Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

tisdag 28 februari 2012

Författare med huvudet fullt av ord och Berner Sennenhundar

Alla ni som har läst mina böcker om Theo och Ramona vet att en av huvudpersonerna i boken är en Berner Sennenhund som heter Pluto. Men det här inlägget kommer inte att handla om Pluto, utan det handlar om hans syster Tola och vad hundarna har inneburit för mitt skrivande.

Har älskat hundar alltsedan jag var liten. Lärde mig gå genom att hålla i en hund, släpade runt på mina föräldrars schäferhundar och alla grannarnas hundar ända tills jag fick en egen hund när jag var tio år.

Födde upp min första valpkull när jag var fjorton, blev instruktör i Svenska Brukshundklubben när jag var sexton.

Hundar har i hela mitt liv varit mitt stora intresse tillsammans med skrivandet.

Därför var det kanske inte så konstigt att min debutbok, Tillbaka till Pompeji, hade en Berner Sennenhund som huvudperson.

Innan jag slog igenom som författare döpte jag valparna efter ett tema. Ibland fick valpköparna bestämma själva, bara alla valparna i kullen hade samma begynnelsebokstav. Men när jag väl slagit igenom som författare blev samtliga valpkullar döpta efter den bok jag höll på med just då.

När jag höll på med Vikingaträl föddes Tola och hennes syskon.

Alla valparna fick namn från personerna i boken. Det blev:
Jamaki's Viking Tola "Tola", Jamaki's Viking Tyra "Donna", Jamaki's Viking Blåtand "Bruno", Jamakis Viking Freydis "Selma", Jamaki's Viking Tveskägg "Balder", Jamaki's Viking Idun "Kajsa", Jamaki's Viking Hårfager "Izor".

Något som var roligt med just valpen Blåtand, var att en tandläkarfamilj köpte honom.

Det var inte meningen att vi skulle behålla någon av valparna, vi hade redan fyra Berner sennehundar och det tyckte vi räckte.

Men plötsligt en dag, när valparna var fyra veckor, blev valparnas mormor mycket dålig och dog dagen därpå. Vi valde ut den valp som var mest lik mormor Lickie och det var Tola.

Här ser du hur Tola fick följa med ut i skogen på promenad tillsammans med de stora hundarna, efter att alla hennes valpkompisar hade åkt hem till sina familjer. När vi kom ut i skogen stannade vi. Tola fick komma ner, springa omkring och lukta, leka kurragömma, kissa och bli trött, innan hon stoppades tillbaka i ryggsäcken och jag fortsatte promenaden.

Mina hundar betyder väldigt mycket för mig, inte bara som hundar, utan även för mitt skrivande. De inspirerar mig och jag hämtar deras karaktärsdrag när jag berättar om hundar i mina böcker. Men hundarna ser även till att jag kommer ut på mina dagliga promenader, vilket ger mig förnyad energi för att kunna orka med ännu ett långt skrivpass.

Här är Tola på sin ettårsdag, en ljuvlig liten hund.

Om man aldrig har kommit en hund riktigt nära och delat sitt liv med dem, är det svårt att beskriva hur hundar beter sig. Mitt livslånga liv tillsammans med hundar har gett mig mycket erfarenhet som jag kan ta hjälp av i mina böcker.

Här är jag tillsammans med Tolas mamma Namie, som också är min egen uppfödning, till höger sitter Tola.


Idag är Tola 8,5 år, vilket är gammalt för en Berner Sennenhund. Men det märks inte på henne. Hon skuttar omkring som om hon fortfarande är den lilla valp du såg på första bilden här i inlägget. Det här är nog den piggaste, gladaste och vildaste Berner Sennehund jag har haft och jag älskar henne så otroligt mycket!

Tola är den hund som hjälper mig väldigt mycket. Hon plockar upp allt jag tappar på golvet, med konkurrens av sin halvbror Pluto. Tola plockar ut tvätten ur tvättmaskinen, hjälper mig att lyfta upp plaggen ur tvättkorgen när jag hänger dem på strecket. Tola är en mycket klok gammal dam, som jag hoppas få ha vid min sida i många, många år till.

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

14 kommentarer:

  1. Jag håller absolut med - har haft hund sedan jag fick min första som 10-åring, fast är nu av olika orsaker utan, varav den största är, att jag tycker inte att det här är en ok plats att bo för en hund!

