Man ska veta att man lever

Man ska veta att man lever

Jag blev alltid så arg på mamma när hon sa "I graven får jag vila!" Eftersom det kändes som om hon önskade att hon snart skulle dö. För mig, barnet jag var då, var det uteslutet. Mamma skulle leva för evigt, så var det bara, om jag fick bestämma.

Min bild av författarskapet när jag var barn (kanske några fortfarande har den bilden framför sig när de satsar på att bli författare?) var att man satt på sin kammare och fantiserade ihop berättelser, som sedan gav så pass mycket pengar att man kunde fortsätta sitta där och skriva en ny bok. En bok per år, om man orkade, det viktigaste var att man hade roligt.

När jag blev lite äldre och började läsa Röda Rummet och liknande böcker, trodde jag att man som författare träffade massor av kollegor, satt på café och skrev och pratade och hade en avslappnad inställning till skrivandet.

Så fel jag hade...

Visst har jag roligt som författare, i stort sett hela tiden. Igår träffade jag till exempel samtliga elever i Eringsboda skola, från förskolan till sjätte klass. Strax efter att jag hade debuterat var jag där och föreläste, i en liten byskola, där alla klasser var sammanslagna och de var väl 10-12 elever. Det var vad jag hade räknat med igår. Men nejdå, nu var de över 30 elever i varje klass. Tala om inflyttning! Vilken respons jag fick. Kände mig som en riktig rockstjärna.

Hela våren har jag haft ett fullspikat program. Jättekul! De lediga stunderna har jag skrivit, medan jag burit längtan efter sommaren, sol och värme inom mig, och skrivarkurser... Hela sommaren är uppbokad av skrivarkurser och när de fyra helgkurserna är slut börjar signeringar och föreläsningar, mest föreläsningar, och boksläpp.

Dessutom ska jag ut och resa. Till litteraturfestivalen på Island (äntligen får jag komma till Island igen, älskar det landet!) och till Lissabon inför nästa bok om Theo och Ramona. Självklart är jag på bokmässan en vecka, boksläpp i Uddevalla och signeringar och föreläsningar.

Som min kalender ser ut nu blir jag ledig lagom till julafton. Istället för att säga som mamma, I graven får jag vila, säger jag man ska känna att man lever. Om man som jag har roligt hela vägen också är det helt underbart!

Jag älskar att vara författare!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare 

Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?
 
Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.