Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

tisdag 17 maj 2011

När tystnaden har lagt sig...

Tänk vad vi tar för givet att kunna tala, så länge vi har en röst. Vad lätt det är att bara vända sig om, säga några ord och så är det du hade i huvudet ute.

Utan röst kan du inte svara i din telefon, du kan inte ringa och boka tid, du kan inte ringa och avboka saker du skulle ha gjort när du hade din röst. Du kan inte ringa ditt dagliga samtal till din åldrige gamle far. Du kan inte ens ringa till läkaren för att få en tid så att han/hon kanske kan fixa din röst... Mycket frustrerande.

Det är inte första gången i mitt liv jag är ofrivilligt tyst. Förra gången fick jag totalt röstförbud i två veckor, hade fått stämbandskatarr. Då var jag instruktör i Brukshundsklubben och stod ute och ropade kommandon åt kursdeltagarna när jag var förkyld. Det hämmade sig direkt.

Även den här gången blev jag bestraffad för att jag förra veckan körde mina inplanerade föreläsningar trots att jag var hes och hade ont i halsen. Torsdagen var en ren plåga för min röst som gav vika hela tiden, medan jag smorde stämbanden med hett honungs/ingefära-vatten.

När jag vaknade på fredagen kunde jag inte ens säga "pip". Sedan dess är min röst helt borta. Hemskt! När det är något jag verkligen behöver ha sagt, då skriver jag det på små lappar. Men för det mesta försöker jag med tecken tala om för min man vad jag vill, sedan kör han gissningstävling. Ibland ganska kul, men ibland mycket frustrerande!

Hundarna är det inga problem med. Ända sedan min första stämbandskatarr har jag lärt alla mina hundar en kombination av kommando och visselsignaler. Därför lyssnar de spänt och uppmärksamt på mig. Jag kan kalla på dem, få dem att avbryta vad de håller på med, att stanna och mycket mer.

Tyvärr är ju denna veckan helt inbokad med föreläsningar och andra evenemang, som jag nu inte kan delta i utan måste avboka, med hjälp av min man, eller per mail. Mycket frustrerande.

Men samtidigt tänker jag på dem som ALDRIG har någon röst och då känner jag mig inte lika eländig längre, för jag har ju trots allt förhoppning om att få min röst tillbaka igen...

Kramisar Kim

Nu har jag besökt läkaren och fått min dom: Inflammation på stämbanden och rösten förväntas komma tillbaka om en till två VECKOR! Det kändes som att få en hink vatten över sig vid de orden, men det är inte mycket att göra åt, bara försöka pussla ihop ett nytt föreläsningsschema i en redan intensiv period hos skolorna...
Måste medge att jag känner mig lite deppig.
Kim :-(
 
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

13 kommentarer:

  1. Lider med dig,du som har ett så isolerat och osocialt arbete och ser fram emot att träffa människor.

    SvaraRadera
  2. Oj vad jobbigt! Jag hatar att vara utan röst :) Det är svårt i mitt yrke också! Det händer ibland när man är förkyld. Hoppas du blir bättre snart! kram

    SvaraRadera
  3. Usch vad jobbigt att vara utan röst när man som bäst behöver den också. Men som du säger, du har ju i alla fall en röst att få tillbaka och det får man ju vara tacksam för i sammanhanget.

    Krya på dig nu.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Stackars, stackars dig och stackars alla som missar sina dagar med dig denna vecka!! Hoppas att du snart blir mycket bättre och jag är glad att du har fler sätt att uttrycka dig än via talet.
    Krya på dig! KRAM.

    SvaraRadera
  5. Usch! Du har verkligen kört hårt nu så kroppen säger kanske stopp!? Ibland kan det vara skönt att få ro,, men när man tappar rösten och måste använda den,, ja, då infinner sig stressen..

    Krya på dig och hoppas den är tillbaka snart..

    Kram

    SvaraRadera
  6. Hej Anki
    Det värsta är alla elever som blir besvikna...
    Kram Kim

    Hej Trillingnöten
    Har varit till läkaren och fått besked att rösten förhoppningsvis kommer tillbaka om 1-2 veckor...
    Kram Kim

    Hej Nina
    Ja, det gäller att se något positivt i allt! Tack!
    Kram Kim

    Hej Ingrid
    Tack, vad rar du är! Jag hoppas att jag lyckas boka om de flesta av dagarna. Men morgondagens aktiviteter går inte att göra något åt... Tack!
    Kram Kim

    Hej Katarina
    Ja, förmodligen har jag pressat min kropp för mycket när den blev utslagen av allergin och hostan, som i sin tur har hostat sönder stämbanden och halsen... Ja, det är nog bara min man som tycker det är skönt att jag är tyst, för min del känns det mest stressande.
    Tack!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  7. Hej Anki
    Det värsta är alla elever som blir besvikna...
    Kram Kim

    Hej Trillingnöten
    Har varit till läkaren och fått besked att rösten förhoppningsvis kommer tillbaka om 1-2 veckor...
    Kram Kim

    Hej Nina
    Ja, det gäller att se något positivt i allt! Tack!
    Kram Kim

    Hej Ingrid
    Tack, vad rar du är! Jag hoppas att jag lyckas boka om de flesta av dagarna. Men morgondagens aktiviteter går inte att göra något åt... Tack!
    Kram Kim

    Hej Katarina
    Ja, förmodligen har jag pressat min kropp för mycket när den blev utslagen av allergin och hostan, som i sin tur har hostat sönder stämbanden och halsen... Ja, det är nog bara min man som tycker det är skönt att jag är tyst, för min del känns det mest stressande.
    Tack!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  8. Då tar jag en stor och bred sidensjal och lägger om dina axlar. Plockar ett strå med smultron, ger det till dig. Sträcker mig efter ett ulligt moln från himlen, tar fatt i det och lägger det i din famn.
    Säger: "Må så väl du bara kan under omständigheterna som råder."
    STORA KRAMAR Ebba

    SvaraRadera
  9. Hej Ebba
    Åh, så fint du skriver! Tack! Jag försöker att inte deppa och ägnar mig åt mitt författarskap istället för att föreläsa om det.
    Underbart med hostmedicinen, nu slipper jag hosta lungorna ur mig och slita ut de stackars stämbanden ännu mer!
    Kram och tack
    Kim

    SvaraRadera
  10. Usch, stackars dig! Tappa rösten är hemskt, har gjort ett par gånger pga infektion. Man känner sig verkligen handikappad.

    SvaraRadera
  11. Hej Andrea
    Ja, det är inte förrän man är utan röst som man inser hur mycket man egentligen använder den!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  12. Hoppas du får ordning på rösten. Förstår att eleverna tycker att det är inspirerande att lyssna på dig.

    SvaraRadera
  13. Hej Peter
    Tack! Ja, jag hoppas också jag får rösten tillbaka snart. Det är inte lätt för skolorna att omboka så här i slutet av terminen...
    Kram Kim

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!