Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

fredag 4 februari 2011

Nora Roberts, en otroligt produktiv författare

För några år sedan stötte jag på en bok skriven av författaren Nora Roberts. När jag väl hade börjat läsa den kunde jag inte lägga ifrån mig boken. Allt sedan den dagen köper jag nästan allt hon har skrivit. Ska förklara "nästan" längre fram.

Nora Roberts böcker är spänningsromaner, uppblandat med kärlek. Jag kunde ha varit utan kärleken, för spänningen i böckerna är otroligt bra utan kärleksspänningen, om du förstår vad jag menar. Ibland skulle jag vilja se lite av att "han red bort mot solnedgången", istället för att de förenades lyckliga i slutet...

Något som fascinerar med Nora Roberts böcker är att de utspelar sig på många olika platser, nya miljöer och det känns som om författaren har lagt ned mycket arbete på researchen, för allt känns så rätt.
Mördande Hetta är en otroligt spännande bok:

Reena Hale var bara elva år då familjens italienska restaurang en augustinatt brann ner till grunden. Det visade sig vara ett pyromandåd och förövaren greps så småningom. När Reena betraktade brandmännens kamp formades hennes framtid. Hon bestämde sig för att lära sig mer om elden för att förstå och behärska dess våldsamma kraft. Men hon var inte den enda som den natten fascinerades av katastrofen. Någon blev besatt av eld som ett verktyg att kontrollera, att hämnas.

Flera år senare arbetar Reena som brandutredare och hon är mycket skicklig. Men hon har otur i kärlek. Hennes första pojkvän på college dog av sängrökning i sitt studentrum - det kom polisen fram till trots att Reena aldrig sett honom med en cigarett. En annan pojkvän omkom i en bilbrand. Nu har hon äntligen träffat en man att älska, en man som accepterar hennes farliga jobb, oregelbundna arbetstider och brandröken i hennes hår och kläder. Då börjar det komma obehagliga, hotfulla telefonsamtal. Reena försöker desperat att spåra ursprunget - och hon går rätt in i det värsta inferno hon någonsin



Men Dödligt Villospår är ännu mer spännande och utspelar sig i en helt fantastisk, för mig okänd värld:

De två vännerna Cooper Sullivan och Lil Chance påminns ständigt om den kusliga upptäckten de gjorde som tonåringar. Djupt in i Black Hills bergsområde i South Dakota hittade de ett skändat lik. Fallet förblir olöst. Men Cooper och Lil kan inte släppa tanken på hur kvinnan dog.

De flesta tror att hon blev dödad av en puma. Men kan det vara så att hon blev brutalt mördad? Tolv år senare återkommer Cooper till sina barndomstrakter. Han är nu mordutredare vid New York polisen. Mycket snart får han reda på att Lils vildmarksjour har utsatts för hot och skadegörelse. Han beslutar sig för att stanna och hjälpa henne. Tillsammans börjar de förstå att hoten är mycket allvarligt menade. Kan det vara så att det går en mördare lös? En mördare med stört sinne och onaturlig instinkt som har siktet inställt på Lil?

Nora Roberts tar oss djupt in i det vilda landskapet runt bergsmassiven Black Hills i South Dakota där skuggorna gömmer hemligheter, jägare går tyst över markerna och vänskap från barndomen övergår i en mogen och vuxen kärlekspassion.

Många förundras över hur många böcker jag har skrivit på kort tid: Sedan 1997 har jag kommit ut med sexton böcker och tre till är på gång innan detta året är slut. Det innebär att jag från 1997 till 2011 har gjort nitton böcker på fjorton år. Något jag tycker är mycket. Tills jag läste hur många böcker Nora Robert har gett ut.

Hon har gett ut TVÅHUNDRA böcker, men så har hon också skrivit sedan 1980-talet... Men ändå!

Hon har skrivit under psedonymerna: Jill March, J.D. Robb (Tycker om böckerna av J.D. Robb, eftersom böckerna utspelar sig i framtiden) och Sarah Hardesty. (Med psedonymen Sarah Hardesy kom Nora Roberts böcker ut i Storbritannien, samtidigt som de gavs ut i USA under Nora Roberts riktiga namn.)

Första gången en bok av Nora Roberts låg på New York Times bästsäljarlistorna var 1991 och hennes böcker har legat totalt 806 veckor på listorna.

Hennes böcker har sålt i över 400 miljoner exemplar över hela världen och bara i lilla Sverige har hennes böcker sålt i tre miljoner exemplar!

Hennes böcker är publicerade i över 34 länder! Jag som tyckte fem länder var mycket... Fast, jag är glad för de översättningarna, de betyder mycket för mig.