    SvaraRadera
  2. Mysigt inlägg! Själv har jag inte varit någonbhundmänniska alls. Men av en tillfällighet blev vi ägare till en liten chihuahua söndags. Och jag är redan såld! :)

    SvaraRadera
  3. Fina bilder på dig och hundarna! :)

    SvaraRadera
  4. Hej Marina
    Skulle nog inte heller ha hund om jag bodde där du bor Marina. Men när du kommer tillbaka hem igen blir det förmodligen en ny hund, eller hur?
    Kram Kim

    Hej Makena
    Tack. Oj, vad spännande med en så ny familjemedlem. Lycka till med lilla valpen!
    Kram Kim

    Hej Dakota
    Tack!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  5. Jag kommer ihåg att jag alltid pratade om hundar mycket som liten, och att när jag var ungefär fyra år lovade min morfar mig en taxvalp (till familjen också förstås) när jag fyllde tio. Jag kommer ihåg att jag räknade på fingrarna hur många år det var kvar. Men tre dagar efter att jag hade fyllt 7 år, på juldagen hade vi inbrott i vårt hus under de 5-6 timmarna vi var hos släktingar. Ett par månader senare köpte vi en liten terriervalp, som sällskap, jakthund och vakt när vi inte var hemma. Det var en hemsk upplevelse som ledde till något gott, och på min tio-årsdag, då vi hade ytterligare en hund, fick jag en hundberlock istället för valp. Hundar är verkigen fantastiska och nu har vi fem stycken likadana!! Trots att tre av dem är syskon är de alla helt olika och olika idéer (bra och dåliga)! Vad roligt att läsa om dig och dina hundar!!

    SvaraRadera
  6. Hej Isa
    Tack för att du berättade det här, mycket intressant att läsa. Tänk så det kan bli! Härligt att du nu har fem hundar!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  7. Efter att ha följt din blogg ett tag nu så är det omöjligt att inte ha förstått hur myckte dina hundar betyder för dig. Jag tror inga hundar kan ha det bättre än dina. De är så älskade och har så fin natur att rasa runt i.
    Jag tror aldrig jag träffat et person som växt upp med hund som inte vill ha hund som vuxna. Allt kan inte ha det men de säger ALLTID att de skulle vilja. Det är verkligen intressant. Jag växte inte upp med hund och är absolut ingen hundmänniska. Det är inte så att jag inte tycker om dem eller är rädd för dem, jag känner bara ingen längtan efter att ha hund. Inga andra djur heller. Jag är en bebismänniska :) . Min mamma skulle skriva under direkt på det. Jag tjatade om bebisar hela min uppväxt och passade barn så fort jag fick chansen. Min lillasyster är bara två år yngre så jag minns inte när hon var liten.
    Relationer är viktiga för oss alla, till djur och människor. Det är viktigt för att inspireras och för att bättre kunna reflektera över sig själv. Fantastiskt att läsa vad dina hundar betyder för dig. KRAM.

    SvaraRadera
  8. Glömde skriva att Tola är otroligt söt när hon sitter i ryggsäcken :) !

    SvaraRadera
  9. Hej Ingrid
    Du är rar som skriver så snällt om mina hundar.
    Tänk jag har aldrig varit en bebismänniska. Kanske för att jag fick dra omkring på mina småbröder när jag var liten...
    Ja, Tola är otroligt söt när hon sitter i ryggsäcken. Hon älskade det!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  10. Är du äldsta barn? Innan jag själv fick barn sa alla att "det blir roligare ju äldre de blir". Då förstod jag inte det men sedan när jag fick mina egna höll jag med. Bebisar kan man inte göra så mycket med någon längre stund. Det är roligare när de börjar kommunicera mer. Fast var ålder har sin charm.
    Förstår att småsyskon kan göra att man föredrar djur, ha ha.

    SvaraRadera
  11. Hej Ingrid
    Sedan min syster dog är jag äldsta barnet, annars var jag andra barnet i vår barnskara.
    Kram Kim

    SvaraRadera
  12. Det är jag med :) . Ett mellanbarn. De brukar bli så bra så. Lär sig att klara sig själva.
    Nu är vi hemma efter en tur till Skottland. Det var kul, intressant och kallt. Kram och Glad Påsk!

    SvaraRadera
  13. Hej Ingrid
    Härligt att ha dig tillbaka. Saknar dina kommentarer! Glad påsk!
    Kram Kim

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!