Första signeringarna, signeringstips

Minns tydligt mina första signeringar. När mina böcker kom ut på Wahlströms förlag skötte de om allting, jag bara kom dit, satte mig, signerade och åkte hem igen. Ibland signerade jag i samband med en föreläsning. Livet var spännande och nytt. Jag hade blivit författare.

Nästa signeringsprocess var som egen företagare, egenutgivare. Då släpade jag med mig bokkartonger till bokhandlarna och de köpte in vad jag sålde. Det gällde att sälja så mycket som möjligt för att kunna fakturera vid hemkomsten.

En jul bodde jag hos släktingar nere i Skåne vid min signering. Hela deras hall var fylld av kartonger. Men efterhand som jag betade av signeringarna försvann kartongerna, både till min och deras glädje. När det var dags för hemfärd var det bara ett fåtal kartonger att lasta in i bilen och mina släktingar var djupt imponerade.

Nuförtiden köper bokhandlarna in böckerna i förväg. Det skulle vara för tungt att släpa på 19 titlar gånger 5-10-20 böcker per titel. Det är oerhört skönt att få komma till butikerna utan att springa fram och tillbaka för att hämta bokkartonger i bilen. Efter ett par sådana rundor var det inte alltid jag kände mig så fräsch längre.

För att det här systemet ska fungera får bokhandlarna returrätt. Det innebär att ju mer jag säljer, desto mindre får jag i retur. Blir det inte så många böcker kvar brukar bokhandlarna behålla böckerna.

I år har jag med mig en rollup med bild på en av mina böcker om andra världskriget: På liv och död i andra världskrigets skugga.

Det bokomslaget drar till sig flest blickar, fångar de som bara passerar, får dem att komma närmare för att se vad böckerna handlar om. Och... i de flesta fall går de därifrån efter att ha köpt någon av mina böcker. Men en rollup innebär att jag åter har fått börja släpa med mig saker, fast det är det värt, så länge böckerna har så här fångande omslag!

Efter fjorton år som författare, efter fjorton års signeringar och möte med läsarna, har jag lärt mig en hel del om vad som gäller när man signerar. Det som jag inte har lärt mig själv, har Björn Hellberg lärt mig, eftersom vi har signerat tillsammans vid flera tillfällen.

En av de saker som Björn lärt mig är att man helst inte ska signera tillsammans med någon annan författare. Om man upptäcker att butiken har dubbelbokat signeringar, då ska man ha ett eget bord. Ofta vågar inte folk stanna till vid ett bord där två författare sitter, även om de är intresserade av den ena personens böcker. Det finns även risk att den andra författaren försöker "stjäla" en eventuell kund genom att lägga sig i samtalet och börja berätta om sina egna böcker.

Det här stämmer, jag har råkat ut för det, men jag har även varit med om motsatsen. Har upptäckt att det fungerar alldeles utmärkt att signera tillsammans med Bodil Mårtensson, även om vi sitter vid samma bord. Mycket på grund av att vi båda tycker om varandras böcker och lotsar vidare till den andra om vår egen bok inte fångar kunden.

Något annat att tänka på är att inte se upptagen ut när du sitter bakom ditt signeringsbord, då vågar folk inte komma fram för att köpa din bok. Om det inte är så mycket folk är det bra att inte sitta bakom bordet, utan stå och ordna till böckerna, prata med dem som passerar, få dem att stanna till och lyssna på dig när du berättar om dina böcker. Tala om dina böcker med kärlek, men var ändå saklig, berätta inte för mycket, bara tillräckligt för att fånga deras intresse.

Sedan några år tillbaka har jag färdigtryckta autografkort, ja själva autografen är handskriven, men på ena sidan har jag bild på de nya böckerna och ett litet foto av mig. Detta har visat sig vara mycket populärt och en del hängivna fans samlar på de olika autografkorten som bytts ut år efter år, allteftersom det kommer nya böcker. Förra året började jag även ha en liten folder med bilder på samtliga böcker och en liten kort text om varje bok. Den är bra att sticka i händerna på folk, då kan de i lugn och ro gå och kika i foldern för att därefter komma tillbaka och köpa en bok.

Tänk på att inte vara någon grå liten mus när du ska signera, se till att du märks! Under flera år hade jag kläder som tydligt visade vad mina böcker handlade om. När jag gav ut min bok Giljotinen var jag klädd som Marie-Antoinette eftersom boken till stor del handlar om henne och franska revolutionen. Jag har haft vikingakläder, indiankläder, riddarkläder, snapphanekläder... Nuförtiden ser jag bara till att jag har färgglada kläder som visar på den person jag är.

Det gäller att inte vara för påträngande och försöka tvinga folk att köpa böckerna. Låt dem bestämma själva, du finns där för att berätta om böckerna och för att skriva din autograf.

Ta dig tid att prata med folk, se signeringen som en möjlighet att samla intryck och berättelser som du senare kan ha hjälp av i ditt skrivande. Se till att ha kul på dina signeringar, det har jag!  

Här kan du se några av mina signeringar.

Lycka till!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se