Snön ligger lika djup som Kotten är hög
Ännu en vecka har gått tillsammans med Kotten. Han är nu 12 veckor och det är dags för hans vaccination. Världen har blivit större och mycket har hänt den här veckan.
När Kotten kom ut en morgon hade det kommit mer snö. Fortfarande hanterbart för en 12-veckors Kooikervalp.
Den här gången är det "mormor" Smilla som har räddat sig upp i soffan för att undkomma Kottens vilda framfart.
Smilla och Kiara älskar snö.
Kotten undrar vad det är de äter.
Det droppade från stuprännan ned i den frusna vattenskålen. Jättespännande tyckte Kotten som aldrig hade upplevt något sådant förut.
Kotten är full av bus och har kul tillsammans med de vuxna hundarna. Har har vuxit rejält och är snabb i benen.
Efter att ha busat runt i snön är det skönt att krypa intill "mamma" Kiara.
Även de vuxna hundarna är trötta, här är det Smilla och Kiara.
Något du inte såg på förra bilden var att Kotten låg framför Kiara. Alltid nära.
"Varje vecka ny social träning!" sa uppfödaren och vi följer hennes råd. Förra veckan åkte vi in till stora staden, Ronneby. Där gick husse och handlade medan Kotten och jag ställde oss utanför och bara var. Jätteläskigt med alla skramlande vagnar, alla människor och flygvapnets plan som flög lågt över oss. Jag tog Kotten på en tur genom svängdörrarna, trygg innanför min jacka, men ändå lite otäckt. Efteråt körde vi till en lugnare plats för att Kotten skulle kissa, men han roade sig istället med att åka rutschkana nedför slänten...
Nu är Smilla verkligen en i flocken, för nu får Kotten ligga även hos henne, även om det inte sker så ofta.
Fram till alldeles nyss var soffan en plats för de stora hundarna att dra sig undan...
...men en kväll när jag vände på huvudet låg Kotten i sängen bredvid Kiara. Jag vet inte om hon är besviken eller nöjd
.
Kotten fryser ofta om tassarna, lättare om man lyfter upp en, eller springer på frambenen...
Ser du hur långa ben Kotten har fått?
Hela livet är bus, tycker Kotten.
De vuxna hundarna äter snö, även Kotten ska testa, men det verkar inte som om han tyckte det var så gott.
Kiara och Smiller hjälper till med snöröjningen genom att äta så mycket snö de orkar.
Ibland blir Kiara lite trött på att ha Kotten i soffan...
...då är det bara att trycka ned honom en stund tills han lugnar ned sig...
...i några sekunder, sedan är han igång igen. Kiara ser ut som om hon gett upp.
Eftersom vi har stort hus har Kotten ännu inte utforskat hela huset. Här går han på upptäcktsfärd i vår glasgång, övervakad av Kiara
.
Kristina och Torbjörn var de första som fick hälsa på Kotten. Nu kom de tillbaka för ett nytt besök. På bilden är det bara Kristina, Kiara (som älskar Kristina) och Smilla. Kotten är nog hos Torbjörn.
På söndagen vaknade vi till en helt ny värld för Kotten. Alla hans kisställen var borta. Det hade kommit 20 centimeter snö under natten och nu började det bli tufft för en liten valp att ta sig fram.
Vi gav oss ut medan solen var på väg upp för att skotta fram bilarna och göra en liten lekplats till hundarna.
Kiara tycker det är roligast att leka i snöhögarna.
Kotten är duktig på inkallning, även i hög snö.
Om du tittar riktigt noga på den här bilden, i slutet av Smillas svans och en liten bit upp, ser du en skymt av Kotten bakom all snö...
Snälla, kan någon ta upp mig nu...
...om jag ber riktigt, riktigt snäll?
Full fart igen.
Ompysslad och pussad blir Kotten av Kiara varje gång vi kommer in.
Snö är allt rätt kul ändå, tycker Kotten som följer de stora hundarnas exempel.
Kiara har upptäckt en plats där hon får vara ifred för Kotten. Mitt ute i hundgården.
Kotten kämpar över snön för att ta sig dit, men vände tillbaka...
Smilla är tokig i godis och håller sig hela tiden nära mig för att få lite Kottegodis, små, små bitar...
Jaha, då får jag dela soffan igen, ser Kiara ut att tänka och lägger sig till ro. Huvudändan har blivit Kottens favoritplats, där ligger han på natten. Jag blev orolig när jag först såg Kotten i soffan, rädd för att han skulle skada sig när han hoppade ner, men jag fick tipset om att sätta en puff nedanför och det gjorde jag. Så nu studsar han upp på puffen och vidare till soffan och tillbaka i omvänd ordning när han ska ner.
Oj, oj, oj, här är det mycket snö, lika mycket som Kotten är hög.
Kotten, Smilla och Kiara.
Efter ett äventyr i snön var Kotten supertrött och la sig på rygg i den stora soffan. Husse trodde han var sjuk eftersom han var så lugn i flera timmar, men jag visste hur mycket Kotten hade sprungit i snön, så jag var inte förvånad.
En ny vecka har börjat, nya utmaningar för Kotten och för oss. Besök hos veterinären väntar den här veckan, en ny utmaning och nya besökare.
Det här inlägget läggs ut på kvällen istället för på morgonen som jag brukar eftersom jag hade så många ord inom mig som jag var tvungen att skriva ner under dagen.
Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna
gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
Inlägg
