Några rader ur Bodicas strid mot Romarna

Nu är jag precis där jag vill vara i skedet av en ny bok: när jag darrar av iver att få skriva, när inspirationen flödar och jag lever, andas och sover tillsammans med mina huvudpersoner. En underbar känsla. Däremot blir det inte så mycket gjort hemma, jag är väldigt frånvarande och inte alls så trevlig att umgås med.

Tur att jag har en förstående man som har levt med dessa återkommande tillstånd i 31 år. Han verkar alltid så nöjd när jag är i detta skedet av skrivandet, han klagar inte, försöker inte störa, underlättar vardagen för mig, eftersom jag glömmer bort det mesta när jag kommer till det här stadiet i min skrivarprocess.

Den här gången ska jag ta mer er på hela resan, ni ska få följa mina virriga tankegångar, få läsa råtexten som ramlar ut ur mitt huvud och få en inblick i hur "Boudicas strid mot Romarna" byggs upp.

Här är några rader från dagens skrivande:

"Vad ska vi göra?" viskade Ramona och kröp ihop bredvid Theo.
"Sträck på dig, visa självförtroende. Var den du är, då går allt bra", sa Theo.
Den jag är, tänkte Ramona. Just nu är jag en enda skälvande, rädd liten geléklump. Menar han att jag ska visa de här människorna det?

Ja, det var dagens "aptitretare". Vad tror ni har hänt? Var tror ni de är? Låt mig få läsa era funderingar här på kommentarer.

Nu ska jag återgå till skrivandet!

Kramisar Kim