Nora Roberts toppar ständigt bästsäljarlistorna i USA och har legat på första plats cirka 80 gånger. Tror aldrig jag har toppat någon bästsäljarlista... Men vem vet, det är inte för sent ännu.

En sak har Nora Roberts och jag gemensamt: Hon skriver mycket disciplinerat, åtta timmar om dagen (fast ibland kan jag skriva mer, förmodligen hon också, med den produktiviteten hon har). Hon jobbar från nio på morgonen till fem på eftermiddagen. Om man håller de arbetstiderna konstant då blir det böcker skrivna!

Precis som jag, gör Nora Roberts mycket grundlig research inför sina böcker. Men jag undrar om hon gör all research själv. Kanske hon har anställda som letar upp allt material för henne (tänker på mina hjälpsamma bibliotekarier som hjälper mig), kanske de till och med gör några av researchresorna för henne, för hur skulle hon annars hinna skriva så mycket som hon gör?

Nora Roberts skrev sin allra första roman när hon satt isolerad i sitt hus efter en snöstorm. Vet att jag har läst en bok av henne som utspelar sig i en rykande snöstorm (minns inte titeln), kanske var det den boken hon skrev vid det tillfället?

Under de senaste 28 åren har det sålts ungefär 27 Nora Robertsromaner i MINUTEN!

Nora Roberts var en av de första författarna som började använda webben för att hålla kontakten med sina fans. Hennes hemsida startade 1996 och har nu 800.000 besökare i månaden. Jag som är glad för att jag har mellan 6.000-8.000 besökare i månaden på min blogg...

Ja, så var det det där med att jag har "nästan" alla hennes böcker. Sprang till min glädje på hennes böcker i en livsmedelsbutik för några år sedan och köpte dem, salig av lycka. Nora Robertsböcker jag inte hade! Men så besviken jag blev. Om jag tycker att de andra böckerna kunde vara utan kärlek ibland, så var det här BARA kärlek, ja min kära mor skulle ha kallat böckerna för TANTSNUSK. Då förstår du kanske vad jag menar. Det är hennes Harlequin-romaner jag inte klarar av att läsa. Kanske det är tack vare dem som hon har lyckats komma upp i den otroliga siffran av över cirka 200 utgivna titlar.

Ja kära författarkollegor och blivande författare som har läst detta, nu vet ni vilka mål ni ska försöka uppnå! Eller gör du som jag, nöjer dig med att skriva till dig själv, för att få ställa boken i Din bokhylla? Kanske det är dags att ändra inriktning på tänkandet. Det skulle vara rätt kul att hamna på en topplista, eller hur?

Kramisar Kim

13 kommentarer:

  1. Gillar din kommentar "Hon jobbar från nio på morgonen till fem på eftermiddagen. Om man håller de arbetstiderna konstant då blir det böcker skrivna!". Ja, det tror jag på. Vet bara inte hur jag ska göra för att skaffa mig den typen av klister på stolen, jag vill verkligen sitta still och inte göra annat än skriva. Men någon konstig protesterande och stark del av mig själv vill tvärtom, även om jag är olycklig och saknar det när jag inte skriver.

    Hur som helst, bra inlägg, nu vet jag mer om Nora Roberts. Har inte läst något av henne, kul att veta mer om vad jag kan vilja välja ...

    SvaraRadera
  2. Hej Trotsigfrizon.
    Välkommen hit. Tror inte jag har sett ditt namn tidigare. Jag har ett bra tips för att orka jobba så där intensivt. För några år sedan fick jag en liten trappmaskin av mamma och pappa. Det är i princip bara två steg som jag pumpar upp och ned, rätt jobbigt faktiskt. När det kryper i kroppen och jag inte orkar sitta still då trampar jag ett par gånger på trappmaskinen och så är jag strax igång igen med skrivandet igen.
    Tack för att du tyckte om inlägget. Hoppas du tycker om Nora Roberts böcker också. Välkommen tillbaka! Kram Kim

    SvaraRadera
  3. Hej! Lite har vi setts förut, men det blev visst lite opersonligt i avsändaren när min mer privata bloggsida hamnade som avsändare, inte namnet ... Använde OpenID när jag loggade in med kommentar, kanske inte gjort det förut. Jag är Linda som också finns på www.trotsig.se - min jobbwebb. =)

    SvaraRadera
  4. När du får så mycket att göra att du inte själv har tid med researchresor kan du säga till mig, jag gör det gärna åt dig ;o)

    SvaraRadera
  5. Nora är bra! Jag har läst många av hennes böcker, långtifrån alla, och henne kan man alltid lita på om man inte vet vad man ska läsa härnäst. Bara gå till R och titta i biblioteket. Jag är dock heller inte så förtjust i hennes tantsnusk :) De hoppar jag!

