Det här måste jag bara dela med mig av till dig, som läser denna blogg och älskar böcker. Ett härligt inlägg som talar om hur det förhåller sig i bokbranschen idag. Kanske också tips på en ny bok för dig att läsa?
Artikeln är hämtad från SvD Kultur och rubriken är Bokbranschen har gått i framgångsfällan av krönikör Daniel Sandström. Det skulle vara mycket roligt om du ville kommentera inlägget när du har läst det! Varsågod:
Om du besöker National Portrait Gallery i London kommer
du snart att märka att en avdelning på museet drar till sig ovanligt
mycket folk. Det är den del som visar porträtten på kungligheterna från
huset Tudor.
Men det är inte det väldiga porträttet på Henrik VIII eller tavlorna med
hans fruar som drar. Trängseln finns vid en mindre tavla i hörnet. Den
föreställer Thomas Cromwell (1485–1540), kungens viktigaste medarbetare,
som Hans Holbein den yngre avbildat i ett porträtt som dryper av makt
och inflytande.
Förklaringen till det stora intresset för Thomas
Cromwell stavas Hilary Mantel. Hennes två romaner om Cromwell, ”Wolf
hall” (2009) och ”Bring up the bodies” (2012), är en litterär sensation i
den anglosaxiska världen. Det går inte att räkna alla utmärkelser som
Mantel fått för dem och försäljningen är exceptionell. En planerad
tv-serie, signerad BBC och HBO, lär inte heller minska intresset.
Det låter pretentiöst att säga att Mantel förnyat den historiska
romanen, men så är det. Jag läste ”Wolf hall” med skeptisk blick, så som
det blir när en bok fått för mycket beröm. Men jag fick snart ge mig.
Mantel skildrar den moderna nationalstatens födelse och
reformationen, samt hela den ekonomiska och intellektuella utveckling
som gjorde detta möjligt. Men framför allt skildrar hon det blodiga
maktspelet, hur Thomas Cromwell försåtligt förverkligar kungens nycker
och drömmar genom att rensa ut alla motståndare. Cromwells ondska är en
extrem form av kalkylerad rationalitet och känns därför helt modern. Det
är som att läsa Machiavellis ”Fursten” fast omgjord till fiktion och
adresserad till vår tid.
Nu kommer vi till det märkliga. ”Wolf hall” är ännu inte utgiven i
Sverige, trots att den snart har fyra år på nacken och trots att boken
verkligen kräver en översättning, för Mantels engelska är avancerad.
Först i höst kommer boken på svenska, utgiven på det lilla förlaget
Weyler. Det är som om det hade dröjt fyra år för Margaretha von Trottas
”Hannah Arendt” eller Steven Spielbergs ”Lincoln” att få premiär på en
svensk biograf.
Hur kan det komma sig att en så stor litterär succé
ignorerats av de svenska förlagen under så lång tid? Det enkla svaret är
att ”Wolf hall” ansetts som en osäker investering, ämnet är inget som
svenskarna behärskar och att översätta en så på alla sätt tung bok är
dyrt.
Den sortens ängsliga resonemang säger också något om tillståndet för den
svenska bokbranschen. Efter ett decennium av expansion och ökad
bokförsäljning, började siffrorna häromåret peka åt fel håll. Därtill
knackar digitaliseringen på dörren. Den som följt utvecklingen för skiv-
och tidningsbranschen vet vad det betyder.
Framför allt har bokbranschen gått i framgångsfällan.
Momssänkningen och ”bestsellerismen”, alltså den industriella
utgivningen av kriminallitteratur och annat med god åtgång i
matvarubutikerna, har skapat ett kortsiktigt system som skriker efter
hits.
Men succéer är svåra att planera och dyra att sälja in. Flera förläggare
vittnar om budgetprocesser som blir rena gissningsleken. Kan författare
X nästa år skriva en bok på Y sidor, som sedan säljer i Z exemplar?
Denna industriella utveckling driver fram satsningar på
det som sålde förra året och hejdar utgivningen av kvalitetsböcker som
”Wolf hall”. I år fylls bokhandeln med erotisk litteratur, för det var
vad som fungerade i fjol. Men den enkla sanningen är att både estetiska
och kommersiella succéer bygger på att vi blir överraskade. På
innovationer, för att använda ett ord som sällan förekommer i böckernas
värld.
Är läget allvarligt? På sikt, ja. En bokbransch som enbart jagar efter
snabba cash kommer att bli irrelevant, publicistiskt ointressant.
Kärnläsare kommer att vända sig till utländska böcker eller till andra
kulturformer om branschen underskattar deras intelligens. Att primärt ge
ut böcker för dem som inte är intresserade av böcker är i längden en
återvändsgränd för en bransch som lever på just böcker. Varför ska vi
läsare acceptera en utgivning som inte siktar på det bästa?
Hilary Mantel, som debuterade 1985, var i England länge
känd för att få goda recensioner och sälja uselt. Men häromveckan fanns
hon som en av två författare med på tidskriften Times lista över vår
tids 100 mest inflytelserika personer.
Nu ska hennes porträtt målas och hängas upp på National Portrait
Gallery. Se det som en symbolisk bild av kvalitet som vinner i längden.
Av makt.
Nå, vad tyckte du?
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Jag med några av mina 23 böcker.
Foto Bertil Knoester.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det sorgliga är att det även påverkar de som skriver "nästa stora roman". På alla ställen där vi med författardrömmar möts så vill alla lära sig att skriva om erotik på bästa sätt. Detta trots att de flesta verkligen säger att de tycker det är svårt/obehagligt att skriva.
SvaraRaderaHej Eva
SvaraRaderaVarför vill alla skriva om erotik om de inte tycker om det... Antar att det beror på 50 shades of grey...
Det gäller att inte falla i fällan att härma bästsäljare, utan att skapa sig något unikt! Det är då det blir "nästa stora roman".
Lycka till!
Kram Kim :-)