Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

måndag 4 april 2011

Fördelar och nackdelar...

När man som vi har 5 mil till storstan gäller det att samordna allt man ska göra. Att bo så långt ut på landet har både för- och nackdelar:
Inga grannar, stor tomt, mycket natur, friluftsliv, frihet...
Långt till affärer, inga kommunikationer, samordning av inköp, oftast tar en inköpsdag hela dagen...

Varför skriver jag nu om detta? Jo, idag ringde jag till veterinären på morgonen för att min hund Tola för ett par veckor sedan spräckte sin klo, vilket brukar fixa sig själv. Men den här gången gjorde det inte det, utan det blev en mjuk utväxt undertill. Hon har slickat och slickat och det har inte tån och tassen mått bra av. Hon har även fått hjälp av Pluto att "hålla ren" tassen.

Tola med sin fina blårandiga socka och röda självhäftande bandagetejp.
Veterinären sa att det kanske var en tumör och att risken fanns att vi var tvungna att ta bort hela tån. Så det var lite kämpigt att lämna henne, hon som var så glad när hon kom dit. Passade på att göra några ärenden. Nåväl, 5 mil till stan och 5 mil hem. Tio mil totalt. Laga lunch, hinna läsa fakta en timma och sedan tillbaka in till stan 5 mil... Eftersom jag kom lite tidigt hann jag utföra lite fler ärenden innan det var dags att hämta en sjövild glad hund.

De hade tagit bort klon och det var bara pulpan (mjukdelen i klon) som hade poppat ut och såg ut som en tumör. Nu har hon bandage, ganska så blodigt... och en barnsocka för 3 år på sig.

Har ännu inte hälsat på de andra hundarna som först var helgalna för att jag inte kom in till dem, men nu har de lugnat sig. Tola ligger i hallen och kikar på mig när jag sitter här i vardagsrummet och skriver blogginlägget.

Idag har jag kört drygt 20 mil och det känns! Tror faktiskt jag är tröttare än när jag kör till Skåne, eftersom det har varit anspänning och nervositet för hundens skull också. Hon är snart åtta år, vilket är gammalt för en Berner Sennenhund och att sövas ned då kan gå galet ibland. Men idag gick det bra. Nu hoppas jag att tassen slutar blöda också.

Är det då värt att bo så långt från storstan? Inte kunna slinka in på biografen, inte gå ned till kvarterskrogen och äta en pizza när vi känner för det... Inte bara poppa in till vänner på en kort visit...

Ja, det tycker jag faktiskt! För jag älskar att bo här ute på landet, med tranorna, hägern, rovfåglarna, rådjuren, älgarna... fast jag kunde varit utan vildsvinen och grävlingarna för de skrämmer mig.

Som du förstår har det inte blivit så mycket arbete idag, därför är det bäst att jag sätter igång och gör lite nytta. Men först måste jag pussa på Tola. Tror att smärtlindringen börjar släppa på henne nu, för hon ligger och "gråter"...

Vi hörs imorgon igen.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

13 kommentarer:

Dakota sa...

Åh vad skönt att allt gick bra med fina Tola!! :)
Kram till er!
// Dakota

Kim M. Kimselius sa...

Hej Dakota
Tack! Känns bra nu! Kram Kim

Anki sa...

skönt att det gick vägen med hunden,jag skulle aldrig klara av att bo i gyttret,måste ha tillgång till skogen nära!!tycker jag bor alldeles ypperligt här och har nära till byn.

Författarvisionären Ebba sa...

En sten har släppt från mitt hjärta så här långt för Tola. Klart jag tänkte på hennes ålder eftersom hon är en stor hund. Empati ända in i hjärtat är vad jag vill förmedla - för jag VET hur det känns. Och jag vet hur det är när ingen levande hund följer med hem igen. Jag har ju erfarenhet av Grand Danios, en 'kortlevande' ras. Därför är jag riktigt glad att du kom hem med Tola idag även om hon blöder. Har du 'krage' på henne så att hon inte slickar? Vad tycker hon isåfall om den?
Min ena hund (Flaten) satt en hel natt som en staty med kragen på utan att kunna slappna av. Den andra vovven (Korthåriga Collien) tyckte han var snyggast i världen och dunkade runt med den överallt utan problem.
All värme och lycka till er alla i flocken. Kram Ebba

Trillingnöten sa...

