Mitt i skogen

Vi bor omgärdade av granskog. Varje promenad för mig in i granskogens djup, ja i och för sig har skogen förändrats mycket sedan stormarna Gudrun och Per, det är lite mer öppna, kalhuggna ställen nuförtiden.

Här finns många skogsvägar att vandra på och jag kan gå runt i timmar i skogen. Det finns många underbara platser, men det finns en alldeles speciell plats där jag hämtar energi och inspiration. För att ta mig dit vandrar jag genom tät granskog, upp och nedför branta backar och sedan öppnar sig skogen och där ligger den, en liten oas av ljus, värme, blommor, smultron, bin och vatten.

Här var det tidigare ett grustag, som öppnades just när vi flyttade hit för sexton år sedan. Den första morgonen i mitt nya hus tänkte jag att jag skulle få vakna till fåglarnas sång och tystnad, efter att tidigare ha bott mellan två intensivt trafikerade vägar i Stockholm. Men så blev det inte. Min första morgon i mitt nya hus började med ett himla liv från en stenkross i grustaget...

Nu har naturen tagit över igen. Björkarna växer runt omkring den lilla naturliga dammen, som fylls på av regnvatten och av någon anledning alltid är klar och fin.

Runt sjön växer en rik flora av allsköns blommor. Det är möjligt att gå runt "sjön", vilket vi alltid gör.

Tola älskar att bada här och hon är alltid först ned i vattnet. Hon är rolig som försöker skaka vattnet ur pälsen, trots att hon står i vatten.
Ibland tar jag med vänner hit och då har vi picknick på kanten av vattnet. Barnen brukar plaska i vattnet tillsammans med hundarna. Solen värmer och det är alltid lä eftersom det ligger i en sänka.

Pluto är en riktig "badkruka" och går bara i med tassarna. Tickie sällar sig till hans grupp och kan sträcka sig så långt att hon kan dricka ur vattnet, om hon slipper blöta ned tassarna...

Just nu är slänten full av smultron och markägaren har bikupor här, så det finns gott om surrande bin. Skulle väldigt gärna vilja smaka på den honungen!

Tänk att något som var så fult och förstört kan bli något så otroligt vackert! Det här är min oas, här kan jag slå mig ned på en sten och se hundarna njuta av vattnet. Här kan jag tänka ut vad jag ska skriva. Här njuter jag av livet!

När jag kommer hem, uppfriskad av promenaden, fylld av energi och ord, väntar mitt alldeles egna Paradis på mig. Just nu dignar rosorna från många buskar. En del har inte slagit ut ännu, men de kommer snart och jag har i stort sett rosor hela säsongen fram tills frosten tar dem.

Det här är livskvalité, det här är livet, det här är Paradiset!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se