Kim M. Kimselius: Mysrys – mysigt rysligt
Kim M. Kimselius: Mysrys - samling av mysigt rysliga noveller
Författaren Kim M. Kimselius är välkänd för sina fristående äventyrsböcker uppbyggda runt riktiga historiska händelser. Men hon skriver även för vuxna. Jag har skrivit om hennes bok Att skriva med glädje på min blogg tidigare.
Samlingen Mysrys består av 42 noveller som berör olika ämnen. Några av dem är väldigt skrämmande och rysliga, några av dem bär på djupa filosofiska tankar.
Några av novellerna påminde mig om min barndom på sovjetiska pionjärläger där de flesta barn bodde på somrarna i “stor barack med massa sängar”. Då berättade vi spökhistorier varje kväll vid läggdags. Läskigt, skrämmande och spännande.
Det är svårt nu att gå igenom alla noveller och recensera dem var för sig. Men jag vill uppmärksamma några noveller från samlingen av Kim M. Kimselius.
Pappa, min pappa handlar om en liten pojke Niklas som försöker förhindra föräldrarnas separation genom att skada sig. I hoppet att pappa återvänder till familjen äter Niklas piller från sin mormors burk. En mycket psykologisk och dramatisk berättelse.
Vad duktig du är är en berättelse om ett gift par där kvinnan får göra allt i hemmet. Men omgivningen tror att det är mannens förtjänst att de bor i ett fint hem och har det så bra i livet. Mannen får massor med beröm medan frun står i hans skugga. Tänkvärt och aktuellt i vårt samhälle som strävar efter jämställdhet.
De sju sista novellerna i samlingen är Kim M. Kimselius personliga berättelser där hon beskriver upplevelser från sitt liv. Kim är väldigt öppen och ärlig i de novellerna. Det är väldigt lätt att knyta an till hennes böcker och det är intressant att följa hennes utgivning.
Boken finns att köpa här och här.
Tack Tanja för din fina recension.
Det är härligt att läsa vilka olika favoriter läsarna har i min novellsamling. Många har novellen Har jag berättat som sin favorit, andra har Turisten som försvann. Min favorit är Quintus, som jag alltid kallar för Per och Pernilla när jag talar om den.
En annan av mina favoriter är När tiden inte längre spelar någon roll. Här kan du läsa ett litet smakprov:
NÄR TIDEN INTE LÄNGRE SPELAR NÅGON ROLL
...Idag hade utflykten ned till labbet mer liknat en flykt. Egentligen hade hon inget ärende ned till forskningsavdelningen, men när den nyanställde helt okänsligt hade sagt: "Inte kan du väl sakna någon som varit död så länge?" Då hade något gått sönder inom henne. Något skört som länge hade varit på väg att brista. I alla år hade hon varit stark för andras skull. Idag, på tioårsdagen, var det som om hennes krafter inte längre räckte till.
Ella önskade att hon kunde springa nedför de hundratals trappor som ledde till det underjordiska labbet, inte för att komma fort ned, då hade hon tagit hissen, utan för att springa ifrån sig den vanmakt hon kände, den ensamhet som just i det ögonblicket hotade att dränka henne i känslor och tårar.
Här fanns ingen som kunde se henne gråta. Det var inte många som tog trapporna, de fanns där som nödutgång om något skulle hända.
Alltför fort tog trapporna slut. Hon stack ned sitt identitetskort i låset. Dörren klickade till och lampan lyste grön. Ella tog tag i handtaget och drog upp den stora plåtdörren. De få gånger hon tagit trapporna hade hon alltid ångrat sig när hon skulle öppna dörren, eftersom den var så outhärdligt tung. Nu kämpade hon med dörren och önskade att hon hade kört några träningspass på gymmet, istället för att sitta framför tv:n och mumsa kladdkaka.
När Ella hade fått upp dörren hörde hon upprörda röster längre bort i korridoren. Plötsligt strömmade folk ut ifrån den stora forskningssalen, den där det arbetades med det hemliga experimentet. Människor i vita rockar sprang rakt mot henne. Ella stirrade förvånat på de panikslagna människorna som vällde likt en flodvåg mot henne. I nästa stund hörde hon smällen. En dov, avlägsen smäll, som om det skedde en explosion någonstans långt bort, men när hon såg hur glasfönster splittrades och flög in i de flyende människorna, insåg Ella att explosionen måste ha skett i forskningslabbet.
Mer hann hon inte tänka förrän tryckvågen nådde henne och hon slungades bakåt, ut genom den stora brandsäkra dörren, den som skulle skydda anläggningen från att skadas. Den dörr hon just hade öppnat och som lämnat en tunnel för explosionen att sprida sig uppåt, ända till översta våningen och de hundratals oskyldiga kontorsarbetarna som inte anade vad som väntade.
Det var mycket Ella hann tänka när hon flög bakåt, men tryckvågen var ingenting i jämförelse med det eldmoln som slungades mot henne i explosionen. Ella hann se hur människorna framför henne uppslukades av eldmolnet, sedan var det hennes tur. Hon blundade medan hon svävade i luften, buren av tryckvågen...
Nu blev jag väldigt sugen på att sätta mig och skriva en ny novell...
Hör av dig till mig om du har skrivit en recension om mina böcker!
Kramisar Kim
Läs mer om Mysrys. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Är du nyfiken på mina böcker finns de att köpa här
Jag med några av mina 23 böcker.
Foto Bertil Knoester.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!