Inga grannar, stor tomt, mycket natur, friluftsliv, frihet...
Långt till affärer, inga kommunikationer, samordning av inköp, oftast tar en inköpsdag hela dagen...
Varför skriver jag nu om detta? Jo, idag ringde jag till veterinären på morgonen för att min hund Tola för ett par veckor sedan spräckte sin klo, vilket brukar fixa sig själv. Men den här gången gjorde det inte det, utan det blev en mjuk utväxt undertill. Hon har slickat och slickat och det har inte tån och tassen mått bra av. Hon har även fått hjälp av Pluto att "hålla ren" tassen.
Tola med sin fina blårandiga socka och röda självhäftande bandagetejp. |
De hade tagit bort klon och det var bara pulpan (mjukdelen i klon) som hade poppat ut och såg ut som en tumör. Nu har hon bandage, ganska så blodigt... och en barnsocka för 3 år på sig.
Har ännu inte hälsat på de andra hundarna som först var helgalna för att jag inte kom in till dem, men nu har de lugnat sig. Tola ligger i hallen och kikar på mig när jag sitter här i vardagsrummet och skriver blogginlägget.
Idag har jag kört drygt 20 mil och det känns! Tror faktiskt jag är tröttare än när jag kör till Skåne, eftersom det har varit anspänning och nervositet för hundens skull också. Hon är snart åtta år, vilket är gammalt för en Berner Sennenhund och att sövas ned då kan gå galet ibland. Men idag gick det bra. Nu hoppas jag att tassen slutar blöda också.
Är det då värt att bo så långt från storstan? Inte kunna slinka in på biografen, inte gå ned till kvarterskrogen och äta en pizza när vi känner för det... Inte bara poppa in till vänner på en kort visit...
Ja, det tycker jag faktiskt! För jag älskar att bo här ute på landet, med tranorna, hägern, rovfåglarna, rådjuren, älgarna... fast jag kunde varit utan vildsvinen och grävlingarna för de skrämmer mig.
Som du förstår har det inte blivit så mycket arbete idag, därför är det bäst att jag sätter igång och gör lite nytta. Men först måste jag pussa på Tola. Tror att smärtlindringen börjar släppa på henne nu, för hon ligger och "gråter"...
Vi hörs imorgon igen.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.
Åh vad skönt att allt gick bra med fina Tola!! :)
SvaraRaderaKram till er!
// Dakota
Hej Dakota
SvaraRaderaTack! Känns bra nu! Kram Kim
skönt att det gick vägen med hunden,jag skulle aldrig klara av att bo i gyttret,måste ha tillgång till skogen nära!!tycker jag bor alldeles ypperligt här och har nära till byn.
SvaraRaderaEn sten har släppt från mitt hjärta så här långt för Tola. Klart jag tänkte på hennes ålder eftersom hon är en stor hund. Empati ända in i hjärtat är vad jag vill förmedla - för jag VET hur det känns. Och jag vet hur det är när ingen levande hund följer med hem igen. Jag har ju erfarenhet av Grand Danios, en 'kortlevande' ras. Därför är jag riktigt glad att du kom hem med Tola idag även om hon blöder. Har du 'krage' på henne så att hon inte slickar? Vad tycker hon isåfall om den?
SvaraRaderaMin ena hund (Flaten) satt en hel natt som en staty med kragen på utan att kunna slappna av. Den andra vovven (Korthåriga Collien) tyckte han var snyggast i världen och dunkade runt med den överallt utan problem.
All värme och lycka till er alla i flocken. Kram Ebba
Vad skönt att höra att det inte var allvarligare! Det är alltid en oro när sånt där händer...
SvaraRaderaOch på "att bo på landet"-fronten är vi nog olika :) Jag behöver inte bo i en stor stad, men inte gärna 5 mil ut på landet :) Detär ju skönt att vi människor är olika på det sättet! Annars kanske det inte skulle finnas "på landet" om alla ska bo där :)
Så skönt att det inte var något allvarligt. Hon blir nog snart pigg och glad igen :o)
SvaraRaderaStackaren! Hoppas att hon mår bättre nu.
SvaraRaderaSjälv älskar jag stadsliv och att det rör sig hela tiden. Jag vill titta på människor som kommer och går. Jag vill kunna gå till stan eftersom jag älskar att promenera. Jag kör nästan aldrig bil. Och nära havet. Det passar mig och det är tur att vi är olika annars skulle ju alla bo på samma plats :)
Åh vad det skär i hjärtat på mig när du skriver att hon ligger och "gråter"... Stackars lilla krake! Hoppas hon kryar på sig snart så hon slipper ha ont.
SvaraRaderaKram
Hej Anki
SvaraRaderaBor du fortfarande kvar, inte flyttat? Du var ju på G till mina trakter?
Kram Kim
Hej Ebba
Gulle dig! Nej hon behöver ingen krage, hon har små söta sockar på sig istället och de får hon slicka på. Hon är duktig och tar inte bort sockarna.
Stackars din hund! Tola är van vid krage, hon har provat på både platskrage och den mjukare varianten, som är betydligt behagligare, men inte lika pålitlig.
Hade en gång en fem månaders valp som gick omkring med en krage och var allas skräck i vårt hem. Lyckades till och med skrämma den stora "hemska" hanhunden (alltså hemsk i valpens ögon)
Tack
Kram Kim
Hej Trillingnöten
Ja, alltid jobbigt när de börjar bli gamla. Ja, det är bra att vi är olika, tänk om alla ville bo på landet, det skulle det bli lika trångt där som i stan...
Kram Kim
Hej Helena
Ja, hon har fått tillbaka sitt glada pigga humör igen och i huvudet vill hon gå långpromenad, men det märks att hon har ont när hon går ut för att kissa.
Kram Kim
Hej Anneli
Ja, hon mår bättre.
Det där med att promenera i staden tycker jag också om. Bodde i min ungdom på landet, med havsutsikt och så nära till storstan att jag kunde cykla till jobbet, även om det tog 1,5 timma. Varje morgon började med en promenad till havet, simtur för mig om det var sommar, simtur för hundarna om det var kallare i vattnet.
Så visst tycker jag om stan och havet, är uppväxt vid havet och har fortfarande svårt att vänja mig vid att solen går ned över skogen...
Kram Kim
Hej Nina
Ja, hon grät verkligen igår. Men nu är hon gladare igen. Tror ändå att hon har ont, för hon ligger helt stilla, även om svansen viftar frentiskt när jag kommer.
Kram Kim
Klart du var trött efter den anspänningen!! Skönt att det gick så bra!
SvaraRaderaDet är otroligt vad man missar på nätet, bara man är frånvarande ett par dagar :) ...
Hej Ingrid
SvaraRaderaJa, det var skönt. Det är inte lätt att hinna läsa alla bloggar och kommentera. Ibland räcker tiden inte till.
Kram Kim
Nej, så är det såklart och det ska ju inte bli ett måste utan vara kul, annars tappar det förstås tjusningen i längden. Jag tycker verkligen att det är mer eller mindre roligt att blogga i olika perioder. Du är dock JÄTTEDUKTIG på att hinna läsa och kommmentera så mycket!!
SvaraRaderaTack Ingrid! Vad snäll du är som skriver så, det gör mig glad! Kram Kim
SvaraRadera