Vad skönt att höra att det inte var allvarligare! Det är alltid en oro när sånt där händer...
Och på "att bo på landet"-fronten är vi nog olika :) Jag behöver inte bo i en stor stad, men inte gärna 5 mil ut på landet :) Detär ju skönt att vi människor är olika på det sättet! Annars kanske det inte skulle finnas "på landet" om alla ska bo där :)

Helena sa...

Så skönt att det inte var något allvarligt. Hon blir nog snart pigg och glad igen :o)

Anneli sa...

Stackaren! Hoppas att hon mår bättre nu.

Själv älskar jag stadsliv och att det rör sig hela tiden. Jag vill titta på människor som kommer och går. Jag vill kunna gå till stan eftersom jag älskar att promenera. Jag kör nästan aldrig bil. Och nära havet. Det passar mig och det är tur att vi är olika annars skulle ju alla bo på samma plats :)

Ninas skrivarlya sa...

Åh vad det skär i hjärtat på mig när du skriver att hon ligger och "gråter"... Stackars lilla krake! Hoppas hon kryar på sig snart så hon slipper ha ont.
Kram

Kim M. Kimselius sa...

Hej Anki
Bor du fortfarande kvar, inte flyttat? Du var ju på G till mina trakter?
Kram Kim

Hej Ebba
Gulle dig! Nej hon behöver ingen krage, hon har små söta sockar på sig istället och de får hon slicka på. Hon är duktig och tar inte bort sockarna.
Stackars din hund! Tola är van vid krage, hon har provat på både platskrage och den mjukare varianten, som är betydligt behagligare, men inte lika pålitlig.
Hade en gång en fem månaders valp som gick omkring med en krage och var allas skräck i vårt hem. Lyckades till och med skrämma den stora "hemska" hanhunden (alltså hemsk i valpens ögon)
Tack
Kram Kim

Hej Trillingnöten
Ja, alltid jobbigt när de börjar bli gamla. Ja, det är bra att vi är olika, tänk om alla ville bo på landet, det skulle det bli lika trångt där som i stan...
Kram Kim

Hej Helena
Ja, hon har fått tillbaka sitt glada pigga humör igen och i huvudet vill hon gå långpromenad, men det märks att hon har ont när hon går ut för att kissa.
Kram Kim

Hej Anneli
Ja, hon mår bättre.
Det där med att promenera i staden tycker jag också om. Bodde i min ungdom på landet, med havsutsikt och så nära till storstan att jag kunde cykla till jobbet, även om det tog 1,5 timma. Varje morgon började med en promenad till havet, simtur för mig om det var sommar, simtur för hundarna om det var kallare i vattnet.
Så visst tycker jag om stan och havet, är uppväxt vid havet och har fortfarande svårt att vänja mig vid att solen går ned över skogen...
Kram Kim

Hej Nina
Ja, hon grät verkligen igår. Men nu är hon gladare igen. Tror ändå att hon har ont, för hon ligger helt stilla, även om svansen viftar frentiskt när jag kommer.
Kram Kim

franziengland sa...

Klart du var trött efter den anspänningen!! Skönt att det gick så bra!
Det är otroligt vad man missar på nätet, bara man är frånvarande ett par dagar :) ...

Kim M. Kimselius sa...

Hej Ingrid
Ja, det var skönt. Det är inte lätt att hinna läsa alla bloggar och kommentera. Ibland räcker tiden inte till.
Kram Kim

franziengland sa...

Nej, så är det såklart och det ska ju inte bli ett måste utan vara kul, annars tappar det förstås tjusningen i längden. Jag tycker verkligen att det är mer eller mindre roligt att blogga i olika perioder. Du är dock JÄTTEDUKTIG på att hinna läsa och kommmentera så mycket!!

Kim M. Kimselius sa...

Tack Ingrid! Vad snäll du är som skriver så, det gör mig glad! Kram Kim