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Vad lustigt! Jag har nog aldrig läst något av Nora Roberts - har trott att det var "kiosklitteratur" (och för att inte låta snobbig kan jag passa på att nämna att ibland är det precis det jag VILL läsa - en stunds verklighetsflykt och tidsfördriv, men oftast vill jag bli lite mer utmanad). Kanske var det någon av tantsnuskböckerna jag ramlat över för längesen? Hur som, jag gick med i en bokklubb (har inte varit med i bokklubbar på åratal) och jag hade läst de 10 första böckerna som telefonförsäljerskan erbjöd mig (mest skandinaviska deckarförfattare). Till sist kom Nora Roberts och en bok jag iaf inte hade läst - det var just Dödligt villospår! Och häromdagen kom bokklubbens medlemstidning med ett stort reportage om Nora Roberts. För en gångs skull känns det alltså som att jag är rätt i tiden när både du och bokklubben skriver om en bok jag snart ska sätta tänderna i.

    Vi har inte börjat på dina böcker - äldsta dottern har lagt beslag på Nya Zeeland-boken och yngsta har snart hört klart Ture Sventon så att vi kan börja med Snapphanarna.

    För övrigt har jag en bekant som skriver tanstsnusk under pseudonym och det verkar väldigt lukrativt :-)

    Hälsningar från Karin

    SvaraRadera
  7. Hej Linda
    Ja då förstår jag. Kul att ha dig här och få ta del av dina kommentarer. Kram Kim

    Hej Helena
    Lovar att ha dig i åtanke om det någonsin blir på det sättet! Drömma kan jag ju alltid. Kram Kim

    Hej Trillingnöten
    Kul att du också tycker om henne, men skippar tantsnusket. Vi har samma smak i mycket du och jag. Kram Kim

    Hej Karin
    Tror nog att du ramlade över tantsnuskböckerna och därför har trott att alla böckerna är likadana, vilket de inte är. Ska bli spännande att höra vad du tycker om Dödligt villospår. Ja, det var nog meningen att du ska läsa boken nu!
    förstår att äldsta dottern vill läsa Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland eftersom hon funderar på att åka dit. Tror att hon kommer att bli ännu mer sugen efter att ha läst boken. Det har varit en faslig debatt om Ture Sventon böckerna den senaste tiden, om ordvalen och sättet att uttrycka sig. Men jag anser att det skulle vara fel att ändra uttrycken i boken, bara för att det är en helt annan tid nu. Man ska ju gå efter hur det var när boken skrevs och det kan vara bra för barn och ungdomar att få se en annan sida av livet än dagens.
    Kul med din väninna. Ja, jag tror att det är mycket bra betalt! Ändå ingenting för mig. Jag håller mig till mina historiska äventyrsböcker. Kram Kim

    SvaraRadera
  8. Mmm, jag är också brydd över vad som är rätt med Ture Sventon. Just nu läser vi T S i öknen och den är inte så rasistisk; vissa ord är det ju så onödigt att barnen tar till sig så jag väljer hellre något annat. Emellanåt tycker jag ändå att det är roligt att läsa böcker som speglar en helt annan tid som vissa av Astrid Lindgrens också.

    Det är en man (som jag känner genom jobbet) som anförtrodde mig det där om tantsnuskböckerna (hans eget ordval). Jag fnissar alltid lite när jag tänker på det :-) Det måste vara mycket roligare att som du vara stolt över sina böcker än att smyga med dem! Du verkar ju dessutom framgångsrik så att det räcker - härligt!

    SvaraRadera
  9. Hej Karin
    Underbart att det är en man som skriver tantsnuskböckerna... Förstår att du blir full i skratt! Ja, jag tycker det är skönt att kunna stå för det jag skriver och inte skämmas för det jag gör. Tack! Fast någon Nora Roberts är jag inte! Kram Kim

    SvaraRadera
  10. Vilken intressant läsning om Nora Roberts! Jag har inte heller läst något av henne och gick genast till bokhyllan för att se om det stod något oläst av henne där, men inte. Jag kan bli lite misstänksam när någon är SÅ produktiv. Barbara Cartland skrev ju också kopiösa mängder böcker, men hade väl en hel del spökskrivare... Det känns som om det då blivit väldigt mycket mer industri än skrivlust, men vad som är rätt eller fel har folk säkert olika åsikter om :) . Vem vill inte tjäna stora pengar?
    Det låter som om man lånar Roberts på biblioteket, är man säkert på att komma undan kiosklitteraturvarianterna.
    Läste också din och Karins ordväxling, tycker inte heller man ska gå in och ändra i äldre böcker, tålde vi dem då, gör vi det säkert nu och förhoppningsvis kan det istället leda till någon spännande diskussion.
    Jag läser "Bara Tsatsiki" för Johan nu och häpnar över hur de skriver om att barnen ska "släta över" dvs tungkyssa den de är ihop med, hur mamman involverar Tsatsiki i sitt graviditetstest mm. Tror inte att det skrivs så många sådana barnböcker just nu! Så nog går det i vågor. Skrattade högt när jag för några år sedan läste Jakob Dunderskägg för barnen och hamnade direkt i 70-talskänslan med manliga förebilder i hemmet som gick i myskläder. Ture Sventon läser jag gärna för våra barn.

    SvaraRadera
  11. Hej Ingrid
    Javisst blir man misstänksam... Det kanske folk blir med mina böcker också, eftersom jag skriver så många böcker på så kort tid, men bara jag vet hur mycket jag jobbar. Titta på Dick Harrisson, han är ett slående exempel på att man kan högprestera böcker med kvalité. Han kommer ut med flera mastodontjocka böcker varje år...
    Förstår att du tycker det känns som industri när någon skriver så mycket, men jag har märkt att jag lever i ett intensivt flöde när jag skriver varje dag. Kanske är det samma sak med Nora Robert. Eller så har hon spökskrivare för sina tantsnuskböcker... Klart alla vill ha pengar. Men för många författare är pengarna inte huvudsaken, utan det är själva skrivandet som är drivkraften. Så är det i alla fall för mig. Fast jag hade ju inte tackat nej till massor av pengar heller, om jag blev erbjuden...
    Ja, om du lånar Nora Roberts på biblioteket, eller köper henne i en bokhandel slipper du kiosklitteraturen.
    Härligt att höra att du är av samma åsikt som jag angående äldre böcker. De är ju skrivna i en viss tidsepok och skildrar hur livet och språket var just då. Precis som Tsatsikiböckerna.
    Känner inte till Jakob Dunderskägg, men väl 70-talet med myskläder. Nostalgi! Är uppväxt med Ture Sventon och hans Temlor, så jag säger "Rör inte min Ture Sventon!" Härligt med ditt långa inlägg, och jag lyckades tydligen skriva ett lika långt svar. Kram Kim

    SvaraRadera
  12. Jag tror inte NÅGON ifrågasätter kvalitén på dina böcker! Och jag tror och hoppas att du inte missförstod min text så heller. Det är en bit till du skriver så mycket som Nora och jag antar att även hon måste lämna sin skrivarlya ibland för att göra lite annat.
    Jag är själv en arbetshäst van att jobba 60-70 timmar i veckan och fascinerad av att många är så fastlåsta i att just 40 timmar är det som är bäst och normalt att arbeta, liksom att just 1-1,5 år är lagom att stanna hemma om man får barn och förfasar sig över andra länder där man lämnar bort barn som BARA är 6 mån till dagis. TÄNK om vi har fel och det bästa för barnen vore att vara hemma 3 år och 4 månader :) ... Spännande att se hur det här med olika normer formar oss.
    Skriv du bara för glatta livet, jag är säker på att du är självkritisk nog och inte släpper ifrån dig något som inte håller hög nivå.
    Tack för lång hälsning! Kram.
    PS HUR kunde du missa Jakob Dunderskägg, när du var ung, ha ha. DS

    SvaraRadera
  13. Hej Ingrid
    Tack! Nej, jag missförstod inte din text, förstod precis hur du menade, för tanken slår ju även mig ibland. Hur kan man skriva så många böcker på så kort tid. Men jag ska berätta mer om det i dagens blogginlägg, tror jag... Vi får se!
    Härligt att höra att du också tycker om att arbeta och få saker gjorda.
    Jo, jag är så självkritisk att jag lät mina manus ligga i byrålådan år efter år innan jag skickade in dem till ett förlag. När jag väl debuterade fick jag goda råd, ett av dem var: "Lämna aldrig ifrån dig ett manus du inte är nöjd med, du får den boken såld, men du har mist dina läsare." De orden bär jag alltid inom mig och har därför 4 olika korrekturläsare som vågar säga ifrån.
    Vi är nog inte av samma åldersgrupp, det är därför jag har missat Jakob Dunderskägg. Har har vi barnbarn, medan dina barn fortfarande är rätt unga...
    Tycker det är jättekul att vi har fått kontakt!
    Kram Kim

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!