Författare med huvudet fullt av ord och Berner Sennenhundar

Alla ni som har läst mina böcker om Theo och Ramona vet att en av huvudpersonerna i boken är en Berner Sennenhund som heter Pluto. Men det här inlägget kommer inte att handla om Pluto, utan det handlar om hans syster Tola och vad hundarna har inneburit för mitt skrivande.

Har älskat hundar alltsedan jag var liten. Lärde mig gå genom att hålla i en hund, släpade runt på mina föräldrars schäferhundar och alla grannarnas hundar ända tills jag fick en egen hund när jag var tio år.

Födde upp min första valpkull när jag var fjorton, blev instruktör i Svenska Brukshundklubben när jag var sexton.

Hundar har i hela mitt liv varit mitt stora intresse tillsammans med skrivandet.

Därför var det kanske inte så konstigt att min debutbok, Tillbaka till Pompeji, hade en Berner Sennenhund som huvudperson.

Innan jag slog igenom som författare döpte jag valparna efter ett tema. Ibland fick valpköparna bestämma själva, bara alla valparna i kullen hade samma begynnelsebokstav. Men när jag väl slagit igenom som författare blev samtliga valpkullar döpta efter den bok jag höll på med just då.

När jag höll på med Vikingaträl föddes Tola och hennes syskon.

Alla valparna fick namn från personerna i boken. Det blev:
Jamaki's Viking Tola "Tola", Jamaki's Viking Tyra "Donna", Jamaki's Viking Blåtand "Bruno", Jamakis Viking Freydis "Selma", Jamaki's Viking Tveskägg "Balder", Jamaki's Viking Idun "Kajsa", Jamaki's Viking Hårfager "Izor".

Något som var roligt med just valpen Blåtand, var att en tandläkarfamilj köpte honom.

Det var inte meningen att vi skulle behålla någon av valparna, vi hade redan fyra Berner sennehundar och det tyckte vi räckte.

Men plötsligt en dag, när valparna var fyra veckor, blev valparnas mormor mycket dålig och dog dagen därpå. Vi valde ut den valp som var mest lik mormor Lickie och det var Tola.

Här ser du hur Tola fick följa med ut i skogen på promenad tillsammans med de stora hundarna, efter att alla hennes valpkompisar hade åkt hem till sina familjer. När vi kom ut i skogen stannade vi. Tola fick komma ner, springa omkring och lukta, leka kurragömma, kissa och bli trött, innan hon stoppades tillbaka i ryggsäcken och jag fortsatte promenaden.

Mina hundar betyder väldigt mycket för mig, inte bara som hundar, utan även för mitt skrivande. De inspirerar mig och jag hämtar deras karaktärsdrag när jag berättar om hundar i mina böcker. Men hundarna ser även till att jag kommer ut på mina dagliga promenader, vilket ger mig förnyad energi för att kunna orka med ännu ett långt skrivpass.

Här är Tola på sin ettårsdag, en ljuvlig liten hund.

Om man aldrig har kommit en hund riktigt nära och delat sitt liv med dem, är det svårt att beskriva hur hundar beter sig. Mitt livslånga liv tillsammans med hundar har gett mig mycket erfarenhet som jag kan ta hjälp av i mina böcker.

Här är jag tillsammans med Tolas mamma Namie, som också är min egen uppfödning, till höger sitter Tola.

Idag är Tola 8,5 år, vilket är gammalt för en Berner Sennenhund. Men det märks inte på henne. Hon skuttar omkring som om hon fortfarande är den lilla valp du såg på första bilden här i inlägget. Det här är nog den piggaste, gladaste och vildaste Berner Sennehund jag har haft och jag älskar henne så otroligt mycket!

Tola är den hund som hjälper mig väldigt mycket. Hon plockar upp allt jag tappar på golvet, med konkurrens av sin halvbror Pluto. Tola plockar ut tvätten ur tvättmaskinen, hjälper mig att lyfta upp plaggen ur tvättkorgen när jag hänger dem på strecket. Tola är en mycket klok gammal dam, som jag hoppas få ha vid min sida i många, många år till.

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.