jag hade lagt i byrålådan. Att det blev just Tillbaka till Pompeji som jag skickade in var en slump.

2006 började jag skriva på Theos Pompeji och i år var det så dags för boken att se dagens ljus. Det var fascinerande att återigen få vandra på Pompejis och Herculaneums gator i den nya boken.

Jag kan förstå mina fans som skriver och frågar om det inte kommer en ny bok snart, för jag känner likadant: Jag vill ha en ny bok att sätta i min bokhylla, ändå lever jag dygnet om med Theo/Ramona och Kimberlie/Andy. De finns ständigt i mina tankar, orden formuleras inom mig och tar mig bort i fantasin.

När jag skrev Theos Pompeji kände jag ett inre lugn inom mig, lite som att ha hittat hem igen. Älskar den boken och längtar tillbaka till den. Blev därför extra glad när boken fick oerhört fint omdömen hos Bibliotekstjänst:

Theos Pompeji, den trettonde boken om Theo och Ramona, utspelas före den första bokens äventyr. Vi får här en bild av Theos liv innan han träffade Ramona och började sina tidsresor tillsammans med henne. Författaren ger en levande skildring av livet i romarriket och människorna i Pompeji före vulkanutbrottet som förstörde staden. Fokus är på Theos familj med en mor som älskar honom och en sträng far. Läsaren får en god bild av hur ett romerskt hushåll fungerade både privat och socialt. Slavarnas situation diskuteras på ett bra sätt, Theos familj ser slavarna som en självklar del av hushållet medan hans moster har frigett sina slavar. Theo ställs inför ... (här har jag fått ta bort text annars hade för mycket av handlingen avslöjats) Språket är lättläst och för den vetgirige, historiskt intresserade läsaren finns det mycket fakta att hämta i ordlistan som avslutar boken. Boken kan läsas fristående men ger läsaren mer om den får inleda läsningen av serien. En spännande bok för slukaråldern som även kan ingå i teman om antiken. - BTJ Agneta Warheim

Visst låter det som en mycket bra recension? Iallafall blev jag jätteglad när jag läste den, eftersom jag själv älskar boken så oerhört mycket!

Ja, nu har jag skrivit av mig lite av min längtan till Theos Pompeji så det är väl bäst att jag fortsätter med arbetet på Kimberlie - Främlingar, för jag vet att det är många läsare som väntar på fortsättningen på Kimberlie och Andys äventyr på Nya Zeeland...

Kramisar Kim

Inga ord

Idag har jag inga ord att förmedla. Det är tomt i huvudet, i alla fall vad det gäller bloggord. Däremot har jag desto fler ord till mina böcker. Men de orden måste stanna i huvudet, eftersom det är så många andra saker som måste göras först. Allt det där tråkiga vanliga kontorsarbetet, därefter det betydligt trevligare, som att besvara frågor på Unga Fakta, tala med butikerna jag ska komma och signera hos och mycket annat.

Kanske är det inte så konstigt att orden tar slut, när jag hela tiden när en intensiv längtan efter att få skriva på någon av mina böcker istället.

Jag funderade ett tag på att skriva om Philip Pullman som jag mötte på Waltic i Stockholm för några år sedan. Han berättade att Astrid Lindgrenpriset var det värsta som hade hänt honom, eftersom han aldrig hade tid att skriva alltsedan den dagen han hade fått besked om priset. Den som ändå hade fått det priset, tänkte jag, ändå förstod jag honom när han berättade hur han reste över hela världen för att föreläsa om sina böcker. Ser ju bara hur mycket tid det går åt för mig till att resa för att föreläsa och signera. Ändå tror jag att han var mycket glad för priset. Men det blev inget inlägg om Philip Pullman, hade inte tillräckligt många ord för det.

Jag tror att det allra bästa jag kan göra nu är att avsluta alla "måsten" och sätta mig för att få ur mig alla de bokord jag har inom mig. För de ska ut till slut, varför inte lika gärna låta dem komma ut nu?

Kramisar Kim

Skrivprocess: Iaktta och memorera

Orden har funnits i mig sedan jag var liten och jag har alltid skrivit. Något annat som jag roat mig med sedan jag var ung är att iaktta och memorera.

När jag var ung tränade jag mig genom att lägga ut flera föremål på en filt, memorera dem, täcka över dem och sedan skriva upp så många jag mindes. Ibland fick någon av mina syskon lägga dit sakerna, för att det skulle bli nya saker, allt för att träna minnet.

Jag lärde mig även att memorera drömmarna, genom att ligga kvar i sängen och försöka minnas varje detalj av drömmen, vilket givetvis gjorde min mamma vansinnig, eftersom hon var tvungen att tjata och tjata och tjata på mig för att gå upp. Men jag ville hålla kvar drömmen, jag ville minnas.

Ett tag var jag detektiv och memorerade hur människor var klädda, hur de gick, hur de talade, vad de sa och så vidare. Något som fortfarande sitter kvar.

Jag lärde mig alla bilmärken, bara med hjälp av hur olika strålkastarna såg ut. Detta gjorde jag på kvällen när jag hängde över grinden och väntade på att min pappa skulle komma hem från arbetet. Nuförtiden tycker jag att de flesta bilar är så likriktade att det säkert inte är lika lätt längre.

När jag var i skogen memorerade jag träden, blommorna, barrmattorna på marken, lövhögarna, knotiga träd och allt annat spännande som fanns i skogen.

Inuti mitt huvud blev allt detta till bilder, något som har visat sig vara till stor hjälp i mitt skrivande. Något jag inte ens har funderat över, förrän nu i år när flera bibliotekarier och läsare har påpekat att jag skriver "i bilder", vilket har gjort att de sett framför sig en bild av det jag med ord har beskrivit.

Antar att jag skriver i bilder eftersom jag ser allt som bilder. Kanske på grund av att jag genom hela livet har iakttagit och memorerat och stoppat in allt inom mig för att plocka fram i rätt ögonblick.

Min vetgirighet och nyfikenhet som barn har hjälpt mig i mitt skrivande. Dessutom har jag lyckats behålla viljan att lära mer och upptäcka nya saker, vilket ständigt tillför nya saker till mitt skrivande.

Att minnas drömmar har hjälpt mig oändligt mycket i mitt skrivande, mycket på grund av att många av mina idéer kommer när jag sover.

Tycker att det är viktigt att ha ett öppet sinne och nyfikenhet på livet när jag skriver. Det gör att orden flödar lätt och sinnet hålls ungt.

Hur arbetar du med ditt skrivande? Har du samma erfarenhet av att iaktta och memorera som jag har?

Har du just börjat upptäcka glädjen med att skriva? Fundera då över om iakttagande och memorerande är något som kan hjälpa dig i ditt skrivande.

Kramisar